Kyligt.

Nu verkar det som om kylan ska komma så då är nog det här den absolut sista rosen, en Kordes Aloha, för i år.

 

Nu är jag hemma hos mina djur igen (jaja, omgivningen är väl också här……..) men lille Nisse är det nog något litet fel med. Han liksom hostkräks så vi får kontakta, först, dom som kan djur i familjen, och sen kanske åka till den lokala veterinären.

Han, Nisse är glad och skuttar omkring emellanåt (inte omgivningen – då hade jag verkligen blivit orolig) , men man blir ju överfjollig när det är något som mankerar med varelserna här hemma.

 

Småfåglarna kan jag stå och titta på länge, dom verkligen har heltidsarbete med att bara äta….

Fast den här ser väl ändå ut som han tänker: “……näääe, inte samma gamla sorts fröblandning igen……..hur skulle det vara om dom varierade den lite……”

 

Jag känner att jag måste ta mig i kragen och åka och köpa lite utebelysning, det behövs ljus överallt, och definitivt i blomlådorna.

Agneta!

Mera vykort.

Vi kämpar vidare i solen, med solbrännan och dom salta baden. Det går riktigt bra!

Naturligtvis hänger vi oss åt shopping emellanåt. Fast resultatet kan väl diskuteras, inte har då jag köpt någonting över huvud taget. Inte än i alla fall, men vem vet.

Jag kanske skulle behöva några såna där handväskor (jag tänker på dom där som kostar som ett litet hus……) när jag går i skogen hemma! Plocka svamp in style……typ.

Utsmyckningarna runt affärerna är väldigt påkostade och vackra. Just i det här shoppingcentrumet hade man hängt upp biljoners fjärilar i vitt papper, mycket effektfullt.

 

Man hade också hängt ett gäng karlar i ett vattenfall, effektfullt det också!

 

Igår var vi ute i öknen, det var så otroligt vackert med all sand.

 

En kapplöpningskamel/dromedar, visst är han söt!

 

Snyggt ekipage. Nu tror ju jag att han kanske var ditställd (han var levande, men ändå…..) för att se genuin ut, men visst är det massor av Tusen och en natt om honom och djuren!

 

Från vårt hotellrum ser vi restaurangbåtarna om kvällarna, dom åker fram och tillbaka och ser ut som julgranar med all belysning.

Vi har inte “hunnit” åka på en sån tur ännu, men det står på vårt program.

Nu hinner jag inte blogga mer, måste ut och sola!!!

Agneta!

Postcards.

En liten hälsning från sol och värme!

Vi tillbringar tid i sanden vid stranden och allt är lagom varmt och soligt, oooh, det är så sköööönt……..

Och så gör vi saker också. Att gå 124 våningar tar lite tid…….skojar……vi åkte hiss så klart, men den var så snabb, ljudlös och fantastisk att vi knappt märkte av den.

Utsikten var bedövande!

Och var vi är – jaaa……inte så svårt att gissa, eller hur!

Agneta!

Up, up and away!

Up, up and away…….nu åker the svägerska och jag iväg ett slag!

 

Igår kom det paket med posten – man blir ju så glad! Jag vann en utlottning hos Från folkskola till drömboende!

Och vilka fina och användbara saker, grytlappar – kan man aldrig få för många av och dom här är ju så söta, muffinsformar, stora – samma där, man kan inte få för många, och figurer att sätta på muffinsarna, det är mycket populärt. Och tepåsar! Tusen tack!

Titta in hos Anna, vet jag! Hon och hennes man förvandlar en folkskola på Gotland till ett fantastiskt ställe och man kan till och med åka dit och bo där, dom har ett guesthouse! På riktigt, alltså!

 

Och i förrgår kom ett brev, lite tjockare än ett vanligt brev, från Pia med bloggen Hem ljuva Hem!

Det var så här, att Pia hade ett inlägg om lampslöjor till skomakarlampor och alla slöjorna var fyrkantiga.

Detta kommenterade jag och undrade om Pia möjligen hade mönstret.

Men då blev svaret att jag kunde få, bara så där, en lampslöja! Är det inte fantastiskt så säg! Vilka rara människor det finns.

Klart jag tackade ja, eftersom den jag själv hade gjort var rund och ful!

Och nu hänger den där och det är så jättefint tycker jag. Tusen, tusen tack, Pia!

Pia har en jättemysig blogg med härliga reportage och fina bilder, gör ett besök där, ni kommer inte att ångra det!

Nu drar jag. Vi hörs!

Agneta!

Flygplansbilder lånade från nätet.

SchlumbergeraRhipsalidopsisen dvs novemberpåskkaktusen!

Vår novemberpåaskkaktus är det mest blomvilliga vi har här i huset. Den blommar när den ska och dessutom ett par gånger till under året, nu t ex, och då är den förstås en novemberkaktus.

 

Sen brukar den blomma på våren och då är den vår påskkaktus, självklart.

 

Ibland tar en en sväng med lite blommor under sommaren också och då vet jag inte vad den kallas, bonuskaktus, kanske.

 

Den är dessutom den mest eftersatta krukväxten vi har. Den får bara vatten nån gång så där när jag kommer på att oj, då, den behöver nog lite vatten. Det kan kanske vara en anledning till att den blommar så tappert. Jag läste nånstans att vi ofta vattnar ihjäl våra krukväxter.

 

Jag har försökt räkna ut hur många år vi haft den och det blev så många så det kändes historia. Och under alla dom åren har jag bara planterat om den en enda gång.

Nu skiner solen, nu går jag ut!

Agneta!

Fotbollsakrobatik–underbart!

Vilken kväll! Igen! Huuuh – undebart! Bild lånad från nätet.

När jag gjorde mig en gran.

Igår var det så fint väder, det var en fröjd, och när jag åkte över Orust var jag tvungen att stanna och ta en bild på havet. Det här är alldeles norr om Henån.

 

På hemvägen hade solen redan börjat dala, men när det är en så fin dag så känner man hur alla livsandar återvänder! När jag ser vår kyrka är det dags att svänga av stora vägen.

 

Väl hemma fick jag ett obetvingligt pysselryck, jag gjorde mig en gran!

Man behöver en kon. Jag tog tidningar, det finns ju koner av styrolit eller papp att köpa men en bunt dagstidningar går lika bra. Man behöver näver. Det finns att plocka från nedfallna björkar och så skaver man av allt överflödigt från baksidan med en kniv. En sax och en limpistol eller klister är också nödvändigt.

 

Samtidigt som jag kreerade var det folbollsgala (förresten, varför heter det fotbollSgala men Fotbollförundet? Någon som vet varför det ena har genitivform men inte det andra…….) på tv och det ville jag ju inte missa.

Men varje gång Zlatan kom i bild, kom jag av mig, och klickade lim från pistolen på fingrarna……….aj, attans vad det gör ont. Men vad tar man inte för att få se en glad Zlatan!

 

Alla bitar på plats.

 

Och granen på plats.

 

Det var väldigt roligt att göra en nävergran så den här kommer nog att få en bredvid sig, en lite mindre.

Och så ser jag, den vita sladden från tavelbelysningen…….Jag har ju köpt beige sladd och strömbrytare, men varför har jag inte bytt?

Tack för allt engagemang i den fina, stackars sångsvanen…..! Den var inte på sjön igår och inte idag heller, hoppas att den hittat sin familj, men vi fortsätter att titta efter den varje dag!

Agneta!

Blå himmel och svan.

En strimma ljus! Vi fick en riktigt fin men blåsig söndag här och det var nästan så jag undrade vad det var som gjorde allting så ljust för en stund!

 

Vi har fått ett bekymmer, en sångsvan, en enda en, och det är en unge, har blivit ensam kvar på sjön…….

Den skriker i högan sky (det är ingen sång), det är hjärtskärande och vi måste nog engagera oss i det, för kan det gå bra en hel vinter? Tre dagar i följd har vi sett den nu och alldeles ensam är den.

Någon som vet vart man vänder sig?

 

Den är både söt och vacker, men så ensam…….

 

Skogen är nästan det färggrannaste den varit sen förra hösten.

 

Solen sänkte sig snabbt och diset man ser är nog mest salt som blåsten piskat upp ur havet, det är så vackert ute när det är så här! Vemodigt vackert……

 

Och nu har lugnet sänkt sig i Snäckskalsdalen, stearinljusen är tända och Pippi och Leia är på plats, nu saknas bara Nisse. Men han är uppe på ett skåp, så det är ingen fara med honom!

Agneta!

Lampor.

Jag satt här tidigt i morse och filosoferade (stirrade ut i tomma intet) och fick syn på den här lampan.

Vad säger man? Lätt havererad? Slagsida? Jämför med bokhyllan i bakgrunden, den är rak, för den har inte vi satt upp……

När jag satt här och stirrade fick jag se något som liksom rörde sig. Se vid den vita pilen – spindelnät! Städade i går……..alltså meningslöst.

Och sen fick jag syn på “koppen” nertill. Den ser inte riktigt kurant ut. Det skall vara en stor glashistoria runt där.

När vi bodde här första julen och hade gäster och satt och åt frukost, den där stilla, lugna, långa frukosten, på Juldagen, då brakade det loss, det verkligen brakade och klirrade och alltihop. Och så plötsligt hade vi lampa i små glasbitar överallt…….

Vad det berodde på, tja, inte vet jag! Omgivningen hade hängt upp lampan och den är väl inte alltid så där överdrivet omständlig, så han hade väl hittat en liten krok som han skruvade i taket och hängde upp lampan i………Numera hänger den i en något grövre krok.

Vi hade en kartong med lite reservblommor- och blad från lampetter, som vi tryckte dit, och sen dess har lampan fått se ut så här – ett litet minne från första julen här i huset.

 

Men vad gör man när dom gamla hederliga glödlamporna inte finns längre?

När vi var i Grekland i somras fick vi se dom här i en kyrka……..inte är det väl vackert precis, eller? Man vänjer sig vid det mesta, det har jag lärt mig, men det här………..näe………

 

Eller dom där mysiga festslingorna med gamla hederliga bulliga glödlampor i, inte kan väl dom ersättas av den nedre varianten. Nu finns det ju iofs en uppsjö av just ute- och inneslingor, så det är kanske inget större estetiskt problem.

 

  
Apropå glödlampor så fick jag se ett par innovativa idéer på nätet!

Agneta!

En strimma sol. Nattamat.

Idag fick vi se solen för en liten stund och det är otroligt så lätt allting blir på en gång då!

 

Hösten är ju bambuns vår, har jag hört någon säga någon gång, och man kan ju förstå varför, för den är så grön och fin nu.

 

Mina hängda ståltrådskorgar fick också lite sol på sig. Dom är fulla med barr så snart kanske det blir mylla och det börjar växa i dom!

 

Snöbär med svag senhöstsol på sig. Och jag kan inte gå förbi utan att ta några (många) bär och stampa på, det hör till!

Vad är nu detta?

Jo, det är buntband och handtag på en frys och en kyl.

Än sen då?

Jo, jag har en last, och den har jag alltid haft, alltid. Jag går upp på natten och äter. När jag vaknar till där vid 3 tiden på natten vet jag precis vad som finns i kylskåpet, smör, ost…..kall Jansson (sällan, men kanske), risgrynsgröt (vid juletid) kall potatisgratäng (sällan, men förhoppningsvis) osv. I skåpet intill finns dessutom knäckebröd och just smör och knäckebröd slår ju allt.

Numera använder vi inte smör till “vardags” så det ligger i frysen.

När jag var ung gjorde det varken till eller från om jag gick upp och åt på natten, jag var lika smal ändå på den tiden, och det fanns inga såna där värden som man skulle tänka på. Jag tänker kolesterol, blodtryck mm mm osv i all oändlighet, en massa värden som jag blivit livrädd för. Jo, faktiskt, har man höga såna, går man en långsam och kvalfull död till mötes, i förtid dessutom……Jag hypokondrisk? Nej, nej, jag är bara en pessimistisk, hypokondrisk realist.

Av denna anledning ber jag omgivningen varje kväll att sätta buntband runt handtagen så att jag inte skall frestas öppna dörrarna (jo, fruset smör blir väldigt fort lätthanterligt med hjälp av en osthyvel – jag kan alla tricken)!

Nu säger väl vän av ordning att det är ju bara att klippa upp banden och sätta dit nya.

Men se, det går min ära förnär, där går faktiskt en gräns, även för mig.

Bilderna i collaget är lånade från nätet.

Agneta!