Passerade en handelsträdgård och inte kunde jag låta bli att handla lite. Man kan ju inte det, eller hur?!
En blå nunneört, två aurikler (mina gamla överlevde inte den här vintern, fastän den var så snäll, märkligt….!), en blå riddarsporre och så en primula. Jag tog efter en Primula vialii, men när jag kom hem var det nåt annat jag fått med mig……jag har förträngt vad det var för en!
Man ska inte handla när man inte koncentrerar sig ordentligt. Eller, jag ska inte det, det blir gärna fel. Men å andra sidan, inga blommor är ju fel.
Omgivningen grävde ner plantorna och här är den lila, visst är den läcker!
Syrénen fortsätter att veckla ut sig men det går långsammare nu. Det vita löjtnantshjärtat blommar dock för fullt.
Trebladet blommar och jag blir lika märkligt glad varje gång!
Försöker komma ihåg hur många flyttar den stackars plantan varit med om.
Vilda blå violer som jag lånat hem från skogen!
Upp i bergen försöker jag ta mig varenda dag, det är som en lisa för både kropp och själ. Kompisen Leia traskar tappert med.
Sjön (fjorden, havet) är alldeles underbart blå!
Och så har Leia fått ett nytt intresse. Ekorren. Hon är helt tokig i den.
Det måste vara något med hundar och ekorrar, för jag har sett det förr.
Leia vill upp i björken, men det går ju inte, lilla klumpedunsa.
Hon kan sitta där i säkert en timma i taget.
Från det att hon står upp, och till dom andra, bilderna har jag hunnit laga middag, äta upp den och hon sitter fortfarande där.
Ekorren har så klart sedan länge dragit iväg över bergen och in bland andra träd!
Och det är svägerskans körsbärsträd också, ‘Kanzan’. Var där igår, svägerskans födelsedag, och det var så otroligt överdådigt, alla dess blommor i den skäraste av färger!
Fler vårtecken finns hos Annica.
Agneta!



