Blingbling in my garden!

I somras hittade jag en bunt gammal rostig taggtråd (i skogen, inte bra) och då slog det mig, tänk så många fina saker jag sett på bloggarna.

Jag måste väl också kunna göra ett riktigt konstverk, så tänkte jag, när jag satte igång…..

Jag samlade ihop lite glasstenar och så hittade jag propparna till parfymflaskor, som jag av någon outgrundlig anledning sparat.

Och så satte jag igång.

Men inte blev det något mästerverk, inte alls, långt därifrån, så hela alltet blev liggande i en typisk Snäckskalshög.

Fast idag satte jag faktiskt upp eländet i tallen så nu hänger det där och om det inte blåser ner idag, så blåser det aldrig ner, för oj, vad det blåser!

 

Idag fick jag ett infall att inta ett annat berg än det jag brukar traska runt i. Kul med ombyte! Här ser man vår dal. Inte direkt överbefolkad, om man säger så……

Väl uppe ser man var fjord rakt söderut, eller ska man vara riktigt petig, så är det nog sydsydväst.

 

Och längs fjorden går det ut små vägar här och där och så ligger det pyttehamnar hela vägen ända ut till öppna havet.

 

Det var en fantastisk dag idag, det var något i luften som gjorde att det kändes som, jag vet inte, mars, kanske!

Det var varmt, 15 grader, stormigt och ljuset var så där lite speciellt som det bara kan vara på våren.

 

Och nu är det natten, eller nej, det är bara tidig kväll, månen är på kommande, undrar om det blåser på månen också?!

Agneta!

Haha och håhåjaja!

Omgivningen kom hem från lilla storstan med rosor till mig! Haha, jag fick rosor! Rart!

Jag fick dom för att jag “hittade” hans recept på glasögon!

Det receptet satt i den pärm det skulle sitta, så det var ingen större bedrift, men Omgivningen själv letade hur länge som helst, och kunde inte hitta det och tyckte jag var ett organisationsmässigt geni.

Ibland behövs det inte mycket!

  
En ros var avbruten så den fick komma i ett litet glas.

Själv hade jag varit iväg till Lilla Edet och där varit inne på en jättefin handelsträdgård och där införskaffat en Ludisia discolor, möjligen kallas den juvelorkidé. Och där hade en knopp gått av. Dessa två avbrutna blommor utgör nu ett mästerverk i blomsterarrangemang…….harkel……

Jag köpte ett Arons skägg också. Som möjligen på latin heter Saxifraga stolonifera. Det är inte lätt med språken…….

 

Handelsträdgården i Lilla Edet (längs med väg 45 mot Karlstad och intill Göta älv) var ett sånt där ställe där man fick köpfnatt, allt var så smakfullt och allt var villhasaker. Det började redan vid entrén där det var mycket smakfullt!

 

Och ja, annars, håhåjaja, vilken kulen höst.

Det regnar och regnar och det regnar inte lite heller och så blåser det nåt fruktansvärt.

Men inne är det torrt och varmt och vi har mat på bordet, så man ska inte klaga!

 

Vårt tomt är lite konstig, den har en genomfartsväg i mitten och på den yttre delen är det ganska mycket sten, egentligen hur mycket sten som helst, här på bilden ser man bara pyttelite.

 

Om man vänder sig om så ser det ut så här.

Ser ni all bråte som ligger där, det syns inte på bilden men det är några meter ner där. Det är en familj som har ett sommarhus i närheten och dom har släpat och dragit alla träd och grenar och bara kastat in på vår tomt. Nu är Omgivningen och jag såna som inte bryr oss, men lite märkligt är det väl ändå?!

Det var förresten här jag gjorde ett svanhopp ner den 9.9.1999 och bröt benet, men det förstod inte jag, så jag gick hem (då bodde vi nån kilometer härifrån i jättegamla huset), sen linkade jag omkring i några dagar och tyckte det var märkligt att jag inte fick något blåmärke.

Då föreslog Omgivningen att vi skulle åka till Lysekils lasarett.

Jag gick in och kom ut med gips och kryckor. Jag hade så klart brutit benet nånstans neråt och det låg tack och lov jättefint och läkte jättebra, jag kom inte ens ihåg att det var höger ben förrän jag fick se bilden nu!

  
Leia tycker inte heller att det här vädret är vidare värst kul! Det är samma rosor som första bilden, dom ser ut som laxrosa i kvällsljuset.

 

Annars, jaaa, det ser ut att ljusna där borta i söder, men nej, det är nog tyvärr bara tillfälligt!

Och den där timmen som man fick extra i natt, vart tog den vägen?

Agneta!

Det glimrar till ibland!

Sista bladet ut på Ullungrönnen. När jag hade tagit bilden petade jag lite på det och det säckade liksom ihop och for till marken……

 

Tagetesen blommar dock vidare! Dom struntar än så länge högaktningsfullt i att det är höst.

 

Ekbladen har i år en otrolig färg!

 

Asparna också! Och åkern är grön…..och himlen blå. Men det var en dag, det.

 

Biffkor är väl söta? Dom här är riktigt mina kompisar och dom har vuxit den här sommaren, dom var ju pyttesmå i våras när dom kom.

Ni vet väl att dom kommer ut ur dom där koäggen som ligger där borta! Så nästa vår blir det många, många nya söta biffkor!

 

En del gäss är kvar fortfarande. Och hade jag varit gås och det är såpass varmt som det varit nu så hade jag nog också stannat kvar istället för att flyga så himla långt….jobbigt, tänk så jobbigt det måste vara…..och att dom hittar rätt, fast det är klart, vi ojar oss över alla GPS:ar, det har ju dom här haft sen tidernas begynnelse……

 

Vi fick hastigt möblera om på verandan en dag då det regnade vågrätt. Nu lyser den sneda, låga höstsolen in. När den lyser, alltså.

 

  
Just den dagen var det så vackert och solen silade genom bladverken, en höstsyrén och så ett enda blad som fått höstfärg (rosa = höstfärg???) på blåregnet!

 

  
Det här är nog dom sista rosorna, en Awakening och en William Baffin.

 

Och det är definitivt sista skuggliljan som blommade tappert den där dagen vi hade sol!

Idag och igår och dagen innan igår, regnade det alltså, fast inte så mycket, bara så där förargligt, allting blir jättevått.

Det har alltså varit ovanligt vått regn dom här dagarna!

Men man kan vara inne och det är jättemysigt det också!

Agneta!

Förmiddagsafternoontea.

Det var en ovanligt lugn och fin dag i Snäckis igår. Till att börja med. Solen sken, det var tyst och stilla.


Leia låg fortfarande och gosade med sin nya vän, “Gosige Golden”, som husse införskaffade på sin alldeles egna shopping spree i lördags.

 

Men så plötsligt sa det swisch, bang, wroom, booom och in stormade tre riktiga, levande goldens……..Leias best friends forever!

 

Matten och hussen var givetvis med och vi hade en liten afternoon tea på förmiddagen. Det kan man ha, det går jättebra!

Bl a fick vi morotskaka. Det var ett tag sen jag gjorde den sist. Eller rättare sagt, det var väldigt, väldigt länge sen sist.
 
Ett recept från Anna Bergenström igen. Min husgud när det gäller köket! Man kan klicka upp båda bilderna.

Jag ändrar som vanligt lite i receptet, tar vetemjöl special fullkorn i stället för vanligt vetemjöl och så tar jag lika mycket malen ingefära som kanel.

Och min frosting består av avrunnen mild lättyoughurt smaksatt med lite, lite florsocker och ett par teskedar vaniljsocker.

Blomma efter årstid.

 

När lugnet lagt sig och våra vänner dragit vidare hämtade jag posten.

Där fanns en ny kokbok! Behöver kanske inte nämna vem författaren är……Verkar jättefin.

Jag tycker om Anna Bergenströms böcker. Hon skriver så trevligt, hon förklarar varför man gör si eller så, hon tar med alternativ och berättar en liten historia nu och då. Dessutom är bilderna så otroligt vackra, hennes dotter Fanny är fotografen! Jag läser dom här kokböckerna nästan som skönlitteratur.

 

 
Vidare i posten. Grönpaket!

Och notera det vackra kortet och det rosa presentpapperet!

Jag vann ett jättefint armband hos AnnaMaria med bloggen Ett rött monogram. Armband som gjorts för ett mycket behjärtansvärt ändamål. Det är väldigt fint och nu sitter det där for ever!

Jättemånga följer hennes fantastiska blogg, men har man inte varit där och tittat så rekommenderas ett besök åt det snaraste!

 

I ett tredje paket låg boken jag köpt av Bosse Lidén!

Han har tillsammans med sin fru skrivit en kåseribok. Ännu har jag inte hunnit läsa i den, men den lovar gott. Bosse har tidigare skrivit en mycket läsvärd bok som heter “Mina fotsteg i ditt hjärta”.

Båda böckerna utges på eget förlag och går man in på Bosses blogg, Bosse Lidén, så kan man köpa boken/böckerna där till resonliga priser.

Man kommer till Bosses underfundiga blogg här och jag tycker att man framför allt skall titta på dagens inlägg, man får en omedelbar bild av Bosse själv!

I posten igår var det förutom dessa tre försändelser enbart dagsavisorna!

Klart slut, over and out!

Agneta!

Konster.

 
Jag snubblade över Sharon Nowlans konst.

En kanadensiska som bor på Kanadas östkust, samlar stenar och glasbitar på stränderna, starka vindar gör att dom slipas väldigt fint, och sen gör hon konst av dessa!

 

 

   

 

   

 

 

 

 

Många bilder, och alla har jag lånat på nätet, och visst är det läckra saker hon gör!

 

 
Här ser vi henne, glad, söt och pigg och in action!

 

 
Men även på hemmaplan har det skett “konst”.

Omgivningen har, alldeles på eget bevåg, varit till en affär som han tidigare varit medsläpad till, ja, inte mer än 2 gånger under hela sitt liv med mig, kanske bara 1 gång förresten, och då under starka protester.

Och han handlade!

Jag förstår ingenting.

Och han tillkännagav att det var riktigt trevligt, vilket gör att jag förstår ännu mindre.

Detta eftersom han kunde välja att hastigt titta på sådär 5% av utbudet, så där lite fort, och inte behöva gå igenom 90% av varorna och undersöka samtliga av dessa. Om det är mig han menar, så har han uppfattat det hela fel, för jag är inte alls sån………?&%4¤5’’’’****=0

Han köpte t o m en leksak till Leia, en “Gosig Golden” som hon tyckte var fin, först gosade hon med den och sen dödade hon den……

 

 
Själv har jag under lång och trägen övning (ähum…..) försökt lära Leia konsten att hoppa upp på köksbänken och sen ta en bit falukorv (det bästa hunden vet….) därifrån.

Och nu har jag lyckats med detta konststycke!

Det var jättesvårt……

Inte.

 

Slutligen det nästan konstigt myckna regnet. Det märktes inte så mycket här uppe på berget, jo, att det regnade märkte vi ju, men det rann fort nerför där skolan fick stänga, broarna var översvämmade osv.

Nu har det sjunkit undan, men det regnar fortfarande.

En sommargäst vid en stuga vi går förbi har inte lagt sin eka så där överdrivet smart……..dom kommer inte förrän till våren, det gör dom aldrig, så om det blir frost och fryser så är det inte bra.

Därför har omgivningen lagt dit en slang så att vattnet suger sig ut, han tyckte väl synd om dom!

Nu, ut i regnet igen!

Trevlig helg!

Agneta!