
I söndags, igendimmat, regnigt och kallt. Och vi har en vinterbadare i familjen vi! Leia, så klart!

Och nu börjar det hända saker, nu ska bredbandet snart blåsas hem till oss och sen skall det svetsat ihop i en liten låda utanpå huset och då har vi fått instruktioner om hur vi skall göra för att svetsarna skall komma åt.
Eftersom det bor en Omgivning här i huset som haft mycket med “lådor” att göra i sitt yrkesliv ville han inte sätta lådan där man rekommenderade, dvs nertill på huset. Nej, han ville ha den upp under takutsprånget i skydd för regn och vind, så “vi” var tvungna att bygga en liten arbetsställning.
Naturligtvis fick vi återigen hjälp av min snälla kusin tillika granne som alltid har såna där grejer på lager!
Så nu väntar vi bara, men man tror inte att det blir helt klart förrän i mitten av sommaren.
Men det gör inget, för nu ser man att det är ganska nära.
Och sen hoppas vi slippa alla dom där krångliga avbrotten som vi drabbas av här titt som tätt.

Och igår var det vår här! Klarblå himmel, ni vet den där färgen som bara är på våren och på håll blir det lite disigt så där. Och upp på berget spankulerade vi och Leia hon hoppade omkring som en tok!

Idag stormar det, verkligen, ca 20m/s i byarna, vilket väl är hård kuling eller halv storm, jag kan inte sånt, men det blåser som bara den, men det är vår i luften och än en gång vart det toppen på berget som gällde!
Om man tittar otroligt ingående så ser man längst till vänster i bild något som ser glänsande ut, det är Västerhavet, hela vägen till, tja, jag vet inte var man hamnar, kanske Cape Farewell på Grönland eller möjligen Labrador i Kanada.
Hur som helst, ut i världen kommer man, och den känslan är obetalbar för mig!
Det är frihet!
Agneta!