Ptilotusen och lådbåten.

Här ser vi min Ptilotus, min kattamarant. Vi ser också en pelargon och något grått som ska bli något hängande med lejongapsblommor, men dom blommorna har vi inte sett till ännu.

Ptilotusen verkar vara en riktigt trevlig sommarblomma, jag har fått den och vet inte så mycket om den, men den har genom allt regn och all blåst visat sig tålig, och det är ju alltid ett plus! Så kanske kan det vara något för framtiden.

 

En dag satte jag mig på altangolvet för att fläta en sån där jättefin spaljé till ärterna och bönorna, men det var inte så kul som jag trodde. Vilket med största sannolikhet berodde på att jag helt enkelt inte kunde.

Det resulterade i pinnarna med kycklingnät istället, inte så vidare fint.

 

För det ser ut som om jag försökt bygga en “lådbåt”……..

…..eller hur? För att segla iväg ut i potatisblasten…..

Tack för alla goda råd om altanen, jag blev väldigt upplyft av alla glada tillrop och alla goda idéer som jag med största sannolikhet kommer att ha nytta av!

Agneta!

Gnällspiken har talat.

Det här är vår altan. Den saknar stil. Den saknar finess. Ingenting stämmer, allt är udda, fast inte på ett snyggt sätt. Den är dessutom alltid rörig. Och det mesta är på upphällningen.

* Det står en kräkgrön plastlåda med julröda lyktor i på golvet. Inte kul.
* Sopborsten är gammal och ful och står alltid så den syns. Inte kul.
* Den där elektriska saken man tänder grillen med är för det första ful och sen hänger den oftast i blomkorgen på väggen. Definitivt inte fint.
* Ett uddabord intill grillen som alltid är fullt av saker som inte ska vara där utan i boden. Inte kul.
* En mässingsbytta, upp och ner, till ingen nytta. Inte kul.
* En grill, tillbucklad och skev, står rakt i blickfånget, den körs aldrig undan. Inte kul.
* Och det ligger alltid en grilltång på verandaräcket. Inte kul.

Ett nästantrasigt parasoll i en trasig hållare och med ett blommigt band runt (var kommer såna grejer ifrån?). Inte kul.
Foten är trasig och omgivningen har lagat den fort en gång på sitt alldeles egna vis med nån seg klistermassa. Definitivt inte kul.
Alla vattenkannorna har med tiden fått runda bottnar och faller än hit, än dit. Inte kul.

Inte två lika krukor på altanen, alla är udda och det är OK. Om dom varit snyggt udda, men dom är fult udda. Inte roligt.
I hörnan på altanen, två byttor som rostat så att dom har stora hål på sidorna. Inte kul.
En hundbädd, alltid smutsig och alltid stående på kant nånstans. Inte kul.

Stolar och ett udda bord. Matchande bord undanställt. Befintligt utslitet, skevt, vint och rangligt, måste ha duk på som jämt blir smutsig. Inte fint.
Sladdar på väggen längst bort. Nödvändigt men varför har elektrikern satt kontakten mitt på väggen, varför inte nere vid golvet. Urfult.
Som inte syns: två vidriga fälla ihop stolar, såna man solar i vad dom nu kallas, som hela tiden gliiiiider ner på golvet och när man ska fälla upp dom fastnar man med tår och fingrar och naglar i dom och det gör så attans ont. Avskyr dom.

Det behöver helt klart styras upp här, men var börjar man? Dessutom är jag trött på den gamla träsoffan med blommigt och stjärnor, jag vill ha nåt annat, jag vill att typ Mulberry eller nån ska komma hit och stajla till det……

 

Jag får koncentrera mig att titta på dahlian, mitt livs första dahlia.

Jag brukar få en blomma av vår guddotter på mors dag och då kallas den dagen för “elaka styvmödrars dag” (guddotterns mor är tyvärr inte med oss längre). Och i år fick jag bl a denna jättefina dahlia!

Och nu ska jag se positivt på hela veranda saken och på sikt försöka göra nåt åt eländet.

Men jag börjar inte idag, för idag regnar det och är svinkallt. Så vädret är tillbaka till normalt efter 4 fantastiska dagar med sol och värme!

Och där var det första gnället igen……

Agneta!

Skruvat. Lite annat också!

Purpurklätt, skruvad och med insekt.

 

Vitlök. I alla fall har jag fått fröna som sådana. Ska dom vara så här skruvade? Ser kul ut!

 

Blomman för dagen skruvar sig upp efter klätterställningen, och så ska det nog vara.

 

Min fina petunia. Den var stor med många grenar när jag köpte den, men jag vet inte vad jag gjorde, dom flesta grenarna hade gått av när jag hade hängt färdigt den, det var endast två små grenar kvar! Men blomman är fin och skruvad.

 

Pionhavet står sig fortfarande. Vasen åker med varthän vi går i huset eller utanför! Fram och tillbaka, in och ut!

 

Lavendeln börjar blomma och det är allt fantastiskt så mycket regn vi fått och så kallt det varit. Bara under ett par dagar kom den igång!

 

Samma med potatisen – nu väntar man allt på den egna, superfärska! Mmmm, så gott det ska bli!

 

I kvällssolen, fingerborgsblommorna, det finns så många i år och dom är majestätiska!

Agneta!

P.S. Monica med bloggen Tjernhus har en sån viol som jag visade i förra inlägget och hennes är exakt, precis likadan som min (det ser man när man jämför min skotska bild och med Monicas), och den heter Columbine, Viola cornuta ‘Columbine’, om nån önskar skaffa en likadan. D.S.

Blue Blue My World Is Blue……

När jag gick till midsommarfirandet gick jag förbi en stor åker med lin……och som den tjuvaktiga skata jag är kunde jag ju inte låta bli att plocka med mig en liten bukett hem (jag känner bonden så jag får väl göra avbön så småningom…..).

 

Så nu har jag fallit totalt för denna lilla skira, helt underbara blomma som tacksamt blommar mer och mer. Och som dessutom är blå, underbart blå!

 

Tänk att det kan bli bland de mest underbara tyger av lite grönt gräs med blå blommor på! Jag säger det igen, naturen är förunderlig!

 

Och på tal om blått (eller lila är det kanske mer) så köpte jag förra året en violplanta någonstans, jag har ingen aning om var.

Förra sommaren stod den i en kruka och när hösten kom grävde omgivningen ner den, helt klart, för det var inte jag som gjorde det.

Och i våras började den blomma. Och jag plockar och plockar och plockar, jag vet inte hur många buketter jag plockat, och den blommar vidare. Till och med mer!

 

Tacksam, den är så tacksam så jag tycker nästan synd om den….

 

Som vi väl alla erfarit har det varit regnigt det sista och då äntligen har jag kommit igång med det där mastodontarbetet, som legat på att göra listan i evigheter, att sortera bilderna i datorn……………behöver jag säga mer, eller är det bara jag som har allt i en enda röra. Eller rättare sagt hade, för nu har jag ordnat upp det och skickat in allt så att det skall komma fotoböcker, och oj, vad jag väntar på dom! (Fast inte på fakturan……).

Hur som helst, i mappen som innehöll bilder från en resa till Skottland för många år sedan hittade jag den här bilden!

Kan det vara samma viol, tro? Vi var på ett gardencenter, Dobbies World,  ett jättestort och jättefint, och jag minns att jag blev så förtjust i den här violen, men jag köpte ingen där. Men visst är dom väl väldigt mycket lika?

Kanske heter min viol Rebecca!

Idag skiner solen, himlen är blå och det blir nog så att man kan vara ute idag – hurra!

Agneta!

Efter midsommarfirandet.

Idag kom regnet och det med besked.

Då kände jag att det är nog bäst att jag tar och räddar pionerna så att dom inte regnar sönder! Det var väl en bra idé? Nu står dom inne i en vas och vi ojar oss hela tiden över hur vackra dom är!

 

Den pion som jag häcklade lite för att den inte var vit som den skulle vara, den blev vit!!! Snopet för mig. Men bra. Och två blommor hade den och den fick också komma in tillsammans med kattmynta!

 

Annars, jo, Turbo har varit här igen och hälsat på – alltid uppiggande! Glad, nöjd, käck och rolig!

 

Och så har den lilla familjen med dom tre döttrarna, en stor dam på drygt 5 år och tvillingflickor på 3 år, varit här och det är alltid kul – full rulle! Vi pysslade och gjorde små böcker och garnbollar och undersökte saker.

Det har varit några andra här och hälsat på också, men dom är inte riktigt lika söta som dom små trollen här ovan, så dom får inte vara med på bild…….

Och nu lägrar sig lugnet i Snäckskalsdalen för den här gången och jag tänker bänka mig och titta på fotboll.

Agneta!

Igår.

Igår, på vägen till Midsommarfirandet.

Nerför vårt berg, lilla vägen en bit, tar av och går en ännu mindre väg tills den tar slut, då går jag genom skogen en stund och sedan öppnar sig landskapet och jag knallar vidare längs med en åker med lin på ena sidan och fjorden på den andra.

 

Linet har börjat blomma och blommorna är ju så spröda, så ljusblå och så söta. Är det inte märkligt att det kan bli hållbart tyg av det här.

 

Till den här gården var jag på väg.

Det var så mycket folk där, jätteroligt! Och man reste en midsommarstång och dansade runt den. Fast det var ju mest dom vuxna som dansade, barnen tycker tydligen det är oerhört pinsamt att försöka skutta omkring som små grodor – och det kan jag till viss del förstå!

Barnen lockades med en glass om dom dansade, men inte ens det hjälpte!

 

Många söta blommor längs vägen.

 

Och en liten ankmamma med sina små ungar, så söta.

 

Och smörblommor.

Och det jag tänkte jag skulle skriva nu, det vet jag inte om jag törs, men det är ju faktiskt så att nu har det vänt och vi går mot vinter igen……dagarna blir sakta kortare och det blir mörkare tidigare på kvällen…..så är det ju bara. Jag tycker det är mysigt, men jag måste medge att jag tycker att det kunde vända lite senare, vi kunde ha lite längre somrar, det tycker jag faktiskt. Eller hur?!

Agneta!

Glad och trevlig Midsommar önskas alla!

Nu tar jag vovven med mig och promenerar söderut!

Till nästa dal här längs fjorden, och tittar på Midsommarfirandet där. Där har man midsommarstång och dans och fika och allting som hör till en dag som denna.

Hoppas alla får en fin, solig, trevlig och rolig Midsommar och att det underbara vädret håller i sig!

Agneta!

Sommar, sommar och sol……

Idag har det varit sommar, himlen har varit blå, solen har skinit, det har varit varmt och jag har varit ute hela dagen. I linne och shorts! Underbart, helt underbart!

 

Dom blå bergvallmosarna blommar vidare, jag är väldigt dålig på att räkna så jag har ingen aning om hur många blommor som blommat – men många är det!

Den vita (nja, vit och vit, den ser ju vit ut nu, men nej, kritvit, så som jag hade tänkt mig, är den inte, men den är underbart vacker i alla fall) har slagit ut helt idag och den doftar ljuvligt.

 

Och Lisa, det stämmer, jag brukar sova här under sommaren, men det har varit så kallt så jag har inte flyttat ut ännu. Sängkläderna ligger kvar på vinden.

Nisse ser lite irriterad ut över detta, det brukar finnas ordentliga täcken och kuddar att gosa in sig i och vad finns nu? Ett gammalt utslitet fårskinn…….klart man blir sur!

 

Jag har grejat bland grönsakerna idag och omgivningen kände på sig att makrillen kört in i vår fjord så han gav sig åstad och kom hem med 21 st makrillar.

Eller ja, han gav bort hälften på vägen hem (dom flesta gör så här på landet) och vi fick till middag idag och det blir så i morgon också (beställning från guddottern och hennes man).

Mangolden ligger i mitt nya durkslag från IKEA. Jättebra durkslag förresten, dubbla korgar, den inre har hål i botten och sitter upp en bit från den yttre. Ett fel bara, jag såg att det kostade 39kr men när jag kom till kassan kostade det 149kr……det är smällar man får ta när man inte läser skyltar ordentligt, men det är faktiskt värt det.

Hursomhelst skulle jag göra med mangolden som man brukar göra med spenat, men så fick jag ett sånt där mysig matmamma vid Medelhavet ryck……fram med olivolja, vitlök och hela det köret. Hmm….

Det gick naturligtvis inte att äta, det gjorde det inte, men fisken var god!

Agneta!

Projekt–klart, blommor, regn och svamp.

Ett projekt fullbordat.

Vi fick en väldigt fiffig stång att hänga gardiner eller draperier på och då fick omgivningen för sig att här borde det projektas.

Ni som följer min blogg vet nog att omgivningen är väldigt frusen av sig. För att uttrycka det milt. Sitter vi på altanen (OBS! att den delvis är under tak och har “sidor”) och det kommer en enda liten vindpust, ja, då kommer halsduken fram, en fleecetröja. Ytterligare, alltså. Och en jacka. Och ovanpå det en filt, nej två, en om knäna och en om axlarna. Sant. Och det är inte på vintern vi sitter ute……

Jag funderade.

Och kom ihåg att någonstans låg gardiner som jag köpte när vi just flyttat hit, men när jag provhängde dom i fönstren så såg vi ju inte naturen ute och dessutom tyckte vi att vi fått så fina fönsterpartier att vi inte ville skymma dom. Därför hamnade gardinerna i en låda.

Och nu kom dom alltså fram igen och efter lite avklippningar och sömmande så kom dom upp på den där stången och nu sitter dom där.

Fast det gör inte vi, för det regnar för mycket och är alldeles för kallt (12 grader). Det tycker t o m jag. Men nu är vi beredda när dom fina kvällarna kommer och är det då en svag bris, så kan kanske även omgivningen sitta kvar ute!

Dessutom kom gardinerna till användning.

Om jag skall vara riktigt petig så tycker jag väl inte att det blev alldeles snyggt och färgen stämmer inte och en massa annat, men vi prövar så här, och fungerar det så önskar jag mig kanske något som känns bättre.
  

 

Robinia trädet blommar, i år är det alldeles fullt med rosa blomklasar!

Min kritvita (hmmm, nu var vi där igen) pion blommar också.

 

Potatisen regnar bort.

 

Nävan regnar också bort.

 

Men regnet gör så att svampen kommer. Ser ni dom små kantarellerna? Lite värme skulle nog göra susen för så här små plockar inte ens jag!

Agneta!