Bambuskott mm.

Nu blommar det hos oss!

Fast det är fusk.

Det blommar ingenting ute.

Men Omgivningen har burit in krukor från vår bod, så nu blommar det i alla fall krokus på köksbänken!!

Som väl alla vet så har jag opererats i min högeraxel (som jag skadade för snart två år sen på en färja i Norge, jag upprepar mig, jag vet) och jag kunde inte låta bli att låna lite bilder från nätet för att visa hur det gick till.

Jag menar, som jag tror att det gick till. Jag var ganska omedveten om det hela under själva ingreppet, tack och lov.

Jag är lite medveten om det nu efteråt, men hittills är det helt OK, men jag har drabbats av trötthet, men det hör kanske till.

Och jag har världens största plåster på mig och utanpå det nån förpackning med is som jag byter med jämna mellanrum!

Hur som haver, jag har plockat lite bland våra gamla bilder, en extern hårddisk krånglade, så jag fick skaffa en ny, och då kom jag till 70-talet när Omgivningen och jag spenderade en del tid i Japan.

Och så hittade jag dom här bilderna på bambuskott.

Vi har väl alla ätit bambuskott någon gång.

När vi bodde i Mitsuhashimachi, Nakayama, Yanagawa gick vi ut i trädgården och plockade våra!

Dom växte mellan ½ - 1 meter per dag och det var skotten, när dom precis kommit ovanför gräset, som man tog.

Dom var lite, lite godare än konserverna man köper här hemma!

Takenoko, heter det, bambuskott. Här står Omgivningen med ett nyupptaget. Dom var mjälla i den storleken, annat blev det sen, tortyrredskap.

Bambun blir gul på våren för all kraft går åt att göra nya skott och på hösten blir bambun grön och då kallas det bambuns vår, "haru no take", eller, attans, nu har jag glömt, det kanske är "take no haru"!

Ibland, när kassan var skral (!) plockade vi åkerfräken som vi fick lära oss göra den godaste soppa på! Med tofu i! Mums!

Har inte provat att göra här hemma, vet inte om det är exakt samma slags åkerfräken, men nog är dom lika!

Nu ska jag berätta något som jag egentligen aldrig någonsin berättar för någon.

¤¤¤¤¤¤¤

Jag har lärarlicens i ikebana, japanskt blomsterarrangemang.

Tyvärr förkom licenserna i någon flytt men dom syns på bilden ovan, det nedersta har också mitt "ikebana-namn" med (om man ser från höger på nedersta bilden så står det ett par kanji tecken i tredje raden och det är mitt licens namn), men jag kommer inte ihåg vad jag blev döpt till.

Men det står i en av mina böcker som ligger på vinden, så en dag ska jag plocka fram det!
 

I ikebana finns många olika skolor och den jag gick i heter "Ryuseiha" och bygger på att man ska se till hur blommorna, kvistarna osv växer naturligt och det skall man baka ihop med hur man själv ser på växterna.

Det är viktigt med shin, shoe och tai och asshirai. Höjd, djup, bredd och assisterande blommor/grenar.

Jag kan väl säga att jag förmodligen var Ryuseihas historias absolut sämsta elev, jag bröt av grenar, jag slaktade blommor och dom hamnade aldrig där jag ville eller ens i närheten där dom borde ha kommit.

Men på nån vänster kravlade jag mig igenom det hela och jag fick väl licensen för att jag var "exotiskt vit"!

Det var lite trivia från mitt liv.

Fast sist men inte minst vill jag tacka för alla snälla, rara, uppmuntrande och glada krya på mig hälsningar! 

Jag blir så glad för varenda en!

Agneta!