En magisk kväll i vår lilla stad.

Vår stad i går kväll……inåt land hängde riktigt illavarslande regntunga moln …….

 

………men utåt sjön, jaja, havet, då, där var himlen blå! Precis som den alltid är här i Lysekil! Där skojade jag till det, den har inte varit så blå den här sommaren, men igår var den det och det var varmt, över 20 grader på kvällen!

På bilden ser vi till vänster Havsfiskelaboratoriet och till höger Havets Hus.

 

Här ser vi Lysekils kyrktorn, en maffig kyrka helt byggd i granit som tronar högt över staden, jag skulle vilja kalla det en katedral.

Bilden är tagen från kallbadhuset inåt stan och vi ser även en av de finaste ställena i den här delen av staden, där de låga små husen till höger i bild, ligger. Skulle man gå in där och häva sig upp på tå och kika ut genom de minimala fönstren, då har man hela öppna havet framför sig.

Men det är de allmänna toaletterna, och man går inte in där om man inte är absolut tvungen, det kan jag lova (i ärlighetens namn, där finns duschrum för båtfolket också)…….Men nu ska jag inte gå in på stadsplanering och politik, men jag kan inte förstå hur man tänkt.

Hur som helst, vi ser även ett scenbygge! Och det var anledningen till att vi var där:

Yes, en Ulf Lundell i absolut högform.

 

Det var en magisk kväll.

Konserten började kl 20.00 sharp.

Då stod alla på scen och man tog de första ackorden och sen bara det fortsatte och fortsatte, månen kom upp (övre bild till vänster), Lundell var på ett helt strålande humör och musikerna var otroliga, dom gav allt. Och vi i publiken bara njöt och ville ha mer.

Det fick vi – vi fick 3 timmar helt fantastisk underhållning…….

Kvällen var mild som sammet och ackorden satt precis där dom skulle och sången också, så klart!

 

Till slut, efter några inropningar, stod scenen tom så när som på instrument och ljus och det var dags att vandra iväg genom stan och sen åka hem………

Underbart!

Agneta!

Sommarens gladaste…….

Ja, bilden får tala för sig själv. Det är så det är mest här på västkusten denna sommar, det bara är så. Hittills.

 

 

I övermorgon är det augusti. Jag fick liksom en liten skräck när jag upptäckte det, jösses. Redan……Då stämmer det lite med att hortensian och höstanemonerna blommar!

 

 
Vi har fler klematis än jag visste, det är kanske så att dom inte har så stora krav och därför trivs. Här är två rosa som blandat ihop sig och i kvällslampans sken är dom riktigt läckra.

På dagen ser dom ut så här. Kanske svårt att se på bilden att det är två olika, det syns dock ganska tydligt i verkligheten.

 

Den här upptäckte jag klängandes i en enebuske i går. Visst är den lite söt!

 

Agneta!

En söndag i juli i mitt liv.

Vi njuter av årets sommarväder och igår kände jag att det var dags att åka och plocka lite harklöver, det brukar jag göra vid den här tiden, och då åker man lite västnordväst om Lysekil, där finns dom. Och då såg det ut så här igår!

 

Man ser till Kornöarna. Nu finns det två Kornöar. En Lilla och en Stora och vilken man ser här vet jag inte, men en av dom är det. Dom är bebodda bara på sommaren.

 

Vattnet var ruggigt igår men det var ganska siktligt ändå, så man såg till Smögen. Den här sträckan brukar vara full av båtar vid den här tiden på året, men det kan man väl kanske inte påstå att det var igår……..

 

Och det här är inseglingen till det raffinaderi som finns i Lysekil, Preemraff, som sägs vara ett “miljöraff”, ungefär som ekomjölk……

 

Och vänder man sig om, man hör hur det liksom flåsar bakom en, ser man lågan på “raffet”.

Min morfar sa alltid att soptippen i Lysekil och raffinaderiet låg på Bohusläns vackraste platser, och jag tror nog han hade rätt! För från soptippen är det lika fin utsikt!

 

Och här är dom, harklövrarna! Mjuka och lena och perfekta som eterneller. Jag har plockat dom sedan jag var barn då mamma och jag alltid plockade en bukett.

 

Här hemma för dom stackars pionvallmosarna (?) en envis, svår och outtröttlig kamp mot elementen, storm och regn vill åt dom hela tiden, men dom blommar tappert ändå.

 

 
Och det gör mitt livs första allium på verandan också! Jag trodde jag hade köpt sådana där stora baddiga saker som blommar tidigt. Men det var inte så. Dom här är mindre än pingisbollar och blommar nu först, men dom gör sig i regn!

 

När man stänger fönstren i sovrummet på morgonen ser man just nu cikorian blomma, en oredig sak som rasar åt alla håll, lutande rabatt med ytterst lite jord, men man blir lite glad åt färgen!

************************

Och så måste jag berätta. Jag drömmer ju ständigt om att campa. På riktigt. I tält. Och jag har ett alldeles eget jättefint litet tvåmannatält. Det är ganska oanvänt.

När min mamma levde satte hon upp det i vardagsrummet här på landet för att testa. Och ja, hon sov där ett par nätter och ryktet spred sig som en löpeld om hennes tältande inomhus och alla små barn kom för att titta.

Vad jag inte lyckats med är att få med Omgivningen på camping. Varken inom- eller utomhus.

Döm då om min förvåning när han häromdagen kom in och meddelade att han hade, iofs uttryckte han sig lite underligt, men han pratar lite baklänges ibland, “gjort” ett tält ute……..jag tänkte, yeeesssss, äntligen, efter alla dessa år har jag omvänt honom………

……….jag vart inte speciellt förvånad. Det är bärnät över dom amerikanska blåbären han “gjort” ett tält till……….

Men är detta hans uppfattning om att tälta så kan jag ju förstå om han envist vägrar sova i ett tält!

Agneta!

Böcker, blommor, blåbär, myror, getingar……..

Pionvallmo. Jag fick frön av Rigmor, Paradisetbergamon, förra året och nu skall dom till att blomma. Dom är magnifika och färgen är helt fantastisk!

Tyvärr har det blåst så in i norden här hela sommaren så dom har fått kämpa för att försöka växa uppåt och det har vi fått hjälpa dom med också!

 

Idag hade vi växlande molnighet och det var första dagen på riktigt länge som jag var nästan helt ledig, så jag tog en liten hink och traskade in i skogen för att plocka blåbär. Det är ju där jag trivs allra bäst.

Men skogen var inte riktigt snäll idag.

Först satte jag mig på ett jordgetingbo när jag skulle börja plocka.

Och ja, jag blev stungen och fick dra loss ett par getingar från armen.

Men när jag skulle göra det flyttade jag så klart på mig lite, men då satte jag mig i ett sånt där myrbo som är under jorden.

Då var jag tvungen att skratta åt eländet!

Men fina blåbär var det, stora, goda, torra och fina!

 

Med posten idag kom det paket! Jag var med och gissade vad Åsa skulle välja för musik till ett radioprogram hon skulle vara med i och jag gissade rätt på en låt och vann hennes senaste bok! Åsa Hellbergs, Toscana tur och retur! Tack Åsa, jag skall läsa den på en gång!

 
Och för ett tag sedan fick jag en bok av Monica, Tjernhusbloggen med posten, skriven av en annan bloggerska, Hallontrollets trädgård! Intressant läsning.

Och igår hade vi gäster och då fick vi årets Pandabok: Kor, en kärlekshistoria! Bilderbok med vackra bilder och underfundiga och roliga texter om just kor!

 

Åsså blommar det!  Och jag gör buketter, och ställer överallt, det är lyx för mig!

Trevlig helg!
Agneta!

Aphrodite.

Är detta den perfekta rosen?

Banne mig, det verkar så. Den heter Aphrodite kommer från Tantau i Tyskland, där Omgivningens farfar var bokhållare en gång i tiden. Den blommar oerhört rikligt och bladen ser ut som den finaste lädersoffa i grönt. Och den har (tillägg i efterhand: nästan inga taggar) inga taggar!

 

Åååå, där ser man ett blad, nere till höger i bild! Visst ser det ut som en lädersoffa i ett bättre gammalt bibliotek!

 

Passar ihop med andra rosor gör den också!

 

Den här rosen, min lilla klängfavorit, Awakening, var på väg att få stryka på foten. Omgivningen var trött på den, som en magnet för alla sjukdomar rosor kan få, men så visade jag honom den här klasen av blommor! Så nu får den stanna kvar ett tag till. Jag pratar med den dagligen. Få inga sjukdomar, lilla ros, säger jag!

 

Aloha från Kordes (också en tysk rosodlare, samma område som Tantau, Kreis Pinneberg i norra Tyskland), tycker jag väldigt mycket om, för kan man inte bestämma vilken färg man vill ha på sin ros, kan man alltid ta en sån här, för då får man hela färgskalan för rosor! Nästan i alla fall.

 

Honungsrosen (Rosa ‘Helenae’) doftar ljuvligt och när jag plockade blåbär under den häromdagen så blev jag liksom sittande där och sniffade!

 

Igår hade vi höst här, jag kunde inte ens ligga på verandan inrullad i tjocka filtar och läsa, det var för kallt och för grått, så jag gick in och tog fram pusslet jag köpte när vi var på semester i vintras!

 

Men så idag vaknade jag upp till en riktig svensk sommarhimmel, lite, lite vind och aningens kallt, men så vackert ute.

Leia och jag studsade iväg på vår promenad lätta i steget!

Mer sommar än så här kan det väl inte bli!
(Efter några kilometer fick jag i och för sig skoskav, hade tagit nya skor på mig, så jag fick ringa efter Omgivningen så han hämtade hem oss……)

Agneta!

Turdag och den sanna bohusläningen.

Häromdagen var det dags för liten turdag. Det blev Sandön, intill Smögen. För första gången i mitt liv! Fast vi bor såpass nära.

 

Mycket berg. Långt därborta uppe i berget kan man se Hunnebostrand.

 

Otroligt många söta blommor och buskar längs stigen, men bara på den sidan som ligger åt öster, dvs den vindskyddade sidan.

 

 

Ett par som insett begränsningarna…….inte riktigt rätt fordon, varken för det ena eller det andra……

 

   
Bergsklyftor och små laguner. Hade det nu varit varmt i vattnet hade det varit helt fantastiskt att bara slänga sig ut i böljan där i den lilla kanalen! Men i mitt fall är det inte till att tänka på, alldeles för kallt.

 

Men om man haft en liten, liten segelbåt hade det varit perfekt att glida fram här…..

 

Leia tycker också om såna här utflykter, mycket att lukta på och titta på.

 

Själv ligger jag helst ner och tittar på blommorna som växer på berget. Vilka tåliga små blommor!

 

Lustigt väder, det var varken det ena eller det andra……

 

Promenadvänligt!

 

  
Längs vägen finns näckrosdammar. Dom vita kan jag tro är på “riktigt”, men dom röda måste väl ändå vara ditplanterade?!

 

Och till slut.

En sann bohusläning bygger inte sitt hus med utsikt över havet, han sätter sig inte heller och tittar ut över havet!

Nix. Det blåser. Och det tycker inte den sanna bohusläningen om.

Han sätter sig i lä, med ett berg bakom ryggen och havet tryggt där bakom. Han filosoferar hellre över Abba fabriken.

Ser man nån sitta på bänken där, då vet man, här sitter en äkta bohusläning!

Agneta!