Promenad, på “stora” vägen.

Denna lilla dam behöver gå en bra bit var dag och det behöver den lilla damens matte också. Och idag gick vi mot storastora vägen eftersom Omgivningen åkte på ett ärende och då kunde vi bli mötta när han var på hemväg.

 

När vi kommit ner för våra backar har vi dalen framför oss. Fjorden går där borta nånstans, men den syns inte på bilden, berget i mitten av bild med en mast på är på andra sidan fjorden.

 

Lite vildaplar längs vägen, så vackra blommor!

 

 
Det här kallas för en backe! Ser inte så ut på bilden, men jag kan säga att den suger när man cyklar uppåt för den! Det här är vår lokala stora väg, men den har inte ens riktig asfalt, det är typ oljegrus. Nu blommar häggarna längs vägen och det doftar så gott!

 

Här fortsätter man rakt fram om man inte är bergsklättrare för då går man in till vänster.

 

Det här berget är väldigt populärt att klättra uppför och om jag inte har fel finns det minst sex olika vägar upp. Hur högt man klättrar vet jag inte, men berget är ca 90 meter högt, och på något ställe av dom där sex vägarna upp, lär det vara nio meters överhäng.

Jag förstår inte hur det går till. När vi går till lilla fiskesjön är den här toppen väldigt nära och ibland sitter vi där och tittar ut över nejden.

Bergen häromkring är så populära att klättra i att det finns folk, även från andra länder, som flyttar hit bara för klättringens skull!

 

Så kommer man efter några kilometer fram till kyrkan. Där är undertecknad både döpt och gift.

Nu befinner jag mig på den gamla stora vägen till Lysekil, den jag åkte som barn när vi for hit. Och det är en grusväg! Tala om att ha varit med ett bra tag……

Det här var alltså stora vägen till Lysekil för “en del år sedan”!!! Fast jag går åt norr, Lysekil ligger åt söder och det är nu, när jag gått några kilometer till, som Omgivningen kommer tillbaka och vi får lift hem, Leia och jag!

 

Väl hemma, efter middagen, kastar jag mig ner i en fåtölj, och kanske öppnar jag kistan som jag har fötterna på, och plockar fram garnerna till de nya plädarna i sovrummet. Dom som jag inbillar mig ska bli Shetlandsinspirerade i färgerna…….

Agneta!

17 maj!

Gratulerar med dagen Norge! Och det här, det är att fira sin nationaldag, det här kan våra grannar verkligen!

Som jag tror måste vara det vackraste landet i världen…….

Ett så otroligt vackert land, vilken natur, där finns allt och så har dom finaste färjeturen, Hurtigruta, också!

Men äsch, nu blev det ju fel.
Bilden nederst till höger är ju vår fjord här vid Snäckskalsdalen……ja, ja, det är inte så långt till Norge härifrån så den får hänga med…..

Promenad. Standardvarianten.

Vi har liksom olika storlekar på våra vägar för att komma ut i världen. Det här är den sista lilla snutten in till oss. Eller ut från oss. Beror på hur man ser på saken. Vårt hus ligger utanför bilden, till höger.

 

 
Längs den lilla snutten ovan växer det blåbär och förgätmigej.

 

 
När man kommer vidare på en vanlig hundpromenad går vi ofta den här idylliska vägen. Dvs, den är idyllisk nu. På våren och sommaren. Annars är den inte speciellt idyllisk.

Här har jag gått hela mitt liv. Från början traskade jag mellan min mormor och morfars hus till min farmors hus……och tillbaka. Jag har inte rört mig på så stora ytor i mitt liv……kan det verka som.

 
Efter ett tag kommer man fram till den lilla fiskesjön. Den är idyllisk året om! Men speciellt mycket vid den här årstiden. Och nu har fåglarna hunnit äta upp många av alla triljoners myggor så då är det riktigt skönt!

 

Man kan gå vid sidan om den lilla sjön, som inte heter sjö, den är en myr. Dvs från början var det en myr, sen dämdes myren upp och blev vattenreservoar för Lysekil, som hittade en annan sjö att använda, så då blev det fiskesjö!

 

På dagens promenad klättrar vi upp på berget och därifrån ser vi myren/den lilla fiskesjön.

 

På vägen ner för berget och hem ser vi blommande slånbär!

Så kan en dag i livet i Snäckskalsdalen förflyta!

Agneta!

Gothenburg Water Fountain……!!!!

Ibland åker vi till vår gamla hemstad, så klart. Göteborg, alltså.

På “vår” tid var hjärtat i Göteborg definitivt Götaplatsen och Avenyn som går genom hela stan, till Operan i hamnen och Göta älv. Tror dock med största säkerhet att Avenyn under senare år fått konkurrens av de västra stadsdelarna, som Linnéstaden och den långa Linnégatan där.

Men Götaplatsen är Götaplatsen.

Man ser Konserthuset där GSO, Göteborgs symfoniker, huserar. Det är även Sveriges nationalorkester och landets äldsta, fasta symfoniorkester! Där var Omgivningen och jag igår kväll och lyssnade till en otroligt bra föreställning med symfonikerna……säger bara waouw!

Sen Konstmuséet med Hasselblad Center.

Stadsteatern och sist, ner till vänster, det nyutbyggda Stadsbiblioteket.

Från Götaplatsen löper alltså Avenyn ända ner till Operan och hamnen. Gatan byter namn ett par gånger, men det är liksom strunt samma.

Till höger i bild ser man en snutt av “bibblan” och sen kommer Park Aveny Hotel som det hette en gång. Numera heter det Elite Park Aveny Htl.

Om man tittar noga till vänster om bussen på bilden ovan ser man något blankt mitt i gatan.

Det är göteborgarens nya samtalsämne. Som jag tror alla, och jag menar alla, har en åsikt om.

Det har inget namn ännu, vad jag vet, men låt oss kalla det Gothenburg Water Fountain.

Man har installerat några små vattenfontäner mitt i gatan.

För 30 miljoner kronor.

Dessa sprutar upp vatten ett par decimeter och orkar man stå kvar lite så sprutar dom kanske en meter upp i luften, det går i intervaller.

Det går väl an.

Men…….alltså, dom skiftar färg. I olika grälla neonfärger.

Jag tar här ställning, klart och tydligt, det ser absolut fullkomligen förfärligt ut. Vad som händer är att man börjar leta efter entrén till “det bästa lilla horhuset i västern”, om jag travesterar på en gammal västernfilm med Burt Reynolds och Dolly Parton bl a………

En fullständigt meningslös installation. Det räcker så bra med Poseidon och droppar man i ett par droppar Yes diskmedel i vattnet nedanför Poseidon så han får bada skumbad då blir det i alla fall roligt!

Ja. Det var det, det.

Agneta!

Snäckan, sjön, havet, fjorden, vädret………

Vår fjord. Det vi kallar “sjön”. Och längst borta, där ligger det som vi kallar “havet”. Stor skillnad i vår dal, på sjö och hav.

Fjorden buktar sig lite grand alldeles utanför vår “brygga”, eller hamn som det kallas numera, och där är det som en riktig lagun. Älskar den färgen!

 

Igår var det dags för min kusin, tillika granne, och Omgivningen att rätta till bryggorna. Och vilken dag det var.

Jag kan av bilden att döma konstatera att det är minst 25 grader ute. Det vet jag, för Omgivningen har en termostat inmonterad i sin kropp (inte på riktigt förstås), och på pricken 25 grader tar han av det sista lagret T-shirts. Det har aldrig slagit fel hittills, det är 25 grader då, inte 24. Inte ens 24½ grad…….

Och kav lugnt, sjön låg platt, det händer inte ofta.

 

Efter att ha rastat hunden, som givetvis dränkte sig en i världens mest stinkande och geggia pöl, uppe på berget, for jag iväg på tjejträff.

 

Träffade Annika, Änglarna finns, i Gustafsberg, på Snäckan, som restaurangen heter (längst ner till vänster) och vi hade som vanligt inte ett dyft att ventilera.

Vi satt och tittade på varandra från kl 13, tills en av oss tittade på klockan, och då var den över 17…….Otroligt! En väldigt, väldigt trevlig dag!

 

Hemma blommar Thalia, dom som står i marken på riktigt. Dvs inte i krukor som förgrotts lite. Jag blir lite glad var gång jag får se dom.

Tydligen är det inte bara jag som tycker om dom, för någon har varit där och knaprat på dom.

Någon som vet vad det är för gynnare som tycker om narcisser? Sniglar?

 

Som avslutning på dagen serverades hemgjorda vårrullar (jag gör dom med filodeg och hackar i det som finns hemma, morot, purjolök, vitlök, gul lök och igår även lite köttfärs) och så får vi sötsur sås och soja till!

Och ett glas vin. På altanen.

Som vi väntat på detta och nu är det här, det fina vädret, värmen och utelivet!

Agneta!

Nu är den här – våren!

Idag kom den, våren, till oss också.

Det har varit lite segt här på den här sidan av landet. Än är det inte så varmt, men solen skiner från en molnfri himmel! Och mitt primulaland blomstrar!

Den vita Pulmonarian blommar för fullt!

 

Violerna blommar! Det finns vita och blå också, men dom kom liksom inte med på bilden. Den spräckliga, ‘Freckles’ verkar ha väldigt lätt för att föröka sig, för den stöter jag på lite här och där i trädgården!

 

Liljekonvaljerna sträcker på sig!

 

 
Trilliumen är också på gång och murgrönan som jag vill ska växa upp i en halvdan en, den slingrar på uppför!

 

I stenbrottet framför huset sitter det några magnolior inkilade mellan stenarna och dom blommar redan för fullt, det gick fort när solen väl kom!

En är lite dubbel.


Och en annan lite mindre dubbel, men dom är lika fina, tycker jag.

Agneta!

Det går långsamt fram……

Innan jag började blogga hade jag aldrig hört talas om hundtandsliljor, men så läste jag om dom på en blogg, och sen dess är jag helt bedårad av dom.

Här kommer ytterligare ett bildsvep över årets blomning.

 

Alldeles intill där vi bor har jag hittat en dal full med vitsippor, jag som trodde att vin inga vitsippor hade häromkring. Fel. Det finns massor.

Och jag är väldigt nöjd, eftersom jag tycker dom är så fina!

 

Och vad fann jag idag? Nästan färdiga blåbär. Nej, det tar nog ett tag till, men det ser lovande ut, för en sån som jag, som älskar att plocka bär!

 

 
Min ramslöksodling håller nu på att göra i alla fall två blommor! Det tar sig. Förra året fanns bara en stängel.

Och Pingstliljorna blommor nästan vid rätt tid, felas bara nån vecka! Doftar ljuvligt.

 

Nu börjar det slå ut lite grand hos oss. Almen håller på att veckla ut sina små fallskärmar.

Våren kommer ju långsamt i år, det har vi väl alla redan konstaterat, tror jag. Och här ser man vår Ullungrönn.

Vänstra bilden är från 11 april och den högra från idag.

Det går långsamt fram, men det går ändå fram…….eller hur det står i den där sången…….

Agneta!