Överraskningspaket!

Paket – igår kom postbilen ända upp till mig med ett paket! Vad kunde det vara? Jag hade ingen aning. Har du handlat på tradera undrade postdamen? Nix, det hade jag inte gjort, det visste jag.

Men……innanför det omsorgsfullt igentejpade omslagspapperet fann jag en “platsbyggd” frigolitkartong, väldigt väl intejpad, den också…….och innanför där var det ett mycket rart brev och en burk……

…….med salmbärssylt! Från Monica, en av mina första och allra bästa bloggkompisar, med bloggen Tjernhus! Hur gulligt var då inte det!

Jag skrev i hennes blogg att jag aldrig hade sett salmbär “live”, så att säga, och så kom det en hel burk med mödosamt plockade bär och dessutom syltade och klara.

Och med världens finaste syltetikett! Har ni sett en så fin förut? Monicas ena dotter, Sophia scrappar väldigt fint, titta in på http://scrappa.blogg.se/ så får ni se!

Så idag, eller möjligen i morgon, blir det saffranspannkaka, för receptet hade Monica skickat med också, med bild så jag blev alldeles sugen……Mmmmm, ska bli gott!

Jättestörsta tacket Monica!
Vilken tur man har som har börjat blogga och träffat på så många fina människor som man kanske aldrig träffat annars, är det inte fantastiskt, så säg!

Men innan det blir saffranspannkaka med salmbärssylt och vispad grädde ska jag gå ut och fortsätta lägga makeup på våra fönster.

Vi valde att inte måla för mycket (minsta motståndet lag, jajamensan!!!) från början, men har insett att blicken på huset är lite tom, så nu får fönstren lite mer vitt runt sig.

Agneta!

Venussko, ballongblomma & harklöver.

För ett tag sedan visade jag min venussko som vart på väg ut på komposten länge, länge, men som plötsligt en dag visade sig ha en knopp.

Nu har den slagit ut! Just Venussko är för mig bland de vackraste av orkidéerna.

 

Här återkommer jag till min kära ballongblomma, Nicandra physalodes.

Den är egentligen ganska oansenlig, men jag tycker fröhusen är så fina. Dessutom växer den så kolossalt fort och mycket på en enda säsong (den övervintrar inte).

Första gången jag såg den var på Botaniska i Göteborg och jag blev helt fascinerad!

Vill man ha något som är väldigt växtvilligt och som buskar till sig och ser lite ovanligt ut så är det ingen dum idé med en ballongblomma!

Har man t ex ett hål som man behöver fylla upp med något över en sommar, då är den perfekt.






Visst är fröhusen läckra!

Så till sist, harklövern! Det var flera som inte sett harklöver nån gång.

Så här ser den ut när den växer ute i naturen, ofta vid havskanter och i strandängar. Ullig och gullig. Och en riktig eternell.

En gammal skolplansch.

Här ser man utbredningen av den. Så om man bor norr om gränsen så är det inte konstigt om man inte sett den.
(De tre sista bilderna har jag utan lov lånat från nätet…).

Agneta!

Små kransar och regn.

…och det regnar och regnar…..och Leia vill ut och jag vill ut och idag blev det promenad över bergen lite längre ut i vår fjord. Regnet forsade ner och studsade på vattenytan. Bortom allt regnet ser man Bohus Malmön.
Härligt grått! Och ett stort fartyg låg inne i fjorden, och små båtar åkte omkring runt det…..undrar om det var ett kryssningsfartyg som hamnat alldeles galet, för inte finns det nåt så där alldeles fantastiskt att titta på i vår fjord, inte, det gör det faktiskt inte.

På vägen ner till fjorden låg ett Humlebacken hus från 1923! Är det inte otroligt vackert! Titta in på Vivekas blogg och titta på ett nytt sånt här hus, lika vackert som detta, om inte vackrare!

När jag kom hem fick jag ett pysselryck och gjorde en liten krans av harklöver. Just harklöver har jag alltid tyckt så mycket om och brukar plocka mycket vid den här årstiden.

Visst är harklöver gulligt!

När jag ändå var igång gjorde jag en krans av pärl- eller ulleternell också.

Och så hängde jag upp dom inne vid lite gamla böcker och biblar. Och kände mig väldigt pysslig!

Agneta!

Tropisk natt i Snäckskalsdalen.

Igår fick vi en bonusdag.

Det blev nästan riktigt fint väder och varmt så vi for ut och fiskade och kom hem med 18 makrillar.

Så till middag blev det stekt makrill (i smör, absolut), potatis (Amandine) direkt från potatislandet, de få mangoldblad som trots allt kommit upp blev till en liten stuvning, också direkt från landet, och så drog jag upp dom eländiga små morötter som trots allt fanns.

Dom var väldigt fula så när jag hade kokt dom kände jag att jag ville fixa till dom lite, så jag stekte dom (i smör, absolut) och glaserade dom, då blev dom nästan lite vackra! Dom blev i alla fall blanka och granna.

Det kändes som värsta lyxmiddagen, egen- och närproducerad, och rakt upp från sjön, nästan direkt upp på tallriken, och ute i den varma kvällen.

Dom andra makrillarna kokte jag in för det tycker min omgivning är så gott.

Det var en sån där sammetskväll, varmt, 24 grader, och stilla, och vi tände alla ljus och omgivningen hade hängt upp en trasmatta så att värmen skulle stanna kvar under verandataket.

Så där satt vi och hade det riktigt gott.

Men undrens tid är inte förbi, plötsligt satt vi där ute med var sin dator. Jag undrar fortfarande hur det kunde hända.

Att jag skulle ta ut en dator är inte så väldigt konstigt, men att det var omgivningen som tog initiativet var oerhört märkligt – det är sånt som jag trodde inte skulle hända.

Om man uttrycker det milt så är han inte så där väldigt intresserad av datorer.

Nu var det så, att vi hade sett en lustig liten fågel när vi fiskade och det var den som skulle identifieras. Den dök till och med efter mitt sänke, och jag trodde jag hade fått historiens största makrill, men det var den lilla pippin.

Som tur var tog den inte på kroken……

Vi kom inte på vad det var för fågel.

Här ser man förresten hur långa silvernjurvindorna blivit…..

Så satt vi då där till riktigt sent och det var varmt, riktigt ljummet, det var en sån där kväll som man får gå tillbaka och minnas när snön ligger över hela verandan…..

Agneta!

Smått och gott från trädgården.

Innan regnet kom och var ihållande som det är nu – det verkar faktiskt inte ta slut – så hade jag lite luktärter i trädgården. Dom vill jag gärna visa!

Daggsalvian har jag tillverkat själv och den började precis komma i blom precis samtidigt som det myckna regnet kom, så nu får vi se om den blommar mer.


Den jätteblå blåsalvian med den jätteotroliga blå färgen.

Den här verbenan har frösått sig själv från förra året. Verbena bonariensis

Den färggranna petunian har vuxit enormt mycket i sommar och jag vet fortfarande inte vad jag tycker om färgerna annat än att dom är lite kul. Lite too much!

White Nights rosen blommar tappert vidare, den ser gul ut men jag tror den kallas krämvit i beskrivningarna. Den klättrar och den dofta underbart. Rosenskärorna föll omkull i en nattstorm, men två blommor har jag i alla fall fått!

Ironiskt nog var jag tvungen att vattna, det var knustorrt, men när jag hade slösat mängder av vatten kom det uppifrån i stället.

Det här är min lilla plantskola. Tallarna växer bra. Bilden i mitten till höger är vita liljor. Tror jag. Jag litar inte på mig längre, för jag hade skrivit på fröerna jag samlat in att det som är längst ner till höger var primula. Det är det rakt inte. Det är akleja visade det sig, så mina uppgifter är inte alltid så väldigt tillförlitliga.

Någon som vet vad den här sortens sallad heter? Den är jättegod. Och den enda som växer i grönsakslandet i år. Jag har oår i odlandet, men vänta bara, jag kommer igen nästa år!

Det var lite smått och gott från trädgården.

Agneta!

Utflykt.

Igår hade vi nästan fint väder så då åkte jag och omgivningen på en liten tur. Vanligtvis brukar vi ta båten, men riktigt så fint väder var det inte.

Ljungen blommar så enormt rikligt i år.

 

Bua Hed ligger längst ut i vår fjord och tvärsöver vattnet ligger (Bohus) Malmön och där går också båtarnas E6:a som den kallas, vägen längs kusten, här mellan Lysekil och Kungshamn/Smögen.

Här ser man båten som går från Tullboden till (Bohus) Malmön (se kartan och alldeles till höger om n:et i Tullboden ligger Bua Hed). Och längst bort ser man Kungshamn/Smögen.

Bua Hed är ett naturreservat och fullt av ljung och fjärilar och en hel del rara blommor.

Det finns riktiga små laguner vid vattnet, men det var ju inte till att tänka på att bada. Jo, fötterna badade jag, men det var så kallt så det kändes som jag skulle frysa fast.

Leia däremot tycker om att bada. Och den här monstervalpen har faktiskt gått och blivit en mönsterhund. Hon är lydig nästan jämt. Undantag finnes. Hon har precis fyllt 1 år nu.

En annan liten strand, den brukar vi komma till med båten.
Hemma ligger långt där borta i mitten nånstans.

När vi åkte hemåt tog vi en liten lokalväg och där hade någon med förkärlek till fågelholkar varit aktiv. Längs en sträcka på, ja, säkert 1 km, satt det fågelholkar överallt i träden, det var så fint, och inte en enda var den andra lik! Häftigt!

Agneta!