Lördag.

I morse hade vi senhöstväder här, det var mörkt, riktigt mörkt och det regnade, blåste, var rått och kallt......huuuuhhh.......det var ljusdags.



Men framåt dagen klarnade det upp och det var trevligt att vara ute, Pippi gjorde stortvätt, jag delade perenner, skördade dom fem rödbetorna (det blev inte fler), morötter och lite annat. En bukett rosenskäror blev det också.





Den här sommaren har jag fått tre nya rosfavoriter. Vi har fått rosorna i present så det har varit extra kul att se hur dom tog sig ut. Dom tog sig väldigt bra ut.


Först ut är Kordes Aloha som jag är helt dårad av. Det är en klätterros och den har hela färgskalan från rosarött till orange i sig och blomman är ovanligt välformad och vacker. Den doftar underbart. Och hittills är den frisk och t.o.m. bladen är ovanligt vackra och friskt gröna.

-
Sen har vi William Baffin. En busk- och klängros. Den är ceriserosa och blomman är ganska enkel men blir lite rolig i mitten, den skruvar ihop sig på ett lustigt sätt. Den har blommat jättemycket och fortfarande har den blommor kvar. En kul ros, det är faktiskt en kul ros!



Den tredje rosen heter White Nights och är en klätterros, en vit. Fast i knoppstadiet tror man kanske att den kommer att bli gul, men det blir den inte, den blir vit och ibland har den en dragning åt det rosa hållet. Blomman ser ut som en ädelros, väldigt ståtlig och elegant.

Bosse och Indianen.

Sitter här och tittar bland lite äldre bilder, och då dök dessa upp. Dessa två kattungar flyttade hem till yngre generationen för 3-4 år sedan. Först hette dom Bosse och Indianen. Jag vet inte varför, för det är två små kattflickor. Nu har dom dock fått andra namn........ så nu heter dom Lottie och Bobbo........jag kan inte närmare förklara det här med namnen!





Dessa två katter har samma mamma som våra katter, Pippi och Nisse. Dom är riktigt gosiga katter allihopa.






Här går dom i 90-gradig, perfekt sväng in i källaren på gården där de föddes. Dom är ju så söta så det finns knappt.

Trygghet.

När vi inte är hemma så har vi en vakt som vaktar huset och Tingelings gosedjur och allt.....

Det känns så tryggt när man kommer hem och får se att det ligger en stor och farlig vakt i hundbädden.......

Denna vakt känner en sådan trygghet i sitt ämbete att han kan kosta på sig en lagom nonchalant pose.......Det är trygghet, det!

Morgongymnastik. Kattsäkrade odlingslådor.

När man kommer ut på morgonen är katterna redan igång. Nisse är väldigt noga med morgngymnastiken och stretchar som om han hade gått på kurs för att lära sig.



När gymnastiken är avklarad kan man ägna sig åt att sitta och vara vacker!

Som jag skrev för ett tag sedan så hade Nisse intagit mina odlingslådor och låg där och gosade sig om dagarna, krafsade i jorden och ställde till allmän röra. Vad han gjorde mer vill jag helst inte veta, men jag bytte i alla fall det mesta av jorden och sådde på nytt, det kändes som om det vore bäst så.


Samtidigt "kattsäkrade" jag lådorna genom att lägga kycklingnät ovanpå och det hjälpte nog. Jag har inte sett Nisse där mer.

Försommardag i Snäckskalsdalen.

Nu har jag tagit av mig mina arbetshandskar, ätit makrill (japp, idag igen....undrar vad det blir i morgon...) och begrundat dagen.

Tack för alla snälla undringar om Tingeling som varit krasslig! Det är väldigt rart att så många är delaktiga när man blir bekymrad. Det är fantastiskt helt enkelt!

Antagligen har Tingeling ätit något, någonstans, som helt klart inte varit lämpligt ens för en Golden Retriever som vanligtvis äter absolut allt, allt, allt.....och mår bra. Men nu är hon glad igen och viftar på svansen!



Idag har jag städat min garderob, det var minst sagt kämpigt, men det gick, och det känns väldigt bra att det äntligen blev av. Och med det börjar ju givetvis mitt ordningssamma liv där det aldrig mer blir rörigt....

Jag har haft ut krukväxter på verandan och spolat av dem. Det var nödvändigt, absolut. Det känns bra, nu är dom inne igen och ser gladare ut. Eller grönare, snarare.



Så har jag tittat till mina land. Det ser hyfsat ut. Salladen växer. Och kryddorna grönskar.


Det är salvia överst, sedan en limefärgad mynta och en (vanlig?) mynta.

Jag hade inte mer än tittat till allting när jag tyckte jag såg någonting i högra ögonvrån......gissa vad som låg i en av mina odlingslådor.......Nisse, så klart.

Han rörde inte en min och när jag flaxade med armarna och hyssjade åt honon bevärdigade han mig inte ens med en blick....

Han värmer kanske upp jorden så att mina rödbetor och morötter kommer upp fortare.


När vi går en efter-middagen-tur med Tingeling följer katterna gärna med. Men blir det utanför tomten skriker Pippi och vill att jag skall bära henne på höger (inte vänster), höger axel. Men hur hon vet var tomtgränsen går har jag aldrig förstått, men hon vet faktiskt var den går.

Och på bilden är det Pippi och jag, det där till vänster om Pippi skall vara min frisyr (rufs) som sticker ut (håret är under återutväxt....inte så kul).

Försommar, makrill, hund & katt.

Idag har vi haft försommar här, det har varit varmt (nåja), soligt och himlen har varit riktigt blå. Första känslan av att det verkligen är sommar. Snart.


Tingeling har drabbats av något. Hon har mått illa (dvs hon har kräkts) och sedan bara legat och sovit och emellanåt druckit vatten.


Hon har skakat tänder också.


Hon ser för ynklig ut där hon ligger inbäddad i massor av gamla tygstycken. Vi har ett par veterinärer i familjen, men ingen av dom tycker det är nåt att oroa sig för....men det tycker nog vi, så i morgon blir det veterinär i alla fall (en annan, en utomstående, dom andra tycker bara att vi är pjåskiga......) om hon inte är bättre.


När Tingeling bara låg stilla fick Pippi för sig att det var nåt fel på henne också. Hon rullade runt i gruset och skrek i högan sky.


Men det var nog inte annat än att hon ville ha lite av uppmärksamheten och bli kammad, vilket hon givetvis blev och halva Pippi, nästan, försvann i hårtussar. Men hon var ganska nöjd efteråt.



I förra vecka, tror jag det var, hörde jag att man i en grannkommun börjat dra upp makrill. Det var Gafflan med den roliga och tänkvärda bloggen http://gafflan-gafflan.blogspot.com som berättade detta. Jag i min tur nämnde det för omgivningen, som fort som bara den, gav sig ut på böljan den blå. Och hem kom han, igår, med 15 makrillar. Men idag med bara 2. Illa.

Så nu har vi ätit makrill 2 dagar i rad. Det är ju så gott, så gott. I går stekte jag den men jag tycker det är svårt att få till det med så färsk fisk, den krullar bara ihop sig. Idag blev det kokt.

Kattgym - jag måste ut och köpa ett kattgym!

Bild fr reklamblad ÖoB
Ett kattgym, jag tror jag måste ut och köpa ett kattgym till Pippi.......


....för visst ser det ut som om magen pyser upp vid sidan om tassarna på Pippi.......

Nu kom omgivningen och påpekade att han inte tyckte om min uthängning av Pippi. Han påstår att vår Pippi faktiskt är besläktad med ökenkatten som faktiskt har synliga fettdepåer.......gäller det fruar också då, tro?

Bergsvandring med komplikationer.

I början av veckan kunde vi för första gången, utan att riskera att kana nerför eller halka, gå upp på bergen igen efter vintern. Det hade torkat upp tack vare vindarna och luften var så härlig.



Man ser isen på fjorden (det vita). Den sjönk dagen efter, vilket var förträffligt då isen tar så mycket energi och den behöver ju både vi och djuren och alla växterna nu.



Ovanför i bergen där vi bor ser man överallt rester av stenbrott. Det var blomstrande tider för stenhuggerinäringen häromkring under 1920-1930 talen (även lite under 1960 talet men inte just här). Det var ett slitigt arbete, var så säker.

Alla redskap skulle upp i den oländiga terrängen på ca 100 möh och sen när man sprängt loss stenblock och huggit till knott (smågatsten) skulle allt transporteras nerför bergen och vidare till hamnen i fjorden för transport ut i Europa. Här och där ser man resterna efter de gamla körvägarna för häst och vagn. Tänk vad det måste ha skumpat!




Det är här skräpsten som blivit över när man sprängt och format till knotten. Det kallas för "stenmale" och dom är vassa som knivar.



På många ställen bildades små dammar när man tagit ut stenblock. Just här ser det ut som om en trädgårdsdesigner av rang varit framme och beställt fram ett mjukt, rundat avsnitt i allt det kantiga och hårda.



I dom här dammarna föredrar vår hund, Tingeling, att bada grundligt efter långpromenaderna. Det är lagom roligt eftersom vattnet är riktigt geggigt.


När vi går ut och går med hunden har vi ett litet problem. Det är Nisse som tror att han på något vis är en hund. Han vill absolut gå med. Mindre rundor orkar han. På längre rundor blir han trött och sätter sig och skriker så förtvivlat att det ekar runt omkring i bergen. Då får han sitta på en axel. Det går bra.

Om det regnar får vi ett riktigt stort problem för då blir Nisse våt. Och då skriker han ännu mer, han yyylar, så då får vi packa in honom i en huva eller under ett paraply (det är ju inte alltid man har papaply med på skogs/bergspromenad....) och så sitter han snällt där ända tills han ser huset hemma.......



....och då skuttar han av axeln, men då börjar den andra katten, Pippi, att skrika. Hon går nämligen inte av tomten (hon vet precis var gränserna går) och när vi kommer tillbaka och hon får syn på oss då skriker hon i högan sky och måste bäras tillbaka till huset.....