….och det blommar vidare……

William Baffin (kallas också Norrlandsrosen, tror jag, för den är så tålig) slänger sig upp mot himlen med alla sina blommor. Och när det hände, ja, det förstår jag inte, för igår var det inga blommor där, jag är nästan säker.

 

  
William Baffin växer på östersidan av huset och där finns även pionerna.

Dom blommade ungefär samtidigt förra året, det var häftigt.

I år blommar dom en efter en, också bra, då kan man ha glädje av dom under längre tid!

  

Just nu är det den ljusrosa och den vita som blommar.

 

På västersidan av huset ligger den hemliga trädgården, den är rufsig och halvvild och där växer Rosa canina, hundrosen.

 

  
Men att en del av den skulle kunna slänga sig upp i träden, så där säkert 5 meter, det hade man väl aldrig kunnat tro.

Om man tittar på bilden till vänster, så ser man nästan längst upp, små rosar prickar, det är rosen som egentligen bara blir 1-1½ meter!

Vad är det som händer?! Och den har absolut inte fått någon hjälp!

Här kan man väl verkligen tala om marsipanros!

 

För övrigt tar jag det ju lite lugnt med min inlindade arm och axel, och jag har jag fått för mig att gå igenom tidningar och glossiga magasin.

Idag kom jag till julvarianterna – kändes väl inte helt rätt i tiden…..

Det är soligt och varmt så jag passar på att tvätta täcken och på hundpromenaden idag, ja, vad hittade jag?

Kantareller!

Jajamensan, men jag har läst i tidningarna att det är jag inte ensam om.

Det blev kantarellsmörgås med sallad till middag idag.

Det var gott!

Agneta!

Filosoferna och tokblomningen.

Filosoferna ligger ute på det varma berget och funderar på livet, kanske……eller också väntar dom bara på att det skall bli svalare så att dom kan ge sig ut på jakt efter delikatessmöss!

 

I år verkligen blommar det tokmycket på vårt berg, det väller ur rabatterna. Det är nog ett sånt år tycker jag mig ha förstått, eller hur?!

 

Den vita klematisen är alldeles nyplanterad men den växer så man ser det och blommorna är stora som tallrikar.

Om man tittar noga ser man en trasmatta hänga på verandaräcket. Det är jag som tvättat idag. Med slang och såpa.

Det gick så där – senaste budet i mitt olycksaliga fall på färjan i Norge är att jag stukat axeln, fått en inflammation och svullnad inne i axeln. Så jag håller mig ganska lugn för tillfället, på alla sätt och vis.

Jag vill bli bra fort. Det är helt OK med mig, men det gör lite ont, men ibland gör det lite ont i livet och det får man försöka ta med ro.

 

Framför verandan, åt söder.

 

Zoomar man in lite ser man robinian/akacian där borta. Den blommar också kolossalt mycket i år.

Och nu skall jag dra mig tillbaka till “my chambers” (som det står i gamla engelska romaner) som ligger innanför allt det blå. Allt det blå med två knallrosa duttar i – det är vallmo som slagit ut idag!

Godnatt!

Agneta!

Hurra för vårt land och hurra för växtligheten!

Det växer så det knakar. Det är varmt. Det är fuktigt. Det regnar emellanåt. Det är så mycket kraft i allt i år.

 

Ormbunkarna är frodiga, silverarvet växer fast det är planterat nästan rakt i berget.

Den stackars lilla fingerborgsblomman som sått sig själv i tallbarr i en liten springa nedanför silverarvet har, inte fascierat (då tror jag det skall vara flera stjälkar som vuxit samman. Tror jag, alltså), men jag tycker ändå det är en fasciation, den har liksom inte kunnat sluta utveckla sig, utan blivit till en jätteblomma. Sött! En sån liten kämpe.

 

Vildrosorna blommar för fullt.

Utanför badrummet.

Det är precis nu man skulle ha ett badrumskalas med öppna fönster för det är så fint där utanför!

 

Jag, ffg så vitt jag vet åkte Omgivningen med, så, vi, har varit och handlat lite sommarblommor.

Buketten är från trädgården och den dricker två kannor vatten per dag!

 

Riddarsporren är ny. I gamla trädgården hade jag som hette ‘Pacific Blue’ eller liknande, men nån sån har jag inte hittat, men den här ser lovande ut.

Aklejorna blommar för fullt och den vita klematisen också.

Nu väntar vi bara på vallmon som jag har för mig brukar vara före dom andra.

Det är ingen ordning på blomningen i år, tycker jag, eller så minns jag fel, vilket iofs verkar fullständigt otroligt. Harkel…….harkel…..

 

Sovrumsrabatten. Det går inte att missta sig på vilken som är min älsklingsfärg, eller hur?!

 

På en del av tomten som vi kallar kärret, blommar en liten orkidé, varje gång jag går förbi måste jag stanna och begrunda den…..alla dessa små knoppar och fläckar i färgen, otroligt vad naturen kan!

 

  
I år får vår Ullungrönn blomma. Jag skriver “får” för Omgivningen justerar det där medelst klippning av trädet……

 

    
Förra året satte jag en eländig liten ruta (vad kan det vara för ruta jag har, aklejruta, violruta eller någon annan sort, jag vet inte), men den är verkligen inte eländig i år.

Jösses vilken planta, och stänglarna är så höga och kraftiga så dom ser ut som trädstammar. Kan det vara en trädruta jag fått tag på???

 

Så till min stora glädje, min Cornus kousa blommar. För första gången!

Jag bara står där och verkligen glor långa stunder, jag är så glad i den!

Det är också en sån där växt vi hade i gamla trädgården, men då vet jag att det var en Cornus kousa ‘Eddie’s White Wonder’, som verkligen var kritvit, men jag är inte säker på att det är samma den här gången, men det gör inget.

*****************************************

I morgon är det vår nationaldag (fast för mig är det fortfarande Svenska flaggans dag)! Då hissar vi flaggan om vi har en och så firar vi! Eller hur!

Agneta!

Grönsaksland i förskingringen.

Mitt grönsaksland i år.

Pallkragar utlagda.

I en av dom en potatis.

Som kommit upp av misstag.

Eller rättare sagt, antagligen har jag inte tagit upp potatisen ordentligt förra säsongen….

På en vecka har den i alla fall vuxit!

 

Och i odlingsbädden (under den gamla duschdörren) har bara kommit nån slags sallad som jag inte vet att jag sått……och det jag tror mig veta att jag sått, det har inte kommit alls.

Så kan det också se ut i ett grönsaksland.

I alla fall i mitt.

I år.

Agneta!

Tillbaka i skogen och på berget och fiskesjön.

Fiskesjön är nu en sommarsjö.

 

Och det är flera fiskare som slagit upp sina tält, det ser så mysigt ut.

Och då kom jag på, jag som alltid velat campa, och dessutom har ett alldeles eget tält (det är ett litet tvåmanstält och jag har i många år inbillat mig att jag skulle få med Omgivningen på camping, men där har jag kammat noll), jag kan ju gå dit bort (tar 5 minuter så där) och campa jag också, så får jag som jag vill! Bra idé, eller hur!

 

Leia, hon har varit på pensionat ett slag, men är nu också tillbaka i vår skog och det är mycket att lukta på, främlingar kan ju ha varit där…..

 

Minigranskog. Ser det ut som. Men det är ju rävsvansar, ju!

 

Jag har alltid trott att jag varit en havsmänniska, men jag är nog en skogs- och bergsmänniska, men jag vill ha havet intill…….Pretentiös? Jag? Nej då, inte det minsta!

 

Skogen blommor, mormors glasögon, så tror jag dom kallades när jag var barn, nu tror jag att jag lärt mig att det är en veronika.

 

Grindarna till sommarhusen står ännu stängda och gräset växer högt. Dags att komma och klippa snart.

 

Hösnuva! Jag säger bara det!

 

Målet för dagens skogspromenad, klätterberget, med vår bygd nedanför.

Agneta!

Tillbaka.

Hemma igen.

Lite lätt ledbruten, lite lätt slut, men oj, så mycket roligt vi haft!

“Vår” japanska familj med en bunt vänner har varit hos oss. Sällskapets storlek har varierat mellan 12 – 16 personer.

Vi har ätit svenskt “smorgasbord”, vi har gjort kusten här i Bohuslän, vi har haft picknick på varenda kaj, tror jag, och vi har tittat på blommorna, graniten, naturen, horisonten….ja, allt.

Och så har vi tagit lite (!!!) kort också!

Vi har åkt bilar till Gardermoen, vi har haft picknick inne på flygplatsen och vi har flugit över dom norska fjällen till Bergen.

I Bergen har vi ätit gott, sovit bra, strosat på Bryggen, åkt Flöjen och varit ombord på segelskeppet, vi har tittat på dom gamla handelskvarteren.

Och ätit fisk i fiskhallarna.

Vi har åkt tåg från Bergen till Voss, buss från Voss över Stalheim (brant, 18% stigning) till Gudvangen, åkt båt från Gudvangen till Flåm, åkt “Flåmsbana” upp till Hardangervidda och tåg tillbaka till Bergen.

Vi har flugit tillbaka till Oslo, ätit ännu mera god mat, tittat på alla fina blommor, lunchat på Aker Brygge och bott på samma hotell som Rolling Stones (fast vi såg dom inte).

********************************************

Vi har tappat bort japaner med jämna mellanrum, vi har nästan missat tåg för japanerna har tittat på vykort, alla har måstat gå på toa (vet någon hur lång tid det tar när 12 personer ska gå på toa?), vi har tappat jackor, kameror, blivit jätteförkylda, fått ögoninflammationer (såna där med var som forsar ur ögat), vi har ätit och druckit mest hela tiden, vi har knappt haft tid att sova.

Och den berömda “Flåmsbana” var inställd p g a stenras, precis den dagen vi skulle åka, men vi hade sån tur så vi hade bokat fel, en senare tid, och då hade man hunnit städa undan så att tåget gick! Sån tur, våra vänner som hemma i Japan just sett om tågresan på tv och det var lite höjdpunkten.

Ett kryssningsfartyg med 2000 gäster låg i hamnen i Flåm för att åka tåget, och dom missade den turen, stackarna.

Sen gick jag över styr på en färja, snubblade på en järnbalk med ena foten och fastnade med den andra i en järnring som satt ovanpå balken. Jättefestligt. Trodde axeln hade gått ur led eller var bruten. Tänkte att jag får göra som Mel Gibson i Lethal Weapon filmerna (om någon sett dom, han fixar till det själv, ganska tufft så där)!

*********************************************** 

Åldern varierade mellan 67 år, dom två äldsta, och till 7 månader, yngsta lilla Kanae. Hennes storasyster, Honoka, är 3 år.

Och nu har dom åkt hem allihop.

Honoka har redan varit i Kindergarten och Kanae har vänt på dygnet och mormor och morfar (som är våra bästa vänner) dom har det som vanligt igen och vill komma tillbaka och vi vill åka till dom!

Undrar hur det skall sluta!

Agneta!

Så här blev det och naturen runt Snäckskalsdalen.

Så här blev verandan.

Stolarna får vara kvar –  dom är liksom kult, eventuellt är det nån av dom första årgångarna av dom numera trendiga (alltså, våra är inte ett dugg trendiga, dom ser egentligen bara ledsna ut) fjäderstålstolarna från Grythyttan. Att köpa nya finns inga monetära utrymmen för, om jag säger så……

Trasmattor på golvet, mamma har vävt dom för väldigt länge sen. Och så får dom gamla bruna överkasten vara kvar, ingen idé med ljusa dynor hos oss – där ligger något animaliskt mest hela tiden och vi själva får “knô” oss dit!

Så blev det. Och med lite ljus här och där känner jag mig nöjd.

Medan Omgivningen säger att det är väldigt farligt, gardinerna kan blåsa dit, och då säger det swosch och allt brinner upp, det kan droppa ner och skada något djur (eller människa i huvudet, men det är inte så allvarligt som om nån katt eller hunden skulle få det på sig), eller det kan droppa på bordet Omgivningen just snickrat. Det sista kan jag tycka är häftigt, men det är jag tydligen ensam om…..

 

Vår vid fiskesjön.

 

Solen strilar ner, nu är det vackert, minst sagt.

 

Det här är min “hatbuske”, brakved.

Men när jag såg alla dom här bladen (lyckades bara fånga ett bladknippe med kameran) i motljus fick jag omvärdera min uppfattning….det såg ut som om skogen var full med pistaschglasstrutar, det var så fint.

 

Och så alla “surblad”, det var så jag kallade harsyran som liten, det är vår, det!

 

Hemmavid kastar sig klematisen ‘Propertius’ långt upp i en tall, den vill till ljuset, tror jag.

 

En av rhoddisarna. En yakushimanum är det, tror jag, men vad den heter vet jag inte, så vi kallar den “Appleblossom”, tycker det passar bra.

 

Slutligen en liten favorit. Förgätmigej.

Men liksom fjäril tycker jag bäst om tyska namnet, Vergissmeinnicht. Visst låter det lika fint som Schmetterling!

Godnatt!

Agneta!