Solen strålar!

Solen strålar och grannens krokus som stod under snö häromdagen är nu en lila matta – så vackert! Tänk vad lite sol kan göra!

Nu när all snö är borta fick jag för mig att leta efter min rabarb som jag förra året äntligen lyckades med. Men nej, ingen rabarb.

Då fick jag se mina små tallar jag odlade förra året.

Och var står dom? Jo, på min rabarb.

Och vem har satt dit dom? Jo, min omgivning. På min rabarb.

- Ååå, hade du glömt att min fina rabarb står/stod där under?
- Va? Har vi en rabarb?
- Jamen, minns du inte hur glad jag var över den?
- Hmmmm. Titta en citronfjäril!

Och så var det samtalet över. Man kan ju hoppa jämfota av ilska för mindre, eller hur? Vad är det med karlar ibland? Någon som vet?

Isen på den lilla fiskesjön vill inte riktigt ge med sig. Men jag tror att tills i morgon har den nog försvunnit.

Agneta!

Vårteckensutmaning nr 2, den 12 mars.

Oj, vilken fart min julros tagit! Nej, jag skojar, den här fick vi i present av turbokillens föräldrar. Helt underbar och den drar till sig bin redan. Den heter ‘Candy Love’.

I mina rabatter kommer det lite här och där. Här är det den blå bergvallmon. Den har jag förväntningar på i år, den blommade ju så fint förra året så hoppas att den är stark och livskraftig efter vintern och gör fina blommor igen.

Den här lilla pensén har skött om sig alldeles själv, den har frösått sig från förra året och blommar alldeles på egen hand.

Och så ytterligare ett vårtecken. Som jag avskyr. Hund har grävt håla. Skottpengar på den hunden idag.

Agneta!

Helgen.

Den lille turbokillen, ni vet han som fastnade i mitt fotostativ förra gången han var här, har varit här den här helgen också!

När han blir för jobbig så kastar jag bara ner honom i soptunnan. Och han gillar det!

På kvällen tittade vi på Mellon och turbon fick min gamla mobil att leka med – han tyckte den var helt OK.

Tänk att ett barn som ännu inte är 1 år vet att det är en telefon, han ringer och han pratar för fullt hela tiden.

För övrigt så har jag gått en Master Class i Advanced Photoshop, Level Beta High, eller vad det nu hette, den här helgen:

Inte. Det är min kamera som lämnat in…………

Agneta!

Fredagsblomster.

Fredagstulpaner. Det är bara det att dom är från förra fredagen, men dom är jättefina ändå, tycker jag, så det blir inga andra idag.

Jag tycker om dom när dom är “mogna” eller bedagade. Som jag själv. Det känns bekant, lite så där……..

Min vita påskkaktus blommar redan. Som små stjärnor ser blommorna ut.

Och azalean på stam. Den fick jag av min svägerska inte i julas utan julen innan dess och i somras stod den ute och sen fick den komma in och den blommade så fint i vitt i julas.

Efter det blev den lite svag, men nu kommer det massor med nya blad. Det är inte min förtjänst, omgivningen är bra på sånt här!

Leia mår helt klart bra idag. Hon skäller på att det blåser (stormar) ute och hon var på en rymning till skogen och kom hem med revben från något dött djur.

Om Leia skulle få valpar, är det någon som är intresserad av att köpa då?

Omgivningen sa just att han vet att jag skrivit att hon var en monstervalp, han säger att jag har fel, hon var en mönstervalp!

Agneta!

Hundhalsflussen som inte är det, armbandet och lite bilder!

Återigen, inte mina lökväxter, utan grannens!

Att dom klarade av att stå emot snön!

Och så var det Leia vovven och halsflussen.
  

Det är inte samma sorts halsfluss som vi människor får, men veterinären förklarade för omgivningen att det var lättast att förklara det som om att det är som halsfluss Leia har.

Och var det någon som blev klokare av det? Inte jag i alla fall.

Det är något i gamla och smutsiga vattenpölar som gör att hundar kan få det här som då liknar halsfluss, och det är ju svårt att få en hund att inte böka runt i såna små vattenpölar. Eller?

Och tydligen är det ovanligt vanligt just den här vintern.

Ni som var förvånade över att hundhalsfluss skulle finnas har alltså rätt i er förvåning – det är inte halsfluss i vår vanliga mening.

Hur som helst, det var vackert ute en stund idag.

Jag borde kanske sparat julrosen till vårspaningen nästa måndag men jag tycker den är en vinterspaning så den får vara med idag.

Och så var det armbandet (det jag inte kunde klara av att göra).
Så klart är det Sanne med bloggen Så vitt jag vet som hade gjort det jättefina armbandet jag försökte göra något liknande som.

Här är Sannes egna bilder från tillverkningen.

Visst är det läckert! Klart jag ville kunna göra ett sånt. Jag får försöka igen!

Detta är Sannes grejer och precis sådana jag skaffade men inte hjälpte det……men jag kommer igen, det gör jag!

Titta in hos Sanne, hon gör så fina saker precis hela tiden!

Agneta!
Bilder från Sanne, nätet & mina egna.

Äntligen! Snö……

Och så tittar man yrvaket ut och vad ser man då? Jo, snö, mycket snö. Fast nu tycker t o m jag, som är hängiven snö- och vinterälskare, att det kanske kunde kvitta.

Å andra försvinner den nog snart, det får man trösta sig med.

Här ligger vår Leiahund som har halsfluss. Japp. Rätt. Halsfluss. Det är vad veterinären säger.

Hon var slö och likgiltig i måndags, hon skällde inte på allt som rörde sig, hoppade inte på allt som rörde sig, ville inte bli jagad runt matsalsbordet (daglig morgonrutin annars) och då var det raka vägen till veterinären som efter undersökning förklarade att Leia har halsfluss. Tydligen något som “går”. Bland dåggar.

Så några askar penicillin till fyndpris (!!!) och hon är redan bättre. På bilden ligger hon snällt och nosar på snön, men just nu skäller hon på allt som rör sig ute, så hon är nog bra igen!

Och jag kan ju ta på mig ett par vantar, från förra inlägget, och dra på tur!

Agneta!

Armband och vantar.

I en blogg som jag följer, och nu blir det lite pinsamt, jag kan för mitt liv inte komma på vilken, där hade i alla fall bloggerskan gjort ett armband av pärlor som jag tyckte var bland det finaste jag sett. Det var lite som en igelkott och det var i blått.

Så jag rotade i min lådor och hittade lite risgrynspärlor och så for jag till Panduro för att införskaffa övrigt material.

Kejdor och ringar, headpins, lås och små stoppar (?).

Men inte kunde jag göra armband. Det syntes tämligen omgående att där hade jag noll talang. Dessutom var hålen i mina pärlor för små så jag fick skaffa tråd, en tunn, men då blev det för pilligt.

Jag har kapitulerat. I alla fall för tillfället. Jag såg framför mig en hel massa risgrynspärlor runt handleden…….

Och titta så ful själva kedjan är, skulle det någonsin kunna bli fint, tro? Grejen var väl att den inte skulle synas för alla pärlor som var runt den….

Det är så många som kan sticka helt underbart vackra vantar med alla möjliga fina mönster och underbara färger och när jag letade efter pärlorna hittade jag mina gamla vantar!

Men det är inte jag som stickat dom! Men fina är dom allt, tycker jag!

Dessa är ännu lite äldre och tummarna på dom bruna är stoppade! En konst som säkert dött ut vid det här laget!

Nu är vantsäsongen väldigt kort för min del eftersom jag sällan fryser om händerna så ner i lådan åker dom igen, för nu är det ju vår, eller hur!

Agneta!

Nu, idag, börjar den–Vårteckensutmaningen! Vi letar vårtecken som vi visar på måndagar! Häng på!

Och min första bild till vårtecknen blir min trollhassel som blommar så fint och precis lagom tills idag.

Körsbärskornellen har börjat öppna sig lite grand! Så visst är våren på gång.

Titta, min “krullebuske” (orm/vridhassel) blommar! Med en enda blomma, men ändock en blomma!

Fingerborgsblommornas rosetter är så fina och jag förstår ju inte hur det går till, snö och frost och regn och allt som har varit och så är dom så här fina! Mot naturen står vi oss slätt.

Auriklerna kommer.

Och dom vanliga primulorna kommer också.

Vintergäckarna finns inte i min trädgård. Jag har grävt ner en mindre förmögenhet genom åren men jag kan inte få dom att blomma. Dessa står hos grannen.

Mina lökväxter ser mer ut så här! Beskurna……

Med den här mangolden vinner jag väl ändå utmaningen, eller? Redan klar, bara att plocka!

Och rödbetor har jag också redan! Fast nu är det som så att, detta är rödbetAN från förra året, som jag låtit stå kvar…….

Och som traditionen bjuder, sist (näst) Ullungrönnen, den står där med sina knoppar. Det är ett träd som är vackert precis hela året!

Och ytterligare ett vårtecken, dom scharlakansröda vårskålarna står så fint i skogen och lyser.

Vårteckensutmaningen är en kravlös liten bildpresentation om hur våren sakta men säkert tar sig fram i vårt avlånga land.

Gå gärna till Vivekas blogg Humlebacken och titta!

Det är Viveka som är initiativtagaren till den och hon har gjort en lista över deltagarna och så kan man klicka sig fram hos varandra och se hur långt våren kommit i vårt land!

Agneta!

Blåsippan ute i backarna står….

Se vad jag hittade idag!

Och vilken dag!

Tall på toppen av berget vuxen med böj!

Mmmm…..

Det ser ut som om jag behöver vårstäda både lite här och där.

Agneta!