Snäckskalsdalens Allehanda & Gott Nytt År!

Nu blommar vår vinterjasmin, Jasminum nudiflorum! Den klänger på verandaräcket och emellanåt får den diverse säckväv och andra kläder på sig och jag är störtförtjust i den!

Blomman är så jättesöt!

Har haft nästan fint väder idag, svidande kallt i vinden dock, och från sydväst rullar en hotfull molnbank in från stora havet.....

Leia vovven njuter våldsamt mycket av att det kommit lite snö, det rullas och rullas......

En kväll då Omgivningen och jag skulle intaga supé framför tvapparaten dukade nämnde Omgivning och lade på den på fri hand broderade julduken som jag gjort för många år sedan.

När vi satt och åt säger Omgivn att han tyckte duken var kul, den var så fin i kanten, varpå jag naturligtvis måste se vad han tyckte var så fint.......det slog mig först, har jag gjort korsstygn, det trodde jag inte att jag hade gjort......bara efterstygn och knutar och lite så där.....

.........jag tittade noga och tyckte det såg allmänt märkligt ut........

........duken låg så klart med baksidan uppåt......dom är väl för söta, karlarna ibland? Eller ja, eller nej, vad spelar det för roll, han tyckte ju det var fint i alla fall.....

 

Rätsidan framvikt!

En dag var jag extra vänligt inställd så då gjorde jag en av Omgivningens absoluta favoritdesserter, katrinplommonsufflé.

Och även om jag inte har så där jättemycket sockersug, så är det ändå ovanligt gott!

Här kommer receptet, det är lätt att få till sufflén, jag lovar:

Katrinplommonsufflé

Koka 18 katrinplommon i vatten i 5 min.

Låt rinna av.

Hacka.

Blanda med 175 gr strösocker.

Vispa 6 äggvitor till hårt skum.

Vänd ner katrinplommonen och sockret.

Lägg i smörad suffléform (om man inte har en form som är tillräckligt hög kan man sätta lite aluminiumfolie runt formen så att man höjer upp det hela) och grädda i ugn ca 45 min, 175 grader.

Servera med lätt vispad grädde.

Lite klokskap så här på sluttampen av på året kan väl inte skada. Älskar Snobben! Lånad bild.

Detta blir mitt sista inlägg för i år så jag passar på att önska alla ett riktigt Gott Nytt År och hoppas att 2016 blir så bra det bara kan bli, att vi får vara friska och glada och leva i en snäll värld!

Sen önskar jag att jag slipper sitta här med 3 datorer, varav den som fungerar bäst är pytteliten och fullständigt urgammal med gångjärn som är trasiga  t ex, och en padda, för att få saker och ting att fungera här på bloggen......men det är mer världsligt.......men nog så irriterande........

Vi ses och hörs, och som sagt, ett Gott Nytt 2016!

Agneta!

God fortsättning! Snöööö!

Snöööö! 

Men tyvärr västkustvarianten, dvs slaskigt!

Men vad skådar man! Ljuset! Långt där borta, säkert på väg hit!

Leia gladde sig åt snön. Hundar struntar ju i vad det är för slags snö.....

En liten mossboll som jag gjorde innan jul och lade i en kruka vid ingången. Snurrade runt ett litet snöre med små guldkulor på också.

Det var dagens kortfattade rapport!

Jag kämpar tappert vidare med elektroniken.

Kameran. Preciiiiis samma som den gamla. Men inte en sak är samma.

Datorn. Preciiiiiis samma som den gamla. Men uppdaterad. Följaktligen känner jag inte igen en enda sak. Inte en enda.

Tänk när man skrev brev för hand till varandra och ibland snitsade till det med att skicka med ett foto!

Börjar fundera på att återgå till det!

Agneta

God Jul!

Granen är inne, den är klädd och ljusen är tända.

Den gamla bocken (som blev omklädd med alldeles för vita kläder för ett par år sedan) sitter i toppen av granen som den ska.

Den lilla buketten, med avskavda kulor, sitter i samma nyckelhål som den ska sitta i, det känns tryggt!

Och den ännu mindre lilla buketten sitter runt knoppen till klockan. Som den alltid gjort.

Här varierar vi oss inte överdrivet mycket, inte.

Änglarna står intill dom gamla böckerna och jag behöver väl inte skriva att så har det alltid varit........

Pippi, som nu är i det närmaste 18 år, hon tar det hela med ro och gräver gärna ner sig bland kuddarna i sofforna, så det gäller att inte slänga sig i dom om man vill vila lite.....det skulle inte Pippi tycka om!

Men visst ser hon ut som en lite kattunge, fastän hon är så gammal?!

Vår "riktiga" kattunge, Nisse, som bara är runt 10 år, han diggar den här tiden, för då kan han dricka vatten ur bunkarna med dom små granarna i! Och får han barr i halsen, så finns det akutveterinär. Hoppas jag.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Jaaa, så allt verkar vara klart för jul här hos oss och jag hoppas att alla andra också har läget under kontroll.

 Vi här i Snäckskalsdalen ber att få önska en riktigt God Jul med ett gammalt julkort som vi hade på den tiden vi verkligen skickade julkort!

Det är ett av de julkort vi haft genom åren som jag tyckt bäst om, det är lite glamour, det är glatt, det är inte för sött, fast jag tycker om sött också, men........ja.....

Agneta!

Dagarna......

En sån annorlunda vinter, hittills! 

Sådär runt 11 gr varmt och stilla, och ibland, in emellan alla grå dagar, tittar solen fram och det blir lätt magiskt ute!

Till och med vovven Leia ser ut att bli förvånad över det hela!

Men så kommer molnen tillbaka men när det ser ut så här kan man ju stå ute med det, eller hur?

Vägen hem från lilla fiskesjön blir som en vårdag i skogen......

Och hemma packar molnen åter ihop sig, men så blir det en liten springa och där är den, den blå himlen! Man blir som glad!

För övrigt har mycket tid gått åt till att få ordning på nya datorn. 

Det skiljer pass 6 år emellan den förra och den nya och det har ju hänt saker vill jag lova, men jag kämpar på......och det verkar som om jag kan blogga igen och snart också komma igång med att kommentera!

Ett pyssel har jag gjort och det är två små granliknande saker av murgrönsblad. Det har jag planerat att göra i kanske 20 år, så där, och nu äntligen blev det av!

Agneta!

Oj, oj, oj, här har det hänt saker.......

Har varit i Budapest några dagar.

Några dagar innan vi åkte tog kameran tog slut och vi fick köpa en ny. 

Dessutom tog datorn tog slut, totalt datorhaveri, mitt upp i alltihop, köpte ny, men den är tillbakalämnad, den förstod jag mig överhuvudtaget inte på.

Och till allt detta blev jag totalnobbad av Blogger och varför har jag ingen aning om, jag tror inte jag gjort något otillbörligt!!!

Men så kom jag på att min lilla gamla resedator finns ju, den är urgammal och pytteliten, men nu ska vi se om det fungerar med den! 

Detta blir ett försöksinlägg kanske man kan säga!

           Den vackra Kedjebron, vad den heter på ungerska ska jag inte ens försöka mig på att skriva!

   Stefansdomen (har listat ut att Stefan på ungerska möjligen kan vara Istvan...), väldigt vacker!

 Fiskarborgen. Men varför den heter Fiskarborgen har jag ännu inte tagit reda på, det verkar otroligt                       att man en gång fiskade så mycket i Donau att man kallade en borg så........

 Parlamentet med sin imponerande storlek. Vi var dock aldrig inne och tittade, det var något med                                                                             orken som tröt.

                                     Slottets kupol i förgrunden och Gellertberget i bakgrunden.

 Jag satte i system att leta efter den godaste gulaschen! Och jag hittade den absolut godaste varenda                                              dag, du milde vilka goda gulascher dom kan göra!

                                         Och vilka goda och vackra bröd dom kan baka!

 En rolig gran fick vi se under konstruktion. Man byggde den av vedträn och det blev så fint och man                          fick gå in i den och där var det jättemysigt och doftade så gott.

Man lyste sedan upp den, och tja, det var fint, men jag undrar om inte varmvitt ljus hade varit finare,                                                          men kanske mindre spektakulärt.....

                                                Och så kommer vi till min gamla käpphäst.

                                                                                Maten.

Så otroligt fräsch och vacker och framför allt inte plastinpackad. Hur många är vi inte som sliter med                                               den förbenade plasten runt gurkorna här hemma.

Varför kan vi inte ha det så här? Visserligen finns det en del gårdsbutiker och en del saluhallar i vårt                  land men i mina ögon är kvaliteten ljusår från den mat man finner utomlands.......

Jag blir lika lyrisk var gång jag kommer in i sådana här fina saluhallar, stora, luftiga och svala. Och                  nu var det visserligen vinter, men jag kan tänka mig att det är lika svalt på sommaren.....

 Köttet, det vet inte vad plast och vacuum är, jag lovar, så otroligt fint och även för mig som vanligen                  inte äter så mycket kött, jag blev som väldigt sugen när jag såg allt fint kött!

Och så har vi då Budapests söta julslingeupplysta spårvagn! Jag lyckades inte få fram kameran i tid, så mina bilder blev otroligt och ovanligt mycket suddiga, så jag lånade en från nätet.

Jag föreslog Omgivningen att vi skulle vänta tills den kom tillbaka, men då han är en synnerligen barsk, ilsk, enveten och cynisk, men framför allt frusen man, så gick inte det. Han förklarade att han skulle bli nerkyld och liggande i hemska förkylningar, så jag gav upp det hela. Vad gör man inte för husfriden.

(Nu hoppas jag att dom som brukar läsa här vet att Omgivningen är motsatsen till allt, med undantag för det där med frusen....).

Den lilla ljusblå bilen är en östtysk Trabant (Drabant som jag vanligen kallar den, felaktigt), en riktig kultbil och den var så söt, jag hade kunnat tänka mig en sådan. Säkerligen inte lika datatekniska som bilarna är numera, lite mer vanlig mekanik, kanske!

Vi hade grått väder alla dagar, men inget regn, men på avresedagen kom solen fram och vi fick se                                                            takåsarna från vårt hotellrum i sol!

     En vacker, gammal stad med imponerande byggnader och vänliga människor, klart värt en resa!

                                                                      Agneta!

Kan inte blogga....

Blogger accepterar mig inte längre! Jag kan inte logga in, varje gång jag försöker från datorn påstår Blogger att jag har fel adress, fel inloggningsuppgifter osv.....kul! Inte. 

Återkommer när det bättrat sig.

Agneta

Åsså tittar lilla solen fram ibland…..

Ner för backarna.

Vill man ha någon som helst kontakt med omvärlden är det den här vägen som gäller. Många säger att den inte är så kul uppför sedan, men det är bara att knata på, det är nyttigt!

 

En promenad till sjön (havet) är alltid uppfriskande och vid den här tiden får man lite sol på sig, man går liksom åt rätt håll, såvida solen är framme, så klart, och det var den den här dagen!

 

Rakt ut och där ligger det stora havet, världen……

 

Nån som känner för att ta ett dopp? Hela vägen här är det fint att bada, det är bara det, att jag gör det inte, det är alltid för kallt. 1975 var det varmt.

Skogen man ser till vänster är förresten Nordens Ark!

 

Leia är ingen badkruka, hon badar jämt och hela tiden, men simma vill hon inte. Vi jublar när hon tar ett par simtag ibland.

 

Det dröjer inte länge förrän solen försvinner ner och bakom horisonten……jag älskar dom här färgerna….

Agneta!

Efter stormen.

Stormarna har trasslat till det i min fantastiska (!!) installation som hänger i tallen precis utanför verandan. Men Omgivningen tycker om den och jag fler kristaller, eller plastkorkar från parfymflaskor och annat, är nog mer med verkligheten överensstämmande, så den skall få sig en uppfräschning framöver.

 

När solen tittar fram och det blir motljus, då blir det fint och den kära Cycas revolutan/kottepalmen kommer till sin rätt!

Förra året när våra japanska vänner var här fick den fem nya blad (heter det blad, tro?) och för oss är den ett minne från tiden då vi bodde i Japan, för det fanns många, urgamla, vid entrén till där vi bodde, så det är lite nostalgi.

Här ser vi dom, och jag kan väl säga att dom har några fler år på nacken än vår lilla krukväxt!

 

Har plockat in ett par smågranar, än så länge får dom inga dekorationer, men kanske sen.

 

 
Vid ingången ser det ut så här, mosskuddekransen hänger på väggen och än har inte fåglarna ätit upp den. I blomlådorna borde jag göra ett röjande, tallris borde komma dit, men när jag försökte förra gången var det fruset!

Agneta!