Så här blev det och naturen runt Snäckskalsdalen.

Så här blev verandan.

Stolarna får vara kvar –  dom är liksom kult, eventuellt är det nån av dom första årgångarna av dom numera trendiga (alltså, våra är inte ett dugg trendiga, dom ser egentligen bara ledsna ut) fjäderstålstolarna från Grythyttan. Att köpa nya finns inga monetära utrymmen för, om jag säger så……

Trasmattor på golvet, mamma har vävt dom för väldigt länge sen. Och så får dom gamla bruna överkasten vara kvar, ingen idé med ljusa dynor hos oss – där ligger något animaliskt mest hela tiden och vi själva får “knô” oss dit!

Så blev det. Och med lite ljus här och där känner jag mig nöjd.

Medan Omgivningen säger att det är väldigt farligt, gardinerna kan blåsa dit, och då säger det swosch och allt brinner upp, det kan droppa ner och skada något djur (eller människa i huvudet, men det är inte så allvarligt som om nån katt eller hunden skulle få det på sig), eller det kan droppa på bordet Omgivningen just snickrat. Det sista kan jag tycka är häftigt, men det är jag tydligen ensam om…..

 

Vår vid fiskesjön.

 

Solen strilar ner, nu är det vackert, minst sagt.

 

Det här är min “hatbuske”, brakved.

Men när jag såg alla dom här bladen (lyckades bara fånga ett bladknippe med kameran) i motljus fick jag omvärdera min uppfattning….det såg ut som om skogen var full med pistaschglasstrutar, det var så fint.

 

Och så alla “surblad”, det var så jag kallade harsyran som liten, det är vår, det!

 

Hemmavid kastar sig klematisen ‘Propertius’ långt upp i en tall, den vill till ljuset, tror jag.

 

En av rhoddisarna. En yakushimanum är det, tror jag, men vad den heter vet jag inte, så vi kallar den “Appleblossom”, tycker det passar bra.

 

Slutligen en liten favorit. Förgätmigej.

Men liksom fjäril tycker jag bäst om tyska namnet, Vergissmeinnicht. Visst låter det lika fint som Schmetterling!

Godnatt!

Agneta!