Vårteckensutmaning nr 4–31 mars.

Är den inte söt? Omgivningen tog bilden och det ser ut som en studiobild, men solen sken så fint på den söta kirren! Man skulle vilja ha en och klappa och gosa med, men jag har fått för mig att dom inte är så gosiga som dom ser ut.

Kanske är dom heller inte ett vårtecken, jag vet inte! Men det finns inga vårtecken ännu! Bara ljuset i bilden då!

 

Här hos oss är snön borta, men det är väldigt kallt, och vinden är stark och svinkall, och solen skiner ganska starkt på dagarna, så jag undrar hur det ska gå med växterna. Sämsta möjliga förutsättningar man kan tänka sig, tror jag. Frystorkade växter!

 

Perennerna borde rensas, men det känns inte som det är någon brådska, eller så är det det…..jag ser det som att dom gamla bladen och grenarna skyddar eventuella skott. Så talar den bekväma!

 

På baksidan av huset har vi is kvar. Och till höger ser man Leias tasstvättsbalja som “råkat” frysa fast i isen och sedermera också gått sönder.

Trots allt, det kommer en krokus (tror jag det är) och så nånting mer, kan det vara en snöklocka! Fast den ser redan död ut…….

Och längst ner till höger ser vi Ullungrönnen. Eller ja, vi ser pinnar med intorkade, frusna skott på…..undrar hur det här kommer att bli!  Svårt att föreställa sig!

Titta in till Annica som håller i vårtecknen i år (otacksamt göra än så länge….!), där finns listan på alla som deltar i vårt avlånga land!

Agneta!

Glad Påsk/Hemma igen/Allt väl!

Glad Påsk till alla och tusen tack för alla hälsningar jag fick i förra inlägget!

Jag blir rörd när så många bryr sig och dessutom orkar skriva några ord och jag lovar, jag har läst vartenda ett, om och om igen.

Tusen tack till alla er där ute, alla snälla rara, det har hjälpt!

Men nu är vi hemma!

Jag brukar ju inte tycka det är överdrivet roligt att åka hem, men se det tyckte jag den här gången, jag kunde liksom inte komma hem fort nog.

lånad bild från nätet.
Balanserad, sval och elegant som jag alltid är, så tog jag det lugnt på planet som synes…….not – det är jag i mina drömmar på bilden!

Nej, jag sov mig genom hela resan, djupt och gott på alla piller jag fick av läkarna.


Det här är mer jag. Det är i själva verket jag, hemma i min säng, och jag har själv tagit bilderna med mobilen, därav kvalitén.

Bulan har som synes dragit sig tillbaka men gör desto ondare kan jag tala om.

Och jag säger bara, det var en evinnerlig tur att det inte var ett barn (det vimlade av dom runt mig där på stranden) som fick nöten på sig, jag undrar, nej, det gör jag inte, jag vill inte veta, vad som skulle ha kunnat hända då.

Och ja, jag blir prickig när jag solar, hela jag blir prickig och till slut blir jag mörkt gråbrunprickig, det har jag ärvt från min mormor!

Och så har jag ju världens finaste sällskap (förutom Omgivningen då, för han är bäst, men det har väl alla redan förstått att jag tycker….), Leia och Pippi (sur som vanligt och misstänksam – ska dom åka iväg igen, tro…..) och så lille Nisse! Bästa medicinerna.

 

Och för att sammanfatta semestern så var det en fantastiskt vacker ö vi var på och det var otroligt vackert, varmt och ett fantastiskt vatten och vilka stränder, sanden var perfekt! 

Sen att det gick galet, det är ju sånt som händer, och att det hände väldigt mycket på en gång det hör kanske till ovanligheterna men nu var det så!

 

Vad som hände i stora drag:

* dagen innan avfärd tappade jag kameran så den gick sönder, fick låna alltid lika snälla svägerskans!

* dagen innan vi åkte bytte man software på flygplatsen i Abu Dhabi där vi skulle mellanlanda så att all data var ur funktion vilket innebar otroliga förseningar och inga handlingar kunde tas ut, allt fick skrivas för hand och vi blev så klart gravt försenade

* omgivningens bagage kom inte fram

* vår transport från flygplatsen till ön dit vi skulle hade glömt bort oss så där stod vi…….men man har ju mål i mun, så det ordnade sig

* jag vred till mitt redan skadade knä i sanden och fick uppsöka doktorn, jag hade så ont så det liknar inte, fick 3 olika piller plus dom jag hade innan (och ja, doktorn hade koll på alla pillren)

* omgivningen blev magsjuk

* jag fick en kokosnöt i huvudet

* p g a knäskadan fick jag blodförtunningsspruta (?) innan flygresan hem – på flyget kände jag att jag var våt på hela magen (och den är stor….), det blödde överallt, fick stoppa upp mig med handdukar och vira en fleecetröja runt!

* jag blev också magsjuk

* vi var hos doktorn sammanlagt 5 ggr!!!

* bådas resväskor saknade när vi landade här hemma! Dom kom dock i limousin (!!!) hela vägen hit till landet, ganska omgående (det var tydligen Abu Dhabi och datorerna igen), och hade stämplar på sig från tyska narkotikapolisen (el dyl)

Ja, det var det, det! Här hemma var det lite mer ljus i luften än när vi åkte, men det är lika fruset i marken och svinkallt är det, men nu vänder det nog snart!

Oj, så långt det här blev!

Här hemma väntade förresten vinsten jag vann hos Birgitta, Birgitta Vävare! 

Jättetack för dom fina dukarna, jag ser att det finns hängare i, men inte kan det väl vara meningen att man ska använda så fina saker till grytlappar. Inte jag i alla fall!

Otroligt vackra i färgerna men det är ju synd att hon inte kan väva så fint, Birgitta! Det var ett skämt! Du milde så fina dom är, så otroligt välgjorda, tänk om man kunde göra så! Jag förstår verkligen att hon har att göra där ute i sin fantastiska vävstuga med Sveriges vackraste utsikt! Tusen tack!

Nu slutar jag för idag!

Agneta!

Man tror knappt det är sant……..lite så att jag längtar hem till den grå vardagen, så är det nog allt, kanske!

Ja, detta är jag, eller min panna rättare sagt.

Jag låg i godan ro på stranden, dit jag linkat med min krycka och mitt skadade ben, när jag blev varse att något hänt, det brakade, folk reste sig och skyndade till och jag förstod ingenting.

Det var bara en kokosnöt som fallit rakt i pannan på mig……..

Kan det vara dags att lämna paradiset snart, tro, det verkar inte som om jag passar in.

Det var inte den största modellen av nöt, tack och lov, för då hade jag nog inte suttit här och skrivit nu.

Hotellet, som väl är rädda att bli “suade” (stämda) forslade mig till doktorn fort som bara den och jag slapp att sys, jag blev ihoptejpad så gott det gick!
Vad jag nog kanske ville ha sagt är att, det är inte så dumt hemma ändå!

p.s. hotellet ombesörjer givetvis att nötterna plockas ned just för att ingen ska få dom på sig men någon gång missar man väl, och där var jag……..d.s.

Agneta!

Aj, aj, aj……..Coco de mer, finsk design mm.

Jaha, sådärja, så kan det gå…….illa. Men det finns djungelläkare här och jag vart ompysslad och försedd med tabletter, 3 sorter, plus 2 sorters sprutor, rena lördagsgodiset!

Än vet jag inte om jag blir glad eller sömnig av dom, men det lär visa sig. Det är ingen större fara med mig och jag har ju omgivningen med mig som är väldigt caringish!

 

Träden blommar, men jag tycker inte dom får räknas in i i vårtecknen, det är lite fuskigt, men vackert är det.

 

Palmbladen rasslar i vinden, om det nu är passadvind eller nån annan vind, jag kan inte det där, får ta och googla.

 

Jag hade tänkt krypa in i en sån här sittgrej idag, men då plötsligt är omgivningen inte det minsta förstående, jag ska lindas av, bada och vara i solen.

Jag som hade tänkt ta en semesterdag från semestern, vilket jag tycker brukar vara det lyxigaste av allt. Men se, det gick inte! Så synd är det inte om mig.

 

Coco de mer lär ju bara finnas på Seychellerna, dessa rumpliknande kokosnötter, och dom används flitigt i designen.

Här ser vi en matsal med lampor i formen, men jag tänker mer på den berömda finska designen när det begav sig, på 60-talet (?), stilrent, avskalat och ädelträ och så lite mjuka linjer till det.

Har ingen aning om det är rätt att beskriva det så, men det känns så för mig.

Agneta!

Vykort eller Vårteckensutmaning NR TVÅ OCH EN HALV!

 

Lång vinter, näääää. Hos oss försvann isen i ett kick.

 

Och omgivningen gav sig ut för att bada och snorkla.

 

Vårregnet kom.

 

Det strilade ner, fel, det forsade ner som bara vårregn kan.

 

Och blommorna slog ut.

 

Och friden lade sig återigen här i det seychelliska paradiset……..


Tanken på att det kan vara på något annat sätt är mig just nu totalt främmande och när jag som hastigast tittat in på alla era bloggar, ja, då tänker jag, dit åker jag inte tillbaka!

Klart jag gör, men inte idag!

Agneta!

Isen ligger.

Isen ligger inne i fjordarna fortfarande – inte bra, den hjälper till att kyla ner allting.

 

Det här är inte “vår” fjord, utan en grannfjord och här ser man hur havet är öppet. Och gissa om det lät, det brusade och dånade, vilka krafter!

 

Sådana här “ruskor”, som det blir i björkar ibland, tycker jag ser roliga eller till och med fina ut.

Om man studerar dom lite ser dom nästan ut som välbundna blomsterbuketter!

Rent allmänt kan man kanske tänka sig att såga av en gren och så blir det en kvast att ha till resan på Påsk, fixat och klart!

Agneta!

Vårteckensutmaning nr 2–17 mars!

Inte mycket till vårtecken men man ser i alla fall ljuset, det är lite annorlunda, lite ljusare!

Annars är det status quo när det gäller vårens ankomst. Svinkallt och bottenfruset.

 

Fiskeföreningen vid den lilla fiskesjön har fått nya eldsjälar som medlemmar och dom gör bänkar och grillplatser, röjer runt sjön och gör fint.

Bland annat har dom gjort det här fina vindskyddet vid den stora grillplatsen vid klubbstugan. Enkelt och fiffigt.

Jag funderar på att kopiera och låta klängväxter klänga däri. Pinnar har vi gott om och det är kul att röja lite och kan man då ta vara på det också så är mycket vunnet.

Till vänster ser vi ett par trädkramare.

Jag kommer ihåg att jag hade med ett annat trädkramande par för 3 år sedan när bloggen var alldeles ny! Men visst är dom söta träden där dom står och kramar om varandra. Mycket sötare än andra trädkramare!

 

Lökarna vi satte i höstas står fortfarande i boden, dom har varit ute ett par vändor men fått komma in igen allteftersom kvicksilvret sjunkit.

Det ser inte mycket ut för världen, inte.

 

Till sist, Ullungrönnen. Inte ett smack har hänt. Möjligen att knopparna krupit tillbaka in lite grand, i så fall!

Titta in hos Annica där listan finns över alla som deltar i Vårteckensutmaningen!

Agneta!

Er lokala turistinformatör informerar.

Bergen vid Lysekil med hela västerhavet sydvästvart.

En obeskrivlig frihetskänsla kommer till mig här uppe!

Vid y:et i Lysekil stod jag när jag tog dom här bilderna.

Här har jag vridit mig lite mer åt väster och till vänster om mitten av bilden kan man nu skymta Smögen.

 

Och lite åt västnordväst till. Intill stigen ser man en stolpe med blått på, det är Kuststigen Bohuslän, samma som går i berget ovanför Snäckskalsdalen.

 

Här ser man den berömda bohuslänska lagunen!

Nej, jag skojar, mig veterligen finns det inget som heter så, men den här dagen såg det ut som om det var en lagun.

 

In till höger ligger Norra Grundsund. Det finns ett ställe som heter bara Grundsund också, men det ligger söder om Lysekil, och är jättefint, det också!

Om man får syn på fågeln på bilden och tittar lite ner till höger om den så ser man Smögenbron, den bro som förbinder Smögen med Kungshamn. Den fanns inte när jag var liten, så gammal är jag! Då åkte man taxibåt till Smögen.

 

Och här ser vi nästan hela Smögen, kyrkan och vattentornet och nedanför husen på berget, till vänster på bilden, ligger den berömda bryggan där man vandrar fram och tillbaka och tittar på varandra, på båtar och på allt som rör sig under semesterveckorna på sommaren. Därefter råder ett totalt lugn.

Därmed önskar jag alla välkomna till detta vackra svenska landskap!

Fast jag garderar med regn. Förra sommaren regnade det något alla dagar utom 3 (tre).

Agneta!

Lite allmänt pladder bara.

Det ser inbjudande ut, men det är inte det minsta inbjudande. Vi har haft –17 idag och en snål vind från norr, det är isande kallt, vinden går igenom precis allt.

 

Igår såg det ut så här och ur molnen, som stod i nordöst, kom det snö, inte mycket, men just nu är minsta korn ett korn för mycket, känns det som. I alla fall här eftersom det varit snöfritt ett bra tag nu.

Rosorna gosar under dom förskräckliga täckelserna men en koltrast har något slags vinteride därunder också, har jag precis upptäckt och det är ju hur gulligt som helst då!

 

På den här bilden är jag på väg hem, Snäckskalsdalshuset syns där borta.

Jag har varit hos min kusin (hans hus ligger ungefär lika långt bakom mig som mitt ligger framför mig på bilden) som just för tillfället ägnar sig åt vedhuggning.

Jag har nog nämnt, antingen här på min blogg eller i några kommentarer, att jag en gång i tiden var, antagligen, olidligt pedantisk.

På mitt kontor sa man alltid om mig (jag hörde dom allt när dom sa det), att: “….det är hon som sorterar gemen åt samma håll……”

När jag nu ser på min kusins ved så undrar jag om det kan vara ett släktdrag………

 

Fast lite vår har vi! Hasseln har slagit ut. Inne.

 

På flera bloggar har jag sett dom mest underbara foton av helt fantastiska vissnade och torkade tulpaner. Varför är då mina halvtorkade bara fula, det är ju inget snyggt med dom här, inte det minsta!

Agneta!

Shopping.

Vart på shopping. Köpte bomullsgarn i karamellfärger. De blir nog nya vårgrytlappar. Det behövs alltid.

 

Inte nyshoppad, men gammalshoppad, den åkte fram nu, jag blev sugen på lite korsstygn.

Och så ville jag göra en märktavla men absolut inte i dom här färgerna, jag ville ha en med enbart rött garn, men nu får det bli denna. Den är trots allt sööööt.

Det här är nyshoppat. Jackan kunde jag inte motstå, jag tror den väger 3 gram bara. Och tröjorna är väl inte så upphetsande, men det är såna jag bor i och dessa gick för halva priset. Så det blev 2 för priset av 1. Välkommet!

 

När Leia är hemma och jag kommer med bilen då skäller hon så hon hoppar upp och ner som på en studsmatta och då åker även hennes mun i oordning – det syns inte så tydligt, men den blir alldeles skrynklig och liksom vågig utefter kinderna. Hon ser ut som en riktigt gammal och riktigt bitter hund! Och det är svårt att låta bli att skratta åt henne!

 

Dagens väderrapport: blå himmel, kall vind, nästan utslagna videkissar! Ganska OK!

Agneta!