Osammanhängande svammel.

Mina julrosor. Ja, dvs på dom två bilder som ligger "överst" i bilden.

På bilden som ligger "under" är det precis en sån jag önskar mig, vanlig vit, inte turkisk som den jag har, fast jag är glad över den också! 

Den "riktiga", står helt i onödan, vid en sommarstuga där ingen någonsin är på vintern! Orättvist. Fullständigt onödigt. Jag blir bitter! Det sista var på skoj! 

Obs! Jag har inte "lånat" med den hem!

Hade en fin dag häromdagen och var ute på långpromenad med hunden, kom hem och så rasslade det till på altanen! 

Då kom haglet i en virvlande storm, det yrde verkligen! Det måste ha varit en efterstorm efter stormen 'Tor'.

Det låg över natten men försvann sen ganska fort.

Idag sken solen och isen på lilla fiskesjön börjar smälta och drar med sig dom små bryggorna.

Omgivningen har tagit in nya grenar av körsbär, beskärning och fint inne på en gång.

Här är i vår kommun har vi fått blandad bebyggelse! Trevligt med nytänk! 

Fast får jag välja, tar jag nog helst ett av de gamla husen.

För ett tag sedan skymtade min egenbroderade julduk fram och det var ett par som var nyfikna på mitt broderi som ibland sker helt på fri hand.

Just julduken har jag skissat lite på, kulorna t ex och granarna, men sen har fantasin fått fritt spelrum.

Kedjestygn och efterstygn och lite knutar.

Jag tycker om att brodera på fri hand. 

Den här saken föreställer mitt år, 2004, och allt symboliserar något från det året. Olika växter vid olika tider, blått för vatten och hav, små bruna prickar står för att jag plockade trattkantareller för första gången på riktigt.

Kuddarna sydde jag en sommar här på landet!

När jag reser köper jag nästan aldrig med mig någonting hem, men när jag och min svägerska för några år sedan var i Istanbul fick jag syn på ett granatäpple i souvenirshopen på Hagia Sofia.

Jag älskar granatäpple i alla former, att titta på, att äta, och juicen man gjorde på gatan i Istanbul skulle jag kunna göra en egen resa för.

Hur som helst, jag köpte först inte det här granatäpplet i, det var lite för kostsamt.

Men jag kunde inte glömma det.

Vilket resulterade i att jag släpade med mig svägerska tillbaka och fick betala nytt inträde och gå genom security en gång till osv.

Det fanns kvar och så blev det mitt!

Det ligger alltid framme och på samma plats, jag tror jag gläds lite åt det nästan var dag!

Så skall grenarna som Omgivningen plockade in blomma till försommaren! Snart är vi där!

Agneta!

Trädgården vaknar!

Dimmorna har skingrats, nån rest av nån storm har dragit förbi och solen tittade fram idag!

Och då täckte Omgivningen av trollhasseln, Hamamelis mollis, till skillnad från vrid- eller ormhassel, som heter Corylus avellana contorta. 

Det var liten översittarlektion i hassel.

Nu blir det lite, lite besvärligt......dom här cyklamen, cyklamena?, dom är medlånade (?) från nån skog i Toscana där vi var förra våren.......

Jag må hamna på fästning för detta tilltag, men å andra sidan, så många böter som trillat in under ett år, från just Toscana, för felkörning inne i Florens, så ser jag det som en bonus, en turistbonus. Om det nu finns nåt sånt?!

För första gången har vi haft blå nunneört som velat sig. Den blommade som bara den förra sommaren.

Och hittills ser den ut att ha klarat sig, men så har den fått sitt bo under en stor skyddande sten.

Följetongen "vita julrosor" kommer här. Röda. Men nu tycker jag dom är fina också. Men dom var vita när jag köpte dom. Absolut.

Att aklejorna kommer så tidigt blev jag varse förra vintern/våren. Dom är ju så tunna och skira, tänk att dom kan ha kommit så här långt redan!

Promenad till sjön (havet) idag. 

När vi lämnar vår lilla stora väg och tar svängen ut på stora lilla vägen, eller om det är tvärtom, så finns en spegel där och i den ser man vårt gamla hus. Vårt tidigare sommarhus, men som jag var så glad för att jag fick bo i under nästan 2 år när vi byggde det vi bor i nu.

Sjön (havet) var öppen idag och solen sänkte sig vackert ner borta i horisonten.

Fjorden går i en krok runt ett berg och där brukar många olika slags fåglar hålla till.

Idag var det mästarna i akrobatik som var där......! Svanarna.

Agneta!

Spring is in the Air!

På vilken bild är det finast?

Ja, jag tänkte väl det, på den högra, så klart!

Det är mitt bevis för att det verkligen är vackert med snö.

Punkt.

Igår när jag gick till sjön (havet) var det något dimmigt, men det är vackert, tycker jag. Lite trolskt så där. Och någonstans ser man lite ljus i allt det grå.

Framme vid sjön (havet) igår. Vid pinnarna har alla sina båtar på sommaren, det är svårt att tänka sig. Och detta är ju en fjord så i vanliga fall ser man tvärsöver, men det syntes inget av andra sidan igår.

Idag vid lilla fiskesjön. Ingen promenad på isen idag. Kändes bara inte som om det skulle vara något att njuta av.

Frusna fotspår.....

Efter promenad med Leiavovve fick jag litet energiryck och gjorde köttbullar och sen tre sorters sylt. Vi har det i naturell yoghurt i stället för att köpa smaksatt.

Det blev lite jordgubbssylt, björnbärssylt och blåbärssylt!

Vintern har farit fram lite grand och mina korgar som hänger i en tall har fått slagsida. Går lätt att rätta till!

I övrigt är det tur att vi inga grannar har (alltså inga på nära håll) för vår trädgård är inte överdrivet vacker med Omgivningens omsorger om ömtåliga buskar och träd.

En vit julros! Överlycklig, jag som bara köpt vita i alla år som brukar bli röda! Men nu äntligen!

Sedan jag började läsa bloggar har jag förlikat mig med att våren kommer efter vintern, jag kände idag, när det var 8 grader ute, att det nog inte är så dumt med våren i alla fall.

Så hade jag aldrig tänkt innan bloggtiden!

Jag har liksom lärt mig! Det känns väldigt bra!

Agneta!

p.s. nu när jag tittar på det här inlägget, innan det är "publicerat" så ligger bilderna hit och dit och jag har försökt rätta till det, men det går inte. Det här med Blogger lär jag mig aldrig förstå. Jag använde ett annat sätt tidigare, men jag kommer inte in där längre......gaaaahhh!

I de dimhöljda dimmorna........

Åsså var vi tillbaka i det grå.....men det är ganska vackert det också.....äsch, vad säger jag?

Sjön är fortfarande frusen, tjock is, men idag var det som en stor grund plaskdamm. Och berget som inte är speciellt högt låg i dimma.

Snäckskalsdalshuset ligger där i dimman och nu syns det kanske inte alls, jag går hem på känn!

Köksfönsterberget också höljt i dimma.

Leia ser bekymrad ut över läget......

Nisse är rolig, dåliga bilder, men han dricker sitt vatten i krukan, så vi får byta och fylla på åt honom! 

Agneta!

Rimfrost......

Min lycka över rimfrosten vi har just nu är fullständig!

Allt blir så mjukt, så rent och så skört......

Gran.....sockergran!

Tall.....sockertall!

En sockertall till.....

Kanhända uppstod min förtjusning för rimfrost för många år sen när vi ett par gånger åkte Transsibiriska järnvägen, hela vägen, vi började i Göteborg, ja, Transsibirska börjar ju inte där.....men vi gjorde det....och slutade i Yokohama. 

Jag tycket det var såååå doktor Zjivago hela vägen.....så romantiskt.....och ju längre bort vi kom desto mer rimfrost var det och solen var glödgad och det var 50 grader kallt och man frös inte......faktiskt inte, det var torr luft.

I bildsvepet ovan ser man mig på väg att köpa glass! Behövdes inga frysdiskar där inte!

Vår tålmodiga Leiavovve får snö mellan trampdynorna och då får vi ta bort det. Men hon är tapper, hon varken stannar eller gnyr.

Vi har haft Goldenvovve som bara la sig platt när det hände......honom, han hette Kalle, har dock gjort ett outplånligt intryck på alla, med sin envishet......det kan jag berätta om en annan gång kanske.......

Agneta!

När energin rinner till lite grand.

Japp. Det här gillar jag. Mina favoritfärger på vintern. Vårt tak med snö och knallblå himmel. Och minusgrader!

Vår synnerligen lilla väg. Och om man tittar, jättemycket tittar, så ser man själva Snäckskalsdalshuset lite till höger om mitten av bilden, in bland grenarna.

Blivande julgranar på vår ännu mindre lilla uppfartsväg.

Solen kommer nästan fram bakom granarna vid lilla fiskesjön och björkarna med sina hängande, av rimfrost tyngda, grenar är som en sagobok för mig.......

Inne, hemma, strilar sena eftermiddagssolen in genom fönstren.....man ser visserligen allt damm och att dom röda hästarna från julen inte fått galoppera upp på vinden, men jag väljer att inte titta på det!

Rosenskärmen gör sig i det rosa eftermiddagsljuset.

Omgivningen har skurit av några körsbärskvistar och dom har börjat slå ut.

Bilden är inte skarp. Jag har inte riktigt kommit underfund med nya kameran och dess macro/microbildtagning, även fast kameran är precis densamma som den förra, men av senare årsmodell......

Allt rasade ju här på en gång som det plägar göra emellanåt, kameran, datorn, ugnen, den fungerar, men inte varmluften och "slädarna" där man ställer plåtarna på går inte att dra ut och in, diskmaskinens "dator" började krångla, den visar röda kommandon som inte är relevanta för en diskmaskin, lamporna, sådana där eländiga "spottar" i badrummet dog osv....

Grenen är full av knoppar. Det är dom suddiga små vita sakerna......

Hur som haver, när solen tittar fram är det som om all den sega tröttheten försvinner för en stund! 

Det är väl fler än jag som känner samma, eller hur?

Då blev äntligen dom ytterst fula julkransarna omklädda. Alldeles för plottriga,för jag använde gammalt julpynt som ändå skulle avyttras och det blev ju så klart en enda röra av det.

Nu tog jag bitar av gamla lakan och snurrade runt alltihop och sen lite snöre runt det.

Det blev iofs inte vackrare det, men nu får det vara så tills inspirationen riktigt rinner till.

Och sen bakade jag.

Omgivningen hade anmält att han undrade om det fanns mer tigerkaka och kanelbullar i nån annan frys (????)......så jag gjorde ett bak också! 

Nöjd slog jag mig sedan till ro och läste i min bok!

Agneta!

Glory days!

Idag glittrade det och glimmade och hela världen var ljus och vacker och allt var väldigt lätt....

Omgivningen gav sig ut på en walkabout och det ser ut som om han tror han gick på catwalken, även om det var väldigt, väldigt länge sedan han verkligen gjorde det! Har jag retat honom? nej, nej, nej!

Jag hängde på efteråt! Som en säck!!!

Den lilla fiskesjön har frusit till och dessutom fått snö på sig. Och solen stod mitt på himlen och den var nästan lite varm!

En familj var ute och sökte fiskelyckan!

Leia fick frost i skägget och ser bedjande på husse. Fast det sista var inte sant, hon ser bedjande på godiset husse håller i handen.......!!!!

Hemma och tillbaka vid köksfönstret, berget, så vackert i snö och sol!

På andra sidan huset, ut på verandan och utsikten mot söder.....jag tror det blir bra det här, solen kommer tillbaka och den värmer i år också!

Men för min del får det gärna vara sådan här vinter ett tag till!

Agneta!