Sverige i sommarskrud.

Igår var det dags för promenad på vägen till kyrkan igen. Strålande väder, massor av smörblommor, blå himmel, varmt, riktig sommar!

 

Vildvinet har satt igång att växa. Dom är ofta lite svårstartade, men när dom väl kommer igång, då…..

 

Sommar, sommar, sommar och sol……..

 

Azaleorna blommar och lönnen råkar ha rosa kanter på sina blad. Verkar ju som om det är planerat, men det tror jag väl inte, det är nog mer slumpen!

Den översta azalean har börjat breda ut sig på trädäcket.

Så nu har jag haft kvartssamtal med hund, katter och Omgivning, att om dom trampar ner den, då…….men sen hade jag inget bra att hota med…..men jag tror dom förstod, alla fick onda ögat.

 

Intill lönnen står en Louise Bugnet på stam och den skall till att blomma och den har redan varit angripen av något elände. Grrrr…….

 

Jag har ju visat aklejor tidigare, men den allra finaste kommer här!

På ett dräneringsrör, intill den ena kompostbingen, i en avlägsen hörna av trädgården, där man ju inte ser den.

Men den har varit smart! Näringsrikt och väldränerat!!!

 

I februari fick vi “pinnar” av min vän Monica, Tjernhusbloggen! Dessa pinnar har nu fått en bladmassa som är enorm! Alltså, det är ett fantastiskt land vi lever i, där det kan ändra sig så mycket, på så kort tid! Jag imponeras var gång!

 

Och den lilla byavägen, det finns iofs ingen by här, men jag brukar kalla den så i alla fall, det låter så gulligt, har nu börjat bli riktigt fin, efter att man tagit bort skogen och transporterat den här!

Snart kan Nisse gå ut och vakta den igen!

Fast kanske inte. Här ringlade en riktigt stor, fet huggorm fram för några dagar sen. Och det var inte den enda, tre till har jag råkat ut för hittills…….inga bilder, jag förskonar oss alla från det.

Agneta!

“Tills något annat tar vid” mm.

Jag har varit på något som jag aldrig varit på tidigare! Bokreleaseparty! Rekommenderas!

Man fick urgoda snittar och champagne. Rekommenderas!

Litet bildsvep från jättecentrala Göteborg med bl a Domkyrkan, Kungsportsplatsen, Saluhallen och coola hotellet Avalon alldeles intill, där det hela gick av stapeln.

Det var Agneta Vorberg som debuterade med sin första bok (nr 2 är redan under skrivande), “Tills något annat tar vid”. Rekommenderas!

Trevlig sommarläsning! Rekommenderas!

Den finns som “bok” och “ebok” på Bokus bl a! Som sagt, trevlig sommarläsning och trevlig present att ha med på något av alla försommarkalas!

 

En eftermiddag riggade vi oss med hund, fika, metor osv och gav oss ut på sjön (fjorden/havet) för att fånga vårmakrill.

Nu nappade inte makrillen den dagen.

Men jag fick ett infall och släppte ner kroken till botten, och, ser man på, vi fick plattfisk! 1 rödspätta, 3 sandskäddor och 1 skrubba (ungefär som sandskädda, men inte riktigt ändå…..lite grövre i skinnet men god att filéa)!

Det vart dagens middag, det! Hemgjord remouladsås och potatis och morötter och bönor. Det vart nästan som en riktig delikatessmiddag!

 

Här hemma blommar den intensivt blå nunneörten! Jag är helt fascinerad av blå växter som liksom är fööör blå!

 

Syrenen blommar och doftar!

 

Wisterian/blåregnet också!

 

Den perenna malvan som står i kruka på altanen blommar redan. Den ser ut som en hibiskus i blomman, men om man tittar på bladen ser man att det är något annat. Men om jag inte har fel tillhör malva och hibiskus samma familj, malvaväxterna…..

 

Intill syrenen blommar klockbusken, Enkianthus. Blommorna ser nästan ut som liljekonvaljer, men har den fina färgen och teckningen och blommorna sitter i klasar.

 

Och allt övervakas med milt överseende av 18-åriga Pippi som den här dagen lät sig fotograferas.

Agneta!

Frodigt.

Nu är det min själ frodigt ute! Det är lite varmklibbigt och regnar rätt mycket, så ibland känns det som lite regnskog light!

 

Rhododendronen blommar så det knakar! Den gula heter ‘Flava’ den på den stora bilden har ett långt krångligt namn, så vi kallar den ‘Appleblossom’ istället!

 

Efter 8 år, eller vad det kan vara, har den här klematisen fått fart och slänger sig in och upp i en enebuske vid vår minsta lilla väg in till oss.

 

I sovrumsrabatten har det mesta dött ut så vi har flyttat dit lite andra perenner, bl a aklejor! Jag tycker dom är så fina och redan som barn var dom bland mina absoluta favoriter!

Har dom inte otroligt läckra små “knoppar” upptill?

 

Att det här är en magnolia, det är jag på det klara med. Tror jag. Men vad kan det vara för en? Någon som vet? Har letat och letat men inte kunnat bestämma vad jag tror på…….

Agneta!

Korna är ute och vår steniga trädgård…….

Korna, eller, kvigorna är det väl, har fått komma ut och dom hade det så härligt i veckan med sol och lagom mycket moln och hög och klar luft. En trodde nog att vår hund var en liten kviga för den kom mot oss och det verkade som om den ville leka lite!


Syrénerna är jättemycket på gång, men vi har fått annan slags väderlek än sol och värme, så dom har hejdat sig lite. Då kan man njuta längre!


Doftolvonet blommade över på bara några få dagar och humlorna fick bråttom. I det här stadiet påminner olvonblommorna mig om doftrankornas blommor, lite glasartade och stela, men jättefina! Och lika doftrika!


Köksträdgården har i år skapats av Omgivningen. Jag skulle ju vila min opererade axel, så jag har bara tittat på, himla skönt det också………har jag blivit lat på riktigt, tro? Eller utnyttjar jag bara situationen. För jag har läkt så otroligt bra och fort, helt fantastiskt så duktiga läkare det finns! Mycket tacksam för det.
Någonstans ifrån har vi fått rosa förgätmigej, jag kan ha köpt den någonstans och glömt bort det, eller så har fröerna kommit med vinden…….men läcker är den i färgen, lite dovt rosa.
Dom vita löjtnantshjärtana blommar glatt. Förra året blommade dom väldigt länge, hoppas det är samma i år!



Annat som kommit igång är roddisar.
En gul, riktigt läcker i färgen och växtsättet. Den rosa, nere till höger, är också en favorit, jag kallar den Appleblossom, vilket den med största sannolikhet inte heter, men jag tycker den ser lite så hur.
Azalean blommar fint under japanska lönnen.


Har äntligen kommit ihåg att ta översiktsbild på vår trädgård.
Jag skriver ju ofta att den är stenig……..det här visar “huvud”trädgården framför altanen, vilken syns i bakgrunden.
Här har jag vridit mobilen lite åt vänster/väster, huset syns genom enebusken, och på toppen av berget ligger vår vaktande mördarretriever, alltid redo och på vakt mot främmande inkräktare (vi har staket).
Vidare ser man dom vissnade påskliljorna, vilket påminner mig om att jag borde gå ut och nypa bort dom.
Man ser också att jag borde rensa i stensötan, längst till vänster…….
Jösses, jag kan inte sitta här längre, jag måste gå ut och greja lite i trädgården märker jag!
Agneta!

Promenad, på “stora” vägen.

Denna lilla dam behöver gå en bra bit var dag och det behöver den lilla damens matte också. Och idag gick vi mot storastora vägen eftersom Omgivningen åkte på ett ärende och då kunde vi bli mötta när han var på hemväg.

 

När vi kommit ner för våra backar har vi dalen framför oss. Fjorden går där borta nånstans, men den syns inte på bilden, berget i mitten av bild med en mast på är på andra sidan fjorden.

 

Lite vildaplar längs vägen, så vackra blommor!

 

 
Det här kallas för en backe! Ser inte så ut på bilden, men jag kan säga att den suger när man cyklar uppåt för den! Det här är vår lokala stora väg, men den har inte ens riktig asfalt, det är typ oljegrus. Nu blommar häggarna längs vägen och det doftar så gott!

 

Här fortsätter man rakt fram om man inte är bergsklättrare för då går man in till vänster.

 

Det här berget är väldigt populärt att klättra uppför och om jag inte har fel finns det minst sex olika vägar upp. Hur högt man klättrar vet jag inte, men berget är ca 90 meter högt, och på något ställe av dom där sex vägarna upp, lär det vara nio meters överhäng.

Jag förstår inte hur det går till. När vi går till lilla fiskesjön är den här toppen väldigt nära och ibland sitter vi där och tittar ut över nejden.

Bergen häromkring är så populära att klättra i att det finns folk, även från andra länder, som flyttar hit bara för klättringens skull!

 

Så kommer man efter några kilometer fram till kyrkan. Där är undertecknad både döpt och gift.

Nu befinner jag mig på den gamla stora vägen till Lysekil, den jag åkte som barn när vi for hit. Och det är en grusväg! Tala om att ha varit med ett bra tag……

Det här var alltså stora vägen till Lysekil för “en del år sedan”!!! Fast jag går åt norr, Lysekil ligger åt söder och det är nu, när jag gått några kilometer till, som Omgivningen kommer tillbaka och vi får lift hem, Leia och jag!

 

Väl hemma, efter middagen, kastar jag mig ner i en fåtölj, och kanske öppnar jag kistan som jag har fötterna på, och plockar fram garnerna till de nya plädarna i sovrummet. Dom som jag inbillar mig ska bli Shetlandsinspirerade i färgerna…….

Agneta!

17 maj!

Gratulerar med dagen Norge! Och det här, det är att fira sin nationaldag, det här kan våra grannar verkligen!

Som jag tror måste vara det vackraste landet i världen…….

Ett så otroligt vackert land, vilken natur, där finns allt och så har dom finaste färjeturen, Hurtigruta, också!

Men äsch, nu blev det ju fel.
Bilden nederst till höger är ju vår fjord här vid Snäckskalsdalen……ja, ja, det är inte så långt till Norge härifrån så den får hänga med…..

Promenad. Standardvarianten.

Vi har liksom olika storlekar på våra vägar för att komma ut i världen. Det här är den sista lilla snutten in till oss. Eller ut från oss. Beror på hur man ser på saken. Vårt hus ligger utanför bilden, till höger.

 

 
Längs den lilla snutten ovan växer det blåbär och förgätmigej.

 

 
När man kommer vidare på en vanlig hundpromenad går vi ofta den här idylliska vägen. Dvs, den är idyllisk nu. På våren och sommaren. Annars är den inte speciellt idyllisk.

Här har jag gått hela mitt liv. Från början traskade jag mellan min mormor och morfars hus till min farmors hus……och tillbaka. Jag har inte rört mig på så stora ytor i mitt liv……kan det verka som.

 
Efter ett tag kommer man fram till den lilla fiskesjön. Den är idyllisk året om! Men speciellt mycket vid den här årstiden. Och nu har fåglarna hunnit äta upp många av alla triljoners myggor så då är det riktigt skönt!

 

Man kan gå vid sidan om den lilla sjön, som inte heter sjö, den är en myr. Dvs från början var det en myr, sen dämdes myren upp och blev vattenreservoar för Lysekil, som hittade en annan sjö att använda, så då blev det fiskesjö!

 

På dagens promenad klättrar vi upp på berget och därifrån ser vi myren/den lilla fiskesjön.

 

På vägen ner för berget och hem ser vi blommande slånbär!

Så kan en dag i livet i Snäckskalsdalen förflyta!

Agneta!