Det har spruttit till i rabatten!

Vi har inte haft överdrivet fint väder i påsk, men det har varit varmare än tidigare och några gånger har solen nästan tittat fram och alla växter har täckts av.

Och se vad som blommade bakom den gamla trasmattan som hängde över altanräcket – Vinterjasminen, Jasminum nudiflorum.

Jag är så väldigt glad över just den, jag har skrivit det förut, och jag skriver det igen, första gången jag såg den blomma, det var i Basel, Schweiz, för många, många år sedan och jag blev jag nästan liksom alldeles förälskad!

Och alla resor börjar med ett litet steg…..

 

Den första lilla gullvivan har börjat blomma!

Och förhoppningsvis blir det fler!

 

Lungörten, fast jag tycker inte det är ett fint namn, för mig låter det så där lungsjukt och sanatorieaktigt och jag tänker på Svens Stolpes bok “I dödens väntrum”, så jag brukar kalla den Pulmonaria. Och just denna kallar jag Pulmonaria ‘Monica’, för jag har fått denna, den är vit, av Monica Tjernhus, bloggen!

 

Ormöga, men, det är ju också ett märkligt namn, vad har ormar med den här lilla söta tidiga blomman att göra, det kan man undra, för ingen kan väl påstå att ormar har fina ögon…..huuuuh….Hur som helst, den blommar och snart kan jag börja göra mina små, små buketter!

 

Alltså, nu får jag försöka sätta lite fart utomhus, för nu kommer pionerna också, med superfart! Mina pioner är beviset för att pioner kan växa på nästan bara berget där man lagt ett lager makadam och ovanpå ett litet tunt lager jord, för mina verkar trivas!

 

Den stora rabarberodlaren, dvs jag, pöser av stolthet, min rabarber kommer tillbaka och den ser ju verkligen imponerande maffig ut där den står…….

Grejen är att jag inte kan odla rabarber, det brukar inte bli mer än att, ett, möjligen två blad vecklar ut sig, så när jag blir sugen på den där första rabarberpajen får jag gå runt i husen häromkring och tigga ihop rabarber så det räcker till en paj.

Goda råd, koskit, aska, jordförbättring, jag har provat allt, jag har flyttat den och jag vet inte hur många säckar jord jag köpt, men icke. Men upp ger jag inte!

Agneta!

Glad Påsk!

Glad Påsk!
Dom gamla fjädrarna fick hänga med ett år till, och idag såg jag att dom klibbiga björkbladen vuxit sig in i fjädrarna så efter den här helgen har dom gjort sitt!

 

Vi har idag haft ett fantastiskt påskväder, isande kallt, spöregn, ni vet, ett sånt där ovanligt vått regn, det är faktiskt skillnad på regn och regn, och så en isande, stickande, kall och rå vind! En västkustvind.

Men det hindrar inte körsbärskornellen från att börja blomma! Påskgul och allting!

 

Nedanför körsbärskornellen växer vitlöken redan frodigt grön. Jag klipper blast av den och har i sallader, det är jättegott, lite milt så där.

 

Vaktar det hela gör den här gubben, Nisse. Samtidigt som han letar delikatessmöss ser han till att ingen obehörig kommer in bland korneller och vitlökar!

 

Igår hade jag en heldag på stan. Lysekil, alltså.

Jag var där för att ta bort stygnen efter min axeloperation och läkaren har sina lokaler precis vid kajen och vad låg väl där då?!

Jo, patrullbåten, HMS Jägaren, som Omgivningen under 1½ år led sig igenom på. Evigheter sen, som allt annat.

Han är för det första det mest sjösjuka som jag hört talas om. Han blir sjösjuk när han åker färja mellan Helsingborg-Helsingör, så det säger väl en del. Rätt man på rätt plats i det svenska försvaret…..

Sen var det ju oerhört arbetsamt att ligga i flottan……slitsamt, rent av.

Han klagade aldrig på varken det ena eller det andra, han är inte sån, han klagar aldrig, vilket en del ju skulle kunna säga är att det är till min fördel…..

I bilen hem från Lysekil fick jag en sån där liten minnesbild och hemma letade jag reda på hans lumpenbilder, och jo då, där var bilderna.

Den som ligger behagligt tillbakalutad i landstigningsbåten, ja, det är Omgivningen så klart, ser jättejobbigt ut! Detta är en av bilderna…..

Men det är preskriberat nu. Så vi glömmer det, tror jag.

 

Jag vill önska Glada påskdagar till alla och samtidigt tacka för alla krya på mig hälsningar när det gäller min axel.

Att den är sydd syns nästan inte och ingen sjukgymnastik behöver jag, det finns inget att göra sa sjukgymnasten, jag är absolut fullt rörlig, vilket tydligen är  ovanligt så fort efter en operation, men jag har nog kanske haft tur och en bra operatör. Kirurg, menar jag.

Jag känner mig så oerhört tacksam! Men så tror jag också att det beror på att ni hejat på mig så flitigt, så tack igen!

Agneta!

Krokus och påsk.

Nu blommar krokusen även här! Jag trodde väl att vi hade några, men jag tvekade,  och jag blev så glad när jag fick se dom!
Både gula och en obestämbar färg åt blålila hållet! Vårfärger, lite försiktiga, så där.

Den blå nunneörten som bor under en sten och kikar ut åt söder har börjat visa sig på nytt, den var grön väldigt länge, sen liksom försvann den, men nu har den börjat komma tillbaka! Stora förväntningar har jag, för färgen var så intensiv så man trodde knappt det var på riktigt!


Och jag som skrivit att jag haft bara en enda snödroppe! Så fel! Jag har två!!! Procentuellt är det en enorm ökning. Finanshajarna på Wall Street vrider sig i ångest……


Hasseln har hängen, har inte sett så många blommor ännu. Någon berättade att det en gång för länge sedan var, jag tror baske mig det var dödsstraff på att ta ner dom. Tillägg i efterhand, så här stod det ungefär i lagen för väldigt länge sedan: Hugger någon frisk hassel böte han med öre för en börda" för att dom var så värdefulla för nötternas skull! I alla fall häromkring. Kan det stämma tro?!


Skatorna bygger bo i lilla eken utanför köksfönstret. Dilemma. Blir det olycka om man jagar bort dom, eller är det en skröna. Samtidigt tycker jag dom är vackra att se på, dom är flitiga och arbetsamma, men dom låter lite mycket och behöver tömma tarmen lite för ofta och lite för mycket överallt……





Stökigt. Vi har det stökigt i trädgården. Städas. Det behöver städas.




Alltså, vissa dagar är det bara så kul att hämta posten. Som idag t ex.
De fyra fotoböcker jag gjort hos “myphotobook” kom idag, jag låg lite efter där, men nu är jag ikapp. Så roligt det är att titta i dom!
Sen är det bloggandet, vilka vänner man får. “Rost och rädisors” Anette! Jag råkade fråga henne var man kunde köpa sådana tomatfrön som hon har och vips så skickade hon mig fröer. Och i vilken fin förpackning, jag är helt imponerad, vilken layout, och så fint du skriver Anette ……kalligrafer släng er i väggen! Tusen tack, Anette, och har ni ännu inte varit inne på hennes blogg så titta in där nu! Ett råd, ett riktigt gott råd!
Vidare, en present till en liten tjej som ska fylla 10 år och precis fått hål i öronen, undrar om dom små guldrosetterna är rätt…..,
Och så kom dom nya adressetiketterna jag beställt med Leia som valp på.
En bra hämta postendag alltså!
Till alla, en riktigt fin fortsatt påskvecka och påsk!


Agneta!

Drama i Snäckskalsdalen!

Igår, när jag satt och grejade lite vid datorn, började Leia skälla så där kopiöst, så mycket så att hon liksom hoppar på stället, och både Omgivningen och jag hörde ett konstigt knak.

Ut på altanen och titta, då hade timmerbilen, man har ju tagit ner jätteskogen, tagit skär och kört ner i vår s k damm!

Fredag eftermiddag, chauffören ville väl hem, höll inte till höger där bonden breddat vägen lite, utan drog på och körde liiiite för snålt, ekipaget tog skär i vägkanten och så hamnade ekipaget där det hamnade, med släpets främre bakdäck mot en jättesten som håller “dammen” på plats, det är egentligen ett hål efter ett gammalt stenbrott, det också, som allt annat häromkring.

Det tog ett tag innan man fick ordning på detta, det hände ju i alla fall någonting, ingen människa blev skadad, och då gillar jag sånt här, det liksom kryddar tillvaron här på berget.

Bonden fick komma med traktor, traktorgrävare, kättingar och jag vet inte allt, fick köra med grävaren genom vår tomt, lite bra för där behövde ändå röjas lite, och kedja fast timmerbilen från det håll där däcken hängde i luften.

Föraren av timmerbilen fick lasta av allt timmer på andra sidan av vår tomt, sen var det bara ett litet drag med grävaren och timmerbilen stod på vägen.

Och så fick föraren lasta på allt timmer igen!

Det var en strålande vårdag och på verandan var det varmt och skönt, flygmaskinerna körde för fullt till världens alla hörn och jag ville så klart gärna ha åkt med på något av dom……det vill jag alltid.

Vad är det för fel när man är så pass gammal (jag menar, jag är ju inte född på 1920-talet i alla fall) som jag, och fortfarande när jag ser ett flygplan utbrister, titta ett flygplan!

 

Jag tog ut mina älskade Thalior så att dom fick sol och frisk luft. Tänk, jag kan titta på dom hur mycket som helst och nästan hur länge som helst. För mig är dom fulländade!

 

Vi fick ju änglatrumpetpinnar av Monica Tjernhus och dessa måste vara välsignade för jösses vad dom växer! Än så länge i köksfönstret, men vilken glädje det är att se denna livskraft.

Vidare, runt huset, och jag såg att Omgivningen burit ut dom andra byttorna med lökar. Jag bär ju inte så mycket just nu, jag ska ju rekreera den där opererade axeln, så för att jag inte ska bli för ivrig, jag blir gärna det, så engageras jag inte så mycket.

Mera narcisser och tulpaner, mest narcisser tror jag, och nedre bilden, det är jordgubbsodlingen, den hamnade av någon anledning i krukor i höstas, jag vet inte riktigt varför. Det var nog Omgivningen som fått någon idé.

Med posten kom lite fröer som jag beställt! Kul, kul, kul! Hur kan påsar med fröer vara så glädjande?!

 

Sen kom paket med typ ett ton garner till dom nya plädarna jag skall virka till sovrummet, dom som ska göra sovrummet lite mera sobert än dom glada karamellfärger vi har där nu.

Men jag kan ju inte virka just nu…….gissa om det kliar i fingrarna! Men jag ska nog pröva lite ändå, när ingen ser, dvs när inte Omgivningen ser, för han är så jobbig, jag ska inte göra det och inte det och nu står han i närheten och undrar om jag inte skall göra lätta övningarna jag fick med hem från sjukhuset……..gaaaahh, måste man göra sånt själv? Kan ingen komma och göra dom med, och åt mig.

I veckan ska jag dessutom gå till en “riktig” sjukgymnast, Fredrik, och jag gruvar mig redan för det. Inte för att det skulle göra ont, utan för att jag tycker det är så tråååkigt…….

Jag säger till mig själv, väx upp, Agneta, väx upp, men inte hjälper det!

En trevlig helg till alla!

Agneta!

Thalia. Bl.a.

Haha, nu blommar det som bara den på köksbänken.

Thalia.

Dom har alltså stått i kruka ute i vår bod och nu har dom fått komma in och fått lite mer ljus och vatten och jag går där och tittar på dom hela tiden. Visst är det väl en av de vackraste narcisser som finns….?
Dom stora bladen bakom är en philodendron, som står där för att man ska slippa se den eländiga kaffemaskinen och så dämpar det ljudet från den också. Det framgår kanske med all önskvärd tydlighet att jag inte använder maskinen i fråga. Själv dricker jag inte kaffe, inte alls, inte ens under tvång.

I köksfönstret blommar den här lilla rara kaktusen. Men den blommar bara på den sida som hänger över diskhon…..kan det vara lite varmare där från varmvatten, tro….

  
I ett söderfönster står rosenskärmen och jag kan inte sluta fascineras av blommorna! Lustiga! Och så faller det små lila saker ur blommorna hela tiden. Frön kanske?

  
Min kära sagopalm, Cycas revoluta, får några nya blad i år. Det var två år sen sist. Egentligen är det en vidrig växt för kommer man nära den är det som om den är full av skalpeller, det gör så ont, men jag tycker om den i alla fall!

Sen är glädjen total – vi har en snödroppe! Hur gör man för att få stora tuvor som det är så många som har! Det hade varit fint det. Kan kanske bero på att man behöver jord och inte sten att sätta löken i. Men en snödroppe, det är inte dåligt!

Agneta!

Vår update!

Idag var jag ute på promenad för det var lite vår i luften, men när jag kom till den lilla fiskesjön så var det liksom bara i luften som det var. Sjön är frusen, men det är mest sörja, så våren är nog när nu!

På vägen till sjön passerar jag en tomt där dom här fantastiskt fina krokusarna växer! Så otroligt söta på alla sätt och vis! Vill ha! Någon som vet vad det kan vara?

Snön i våra egna rabatter har smält bort och titta! Krokusar här också!

Och det här måste väl bli narcisser och då måste det vara Thalia!

I köksträdgården växer vitlöken! Tänk, vi använder mycket vitlök, men har ännu inte gjort slut på den vi skördade i höstas! Lyx!

Rakt framför vår altan har vi en liten klick jord och den kallar jag för primularabatten och dom kommer nu. Oh, så kul det ska bli att se vad som överlevt!

Vackra bladrosetter, fingerborgsblommor, dom finns lite överallt och jag tycker om när det är lite vilt så där, passar här där vi ingen ordning har på vår trädgård.

Trollhasseln bor ovanför primulorna i primulalandet och tänk, nu har det blommat så länge så jag känner att jag måste titta efter bland bilderna för att se hur länge.

Omgivningen har lyft in ytterligare en bytta från boden, den här gången med Thalia i. Dom är lite tanigare än när dom får växa ute i landet, men det är väldigt trevligt att ha dom inne och få titta på dom. Mina älsklingsnarcisser!

Agneta!

Bambuskott mm.

Nu blommar det hos oss!

Fast det är fusk.

Det blommar ingenting ute.

Men Omgivningen har burit in krukor från vår bod, så nu blommar det i alla fall krokus på köksbänken!!

Som väl alla vet så har jag opererats i min högeraxel (som jag skadade för snart två år sen på en färja i Norge, jag upprepar mig, jag vet) och jag kunde inte låta bli att låna lite bilder från nätet för att visa hur det gick till.

Jag menar, som jag tror att det gick till. Jag var ganska omedveten om det hela under själva ingreppet, tack och lov.

Jag är lite medveten om det nu efteråt, men hittills är det helt OK, men jag har drabbats av trötthet, men det hör kanske till.

Och jag har världens största plåster på mig och utanpå det nån förpackning med is som jag byter med jämna mellanrum!

Hur som haver, jag har plockat lite bland våra gamla bilder, en extern hårddisk krånglade, så jag fick skaffa en ny, och då kom jag till 70-talet när Omgivningen och jag spenderade en del tid i Japan.

Och så hittade jag dom här bilderna på bambuskott.

Vi har väl alla ätit bambuskott någon gång.

När vi bodde i Mitsuhashimachi, Nakayama, Yanagawa gick vi ut i trädgården och plockade våra!

Dom växte mellan ½ - 1 meter per dag och det var skotten, när dom precis kommit ovanför gräset, som man tog.

Dom var lite, lite godare än konserverna man köper här hemma!

Takenoko, heter det, bambuskott. Här står Omgivningen med ett nyupptaget. Dom var mjälla i den storleken, annat blev det sen, tortyrredskap.

Bambun blir gul på våren för all kraft går åt att göra nya skott och på hösten blir bambun grön och då kallas det bambuns vår, "haru no take", eller, attans, nu har jag glömt, det kanske är "take no haru"!

Ibland, när kassan var skral (!) plockade vi åkerfräken som vi fick lära oss göra den godaste soppa på! Med tofu i! Mums!

Har inte provat att göra här hemma, vet inte om det är exakt samma slags åkerfräken, men nog är dom lika!

Nu ska jag berätta något som jag egentligen aldrig någonsin berättar för någon.

¤¤¤¤¤¤¤

Jag har lärarlicens i ikebana, japanskt blomsterarrangemang.

Tyvärr förkom licenserna i någon flytt men dom syns på bilden ovan, det nedersta har också mitt "ikebana-namn" med (om man ser från höger på nedersta bilden så står det ett par kanji tecken i tredje raden och det är mitt licens namn), men jag kommer inte ihåg vad jag blev döpt till.

Men det står i en av mina böcker som ligger på vinden, så en dag ska jag plocka fram det!
 

I ikebana finns många olika skolor och den jag gick i heter "Ryuseiha" och bygger på att man ska se till hur blommorna, kvistarna osv växer naturligt och det skall man baka ihop med hur man själv ser på växterna.

Det är viktigt med shin, shoe och tai och asshirai. Höjd, djup, bredd och assisterande blommor/grenar.

Jag kan väl säga att jag förmodligen var Ryuseihas historias absolut sämsta elev, jag bröt av grenar, jag slaktade blommor och dom hamnade aldrig där jag ville eller ens i närheten där dom borde ha kommit.

Men på nån vänster kravlade jag mig igenom det hela och jag fick väl licensen för att jag var "exotiskt vit"!

Det var lite trivia från mitt liv.

Fast sist men inte minst vill jag tacka för alla snälla, rara, uppmuntrande och glada krya på mig hälsningar! 

Jag blir så glad för varenda en!

Agneta!