Istanbul skyline. Från vänster Topkapi palatset (syns nästan inte), Hagia Sofia, Blå moskén och längst till höger Süleyman moskén.
Möjligen har jag blivit helt dårad av den här staden, den var så fascinerande, vacker, spännande, otrolig, oväntad och människorna var de vänligaste vi mött på länge.
Min svägerska och jag kom hem utan ett enda negativt intryck. Möjligen skulle det vara att det från Sverige inte går direktflyg (vad jag vet) så att man kunde åka dit ofta, ofta……..
Vädret var kallt och vi hade spöregn en hel dag, men inte ens det fick oss att tycka det var det minsta besvärligt.
Blå moskén är så vacker. Jag saknar ord……
Byggnaden som sådan är otroligt mäktig, men samtidigt sirlig med sina minareter utanför.
Inne tappar man andan av det storslagna, färgerna som är otroliga, allt kakel, jaaa, allt….
Makalöst. Och tänk sedan hur vackert det är i verkligheten, mina bilder kan på intet sätt göra det rättvisa.
Och så alla dessa fantastiska lampor, allra helst hade jag velat ta bort hela innertaket här hemma i Snäckskalsdalen och ha sådana här lampor hängande från yttertaket…….vilken stämning det skulle bli!
Hagia Sofia, tidigare moské, numera muséum, men inte mindre vackert för det. En mastig byggnad.
Och så allt detta fantastiska kakel, från Iznik fick vi lära oss, färgerna och mönstren…..så otroligt vackra.
I Topkapi palatset som var sultanens residens fram till mitten av 1800-talet, fanns också/så klart ett Harem och det är det vi ser på bilderna ovan och nedan.
En av de allra största överraskningarna var vattencisternerna som finns under stora delar av Istanbul.
Den ovan heter Basilika cisternen och anses vara den vackraste.
Man byggde dessa cisterner sådär runt år 500 för att försäkra sig om att alltid ha färskvatten. Den här cisternen lär rymma 80 miljoner liter vatten…….på en yta av 9800 kvadratmeter (jag läser innantill nu….).
Stämningen där nere var magisk och man spelade underbar klassisk musik, svaaagt, i bakgrunden.
Vi såg att man ibland har konserter där och det hade ju varit något, det!
Süleyman moskén var också en sån där angenäm överraskning.
Vi gick dit efter att vi varit på båttur till mynningen av Svarta Havet och det var magiskt att klättra uppåt i gränderna och komma in i moskén som inte hade så många besökare.
Mycket lugnt och stilla. Och otroligt vackert. Här också!
I en av moskéerna, jag minns inte vilken, hade en liten söt katt slagit sig till ro på ett podium. Den ville väldigt gärna bli både klappad och fotograferad!
Det verkar inte råda brist på varor i Istanbul. Frukt och kryddor (kläder och allt annat också, förstås) överallt och framförallt i basarerna. En av basarerna, Egyptiska basaren, kallas just kryddbasaren.
På gator och torg pressade man juice av granatäpple (en av mina absoluta favoritfrukter), och oj, så gott det var!
Kryddor kom med hem och lite Turkish delight. Turkiskt godis är så gott, honung, pistagenötter och granatäpple t ex, vilken blandning, kan bara bli gott!
Redan slut, kan jag meddela! Det som kom med hem alltså.
Så var det mattorna – vackra, så klart, men ingen kom med hem. Ser ni den lilla katten som ligger på kattkudden!
Lite diversebilder från Istanbul: taklamporna i Stora basaren, andra lyktor till försäljning, iglar kan man köpa för att hela sig, hur mycket sybehör kan det finnas, charmiga hus, Hotel HilFon (!), utekafé, Stora basaren.
Vi bodde alldeles intill precis allting, på ett litet hotell med den bästa service man kan tänka sig, otroligt vänlig personal utan att vara påträngande, läget var perfekt, hotellet charmigt, personligt, renare än jag någonsin har det här hemma……
Sammanfattningsvis, jag behöver väl inte säga att jag blev stormförtjust i Istanbul?
Agneta!
