Tulpaner, tvättlina och torsk.

 
Dom första tulpanerna i Snäckskalsdalen blev ljust rosa.

I natt drömde jag något så harmlöst som att jag var ute och letade efter “karamelltulpaner”, men ingen förstod vad jag menade. Jag ville förstås ha papegojtulpaner och det önskar jag mig fortfarande.

Såna där som på en renässansmålning…….

bild lånad fr Nationalmuséum

 

Leia, the dågg, har vi, när vi går till fiskesjön, i ett långt snöre. Om man tittar riktigt noga ser man det, snöret (dvs, en tvättlina…….en gång hade vi ett “riktigt hundsnöre”, men det är borta).

Isen är sån att den varken bär eller brister (ser det i alla fall ut som) så det är säkrast så, känns det som.

Hon älskar att rulla runt i snön, men det gör nog dom flesta hundar, har jag förstått.

 

Middagen igår.

Stekt torsk, grönsaker från ugnen och så hade vi fått en massa rödbetor. Det är gott tillsammans med, speciellt torsk, tycker jag.

Dom var redan kokta, det gjorde jag häromdagen, men inlagda var dom inte.

Då kom jag på att mixa dom tillsammans med crème fraiche, lite kryddor och pyttelite olja, och det blev faktiskt riktigt gott. Ett lite tips, så där bara!

Agneta!

Smögen i vinterskrud.

I helgen ville vi ta en promenad och titta på Smögen i snö, för det brukar vara väldigt vackert.

Men när vi kom dit, oj, vilken snål och kall vind, den gick genom märg och ben. Det syns nästan på bilderna, eller hur?!

Det syns i alla fall att det inte var några andra än vi ute……

 

Granen i f.d. stadsparken hade vält, affären hade stängt, och husen hade vinterbonat på verandorna!

 

En vinterseglare. Med julgransbelysning längs snöret på kanten (relingen eller vad det nu heter) och upp i masten, lite myyyssiiiggt……inte……huvva!

 

Och dom mest fotograferade bodarna, dom såg också ut som om dom frös där under berget.

 

 
Fiskeredskapen låg insnöade på “land”.

 

Hemma i värmen igen och där hade Nisse haft tråkigt så han hade dödat julduken och dom små filthjärtana som alla ligger kvar sen julen. Man ser hans glasartade dödarblick nere till vänster…….

Det får han så gärna göra, bara han är glad!

Nu ska jag kana ner för våra backar och hämta posten, den kommer sent till oss!

Agneta!

Nu är det glatt!

En sån dag! Det snöar och det snöar och det snöar och allting blir så vackert. Fåglarna blir vackrare också och det var många olika men bara några lyckades jag fotografera.

Det är nåt märkligt med domherren, den är så fantastiskt i sina färger.Och så tjock den är! Om man tittar till höger i bilderna, i mitten, där ser man hans fru, lite mer elegant, diskret, så där….

Och Little Red Robin kom med, längst ner till höger, det är nog min absoluta favorit.

 

Fast den här är ju för rolig, hon (?, gulsparven) kom på att lampan som min kusin kom med (förra inlägget) kunde värma lite!

Är hon inte för söt där hon sitter och blir varm om rumpan! Osedvanligt smart pippi!

 

Sista rosorna, eller nej, vad ska man kalla dom, dom sista döda rosknopparna, kanske, dom hänger med i snöyran.

 

Dags för dogwalk. Mot sjön (havet) för vägen dit är nästan plogad.

Jag la mig bara raklång på rygg en gång, trots tantvarningsbroddar och allt. Men det gick bra!

 

Vintrigt.

 

Hemma inne, fortsätter det att blomma. Kaktusen blommar tokmycket.

Orkidén också, den har hållit på så sen i somras när jag fick den av Annika med bloggen Änglarna finns!

Agneta!

Pudret blev till snö!

Välkomna till Snäckskalsdalen några timmar senare än förra inlägget!

Det var ju lite mysko på himlen, så det var helt klart snö i dom molnen.

 

 
Allt blev så vackert och även fast det var sena kvällen så var det liksom ljust ute!

 

Det låg på nollstrecket och gör så även idag, så nu gäller det, att det inte blir varmare eller börjar blåsa. För det är precis så har jag vill ha vintern!

Vår närmsta granne är min kusin. Han och jag har alltid varit som syskon, han tar liksom hand om mig, det har han alltid gjort och kunde han, och om jag ville, så tror jag baske mig han skulle försöka plocka ner månen åt mig! Det är tack vare honom vi bor just här och i just det här huset. Han är sträng (precis som jag, ett släktdrag, kanske) men så otroligt snäll (det är ju däremot inte jag, inte det minsta, ett elakt stycke är jag…..).

För ett tag sen nämnde jag att jag skulle ut och leta efter en utelampa som kunde lysa upp björkarna utanför köksfönstret.

Och gissa vem som kom med lampa och sladd igår!

Och gissa hur effekten dessutom blev när snön kom!

Perfekt.

 

Detta är från uppfarten till vårt hus och tallgrenarna är så högt upp i vanliga fall att jag inte når dom, så nog kom det rätt mycket snö!

Nu ska jag ut och pulsa runt i den härliga snön och titta på världen som i ett trollslag blev ren, fin och vit!

Agneta!

Nu har det pudrat lite.

I morse kom det lite snö, bara så där lite som när man pudrar en kaka med florsocker, men nu har det stannat av.

Fast himlen ser lite mysko ut……

 

Dom små fåglarna flyger och far och äter som om dom aldrig sett mat förut!

Jag kan titta på dom långa stunder, dom är ju så söta, tjocka och runda!

Är man förresten väldigt gammal när man tittar på fåglar? Vem har hittat på det? Så dumt, man kan väl titta ändå!

 

Sista rosen har också fått lite puder på sig.

 

Den gamla kaktusen blommade i november, precis som det ska vara.

Häromdagen vände omgivningen på den – och jaaa, då blommade den igen, fast på andra sidan, så nu är den vänd inåt och gläder oss än en gång den här vintern!

 

Lite samma med sista amaryllisen.

Jag tog krukan och skulle skicka iväg den, men så fick jag se knoppen! Tappert!

Agneta!

Strålande tider!

Åsså drar man bort gardinerna och vad ser man – jo, blå himmel och ett väldigt starkt ljus…..kom inte riktigt ihåg hur det kändes med sol och blå himmel, så starkt ljuset var!

Men så härligt!

Underbart!

 

Vår hamn igår.

Men det kunde varit vilken dag som helst senaste tiden. Ihållande regn har meteorologerna kallat det. Så sant.

Märk väl att bilden är tagen vid ljusaste tidpunkten på dagen!

 

Började med trädgårdsrunda. Omgivningen klädde av vinterjasminen (Jasminum nudiflorum) och jag vet inte om ni minns, men jag hade för ett tag sedan med bilden uppe i vänster hörna, så önskade jag mig det.

Och nu är vi ju nästan där…..eller hur? Ähum.

Nej, men den tar sig, jag är överlycklig!

 

Trollhasseln har börjat blomma!

 

Sen åkte vi för att köpa fisk och promenera dåggen.

Och vid öppna havet såg det ut så här idag, platt sjö, och så otroligt vackra färger och solen den till och med värmde. Lite.

 

Här simmar en väldigt stilig fågel, en ejderhane……..kallas också guding. Tror jag…..

Jag och fåglar, men jag försöker lära mig!

 

Och så en trut. En gråtrutunge. Titta på det fina ögat, så sött!

Lilla pippin! Undrar var “dens” mamma och pappa är….alldeles ensam på stora havet.

 

Om man tittar riktigt noga ser man molnbankar där borta, undrar vad dom innehåller. Snö?

Men inte nu, inte snö nu, den ska komma innan jul om den ska komma. Jag älskar snö och kyla, men inte nu, för idag fick jag smak på våren.

 

Hemma i vår dal igen, så vackert med alla dessa ljusa färger!

Agneta!

Jag – en husmor?

Igår var det vanligt igen – ingen helgdag – så jag klev upp i ottan och bakade kanelbullar. 80 st. Det blir alltid 80 st när jag bakar bullar.

Dom blir sneda, ojämna, olika ihopsnurrade och olika stora.

Jag är inte så vidare värst bra på att få till det, så där som en del kan. Men det gör inget, det är samma deg och jag känner mig så nöjd när det är klart!

 

När jag ändå var på gång blev det två satser “Ett fantastiskt bröd”. Ett Anna Bergenström recept. Fort, lätt och väldigt gott.

 

Innan jul hade “Livets goda stunder” ett youtube klipp på sin blogg om hur man kan dela ägg.

Naturligtvis var jag tvungen att pröva.

Och det fungerar.

Så nu har jag demonstrerat det här för alla våra gäster under jul, nyår och dom helger som varit.

Barnen tror jag kan trolla! Dom vuxna ler lite mer överseende åt mig………det är faktiskt kul, pröva!

 

Och så är det det här med avokado. Är den mogen eller inte?

På nätet hittade jag det här tipset och det har också fungerat förvånande bra!

Fast jag kan ju inte stå och pröva i affären, då skulle nog handlar’n bli lite sur på mig…..

 

Slutligen, amaryllisen, den fladdriga, den blir bara större och maffigare, den gör mig glad hela tiden!

Agneta!

Håhåjaja!

Här kommer en hälsning från Snäckskalsdalen. Bilden är tagen en av dom där utomordentligt fina dagarna vi haft. Dvs, det regnade inte just då……

 

Men i mörkaste skogen fanns ett litet livstecken. En skålsvamp. Och den sämsta bild som någonsin tagits på en sådan. Men den är på riktigt!

 

Här hemma blommar det fint i köksfönstret, men det är på upphällningen nu.

Amaryllisarna var roliga, lite fladdriga så där, och hyacinterna, dom som jag tror heter multiflora (?) är ju för söta, eller hur!

 

Jag har inte riktigt haft tid att vara aktiv i bloggvärlden dom sista dagarna.

Dels har det varit fullt upp och dels känner jag mig som damen på bilden…….(det är inte jag, jag har lånat bilden fr nätet)……någon mer som känner på ungefär samma sätt?

Men jag kommer igen!

Agneta!

Litet bildsvep från nyår.

Lite jul- och nyårsblomsminnen.

 

Och lite nyårsaftonsminnen.

Förrätten, löjrom – självklart, min absoluta favoritmat – och så lite stökigt på matsalsbordet och en kollapsad vovve.

Till löjrommen skivar jag tunna skivor potatis och har lite, lite vanlig olja på och lite svartpeppar, och sen på ett bakplåtspapper och in i ugnen i hög värme.

Jag vänder dom en gång.

Hackar rödlök finfint och lägger direkt i crème fraichen (som det inte är – jag använder avrunnen mild lättyoghurt och lite, lite gräddfil) och sen är det klart!

Agneta!

Förändring – är det julmaten?

bild lånad fr nätet

Gott Nytt År!