Ja, jag gjorde en halvspontan avvikelse från bloggvärlden, då jag och en väninna åkte till New York, för att se oss omkring.
Vi tittade på det mesta.
Jag har inte varit där sedan precis innan 9/11 (2001), så att få se Freedom Tower/One World Trade Center, stod högt på min lista.
Och så klart även 9/11 Memorial, de två dammarna som finns där som väldigt vackra och stillsamma rester av det som en gång var grunden för de två hus som flögs ned.......man blev liksom alldeles tyst och nästan tassade runt, det var en märklig, andäktig känsla.
Vi gjorde även en tur runt Frihetsgudinnan (jag tycker hon ser lite sur ut, eller hur?).
Vi gick inte upp i henne, jag gjorde det en gång för väldigt länge sedan och det är enda gången i mitt liv jag haft träningsvärk. Av rädsla.
Då var Omgivningen och jag upp till kronan och jag minns just inte mer än att det var väldigt, väldigt "skräckigt".
Det var bara stålrör som räcke och inget skydd vid sidorna och trappstegen var av typen järngaller så man såg ned genom hela huvudet på gudinnan......och så mötte man dom som skulle ner också.....huuuuhhh....
Åsså var vi på musikal.
Vi såg Jersey Boys och den var kolossalt bra, helt enormt bra, och musiken är liksom "min" musik.
Alla som inte är 20 år känner säkert till Frankie Valli and the Four Season's musik!
Men det allra, allra mest fantastiska med den här resan var att vi nog hade alla typer av väder.Och snö!
Min dröm i många, många, många år har varit att få se Central Park i snö.
Och så kom det snö en av dagarna, mycket snö! Och min dröm besannades.
Det började med snöfall och grå himmel och vi gick till parken och där fikade vi och medan vi satt där sprack himlen upp mer och mer, tills himlen var helt ljusblå.....
.....det var liksom helt magiskt, jag kan inte förstå att man kan få sin dröm uppfylld så på pricken, jag var lyrisk......och tog hur många bilder som helst, så klart.
Det var jag inte ensam om, alla skrattade och kastade snöbollar och var som barn, och klickandet av kameror hördes vida omkring, det var nästan som en riktigt dålig film......eller hur jag nu skall uttrycka mig!
Jaaa, så skulle vi då åka hem igen och precis den dagen fick jag en sån där underbar luftrörskatarr så nu är jag helt slagen i dank. Men vilken tur att den inte kom när vi åkte dit!!!
Under tiden jag var borta funderade jag på det här med att blogga, i morgon eller möjligen i övermorgon, är det 6 år sedan jag började blogga, och det känns lite grand som om det räcker nu.
Jag vet inte säkert, men kanske blir det så.......det går liksom inte att bestämma, men det har känts så den här veckan......
Men jag hör av mig på något sätt!
Stor kram från
Agneta!
