Mumsigt.

Intill mig nu har jag kvistar av tibast och blommorna luktar ju så gott, så gott, som gardenia nästan.

Dom växer som trädgårdsflyktingar i skogen alldeles intill och jag tog in några kvistar häromdagen och dom blommar redan.

Vi var bjudna på kalas, men det var influensor och hostor och snuvor så det vart inställt. Så då gjorde vi lite kalas här hemma alldeles för oss själva. Det blev räkor…

….och lite vin….

…..och lite tillbehör….

…..och så blev det räksmörgås toppad med det bästa av allt, löjrom!

Så gott, så gott!

Måste visa ett par bilder på vår Golden valpis Leia, nu 6 månader gammal. Hon har hundögon, om man säger så….

Eller hur?

Fast hon kan se ut så här också. Då ser hennes gap ut som gapet på en haj……fast det är sig själv hon biter i tassen. Lätt korkad vovve!

Och så måste jag visa lördagsblomman jag fick av omgivningen/den inneboende, en bit mossa! Visst är den fin?

Agneta!

Vår, lappning, knyppling & Uggla.

Vägen till civilisationen, snöfri, nästan, ffg sen väldigt långt tillbaka. Visst ser man vårdiset tydligare och tydligare nu!

Fast först måste vi kana över den här skridskobanan. Och det är den halaste is jag varit med om, trots dubbar under skorna, kanar man hit och dit och oftast inte dit man vill.

Nu när snön försvunnit fick jag syn på min timjan, vilka färger den har, fast den varit under snö i evigheter. Naturen är mäktig.

Är det bara jag som har inneboende som vill ha lappade kläder? Den här skjortan är flera decennier och hänger egentligen inte ihop alls längre, men den inneboende deklarerade att han skulle bli väldigt glad om den gick att lappa ytterligare en gång. Minst.

Samma gäller jeansen. Dom har olika stadier. Ju mer slitna (på riktigt vis, dvs, genom slitage) och desto mer lappar desto högre upp i elegansskalan hamnar dom. Så dom med bara ett litet hål är vardagsvarianten. Nu är där en lapp.

Dessa börjar avancera till smokingstatus! Även dom har nu en lapp där. Väldigt pilligt att sy lappar på knän.

Och så kämpar jag på med mitt knypplande. Det är så kul! Alla som bara gått och funderat på, gör slag i saken, det är en långsam väg till lycka! Jag lovar!

Den jag gör nu har en uddkant och det är ännu roligare än den första jag gjorde som var utan udd.


Flitens lampa lyser här! Jag knypplar och knypplar efter mottot, övning ger färdighet.

Och här sitter jag nu! Fast jag syns inte. Lite ser man att det silar in dagsljus!

Nu skulle jag egentligen åkt på shopping, vill fortfarande ha lite vårlökar och så behöver jag lite väv att sy fast knyppelspetsen på, men jag kan ju inte åka iväg någonstans när Magnus Uggla är på radion – jag kan inte slita mig, jag tycker han är det bästa som hänt radion på evigheter. Fredagar P4, kl 13.00 – 15.00.

Agneta!

En bra dag.

Uppe på berget bakom vårt hus, det som jag kallar kalfjället, riktigt angenämt igen. Fast det kom regn senare, under kvällen. Men en så här fin dag förlåter det mesta!


Det här är uppe på toppen och det kallas för Stången.

Detta är den lilla sjön vi har promenerat runt, runt i vinter när det varit så tjock is på den.

En gång i tiden var det bara en myr, men sedan dämdes den upp och var vattenreservoar för Lysekil i en del år. Jag var som barn med och högg (ja, faktiskt, med en liten “barn”-yxa……det är sant!!!) ner smågranar när man röjde i kanterna….skogshuggare, det var det jag var en gång i tiden. Nu är det bara en stilla liten, liten sjö med kinesiska gräskarpar och regnbågsforell i.

Utanför stugknuten ser trollhasseln ut så här nu. Lovande!

Nu när snön smält undan så rejält har mina älskade mossor kommit fram och det gläder mig, det är ju så fint, vilken färg!

På hundpromenaden idag såg vi ett annat litet kryp som var ute och gick, den pinnade på riktigt ordentligt. Undras om det kan bli en fjäril av den senare?

Vid ett sommarhus vi gick förbi hade man mulchat ordentligt med dagstidningar.

Fyra hus som bara används om sommaren gick vi förbi. I ett av dom höll hantverkare på att göra om en altan – ett riktigt vårtecken, tycker jag. Men det sista huset ovanför, det har stått med plast på västerväggen i flera år nu – synd.

Efter promenaden åkte jag till knyppelkursen och nu gör jag en spets med en väldigt liten uddkant på.

Jag trodde i min enfald att jag skulle får göra något med fler pinnar och mer avancerat men knyppelfröken tog bort två pinnar från mig! Baksteg, eller vad kan det kallas, tro? Bilder kommer.

Agneta!

Grått och pissigt. Usch.

Är det det här man ska behöva gå igenom för att våren och sedan sommaren skall komma för att det sedan äntligen skall bli sensommar och höst….
Det är inte roligt nu, huuhuuh……..
Omgivningen förkunnade att han ville ha blommor för att det skulle bli lite trevligare, vårlika blommor, så vi gav oss iväg på tur.
För att komma ut på lilla vägen innan den lite större var vi tvungna att kana ut på den här. Är det så här det ser ut på vintern då tycker inte ens jag om vintern.
Mysigt….
Vackert…….kommer att tänka på Monica Törnell och sången Vintersaga. (Eventuellt kan man klicka på det markerade och lyssna på vad jag menar för sång, jag vet inte än om det funkar).  Grått och vemodigt….

Sverige när det är som vackrast….


Många fina blommor fanns i blomsteraffären, men är man grinig så är man, jag ville ju ha massor av pärlhyacinter och andra vårlökar, men det fanns inte….typiskt, eller hur?

Hemåt igen, i det grå, tur man kan vägen!

Vi fick i alla fall med oss en blommande krukväxt hem, orkidén var omgivningens val.

Och mitt val blev en Dracena, inte två, jag var bara tvungen att ta med två bilder eftersom Nisse valde att dekorera bilden.

Och vad skådar mitt norra öga, jo, Nisse på knyppeldynan……

Kolla stilen……vaddå äger ju hela alltet….och än har han inte förstört något, han bara ockuperar det.

Knypplingen, ja, jag knypplar tappert på och jag hade inte fått riktig kläm på det, stadkanten såg ut som om den var klippt med en sån där taggig sax, inte bra, ojämn och ful.

Men så kom jag på! Mimmi Hek med bloggen “Knypplerskan och hennes man”! Mimmi är ju knypplerska på riktigt, så jag frågade henne och fick rådet att sätta nålarna lite utåt och vips så var stadkanten slät och fin!

Tack snälla Mimmi för det goda rådet! Nu har jag allt som allt gjort 2,75 m varav endast de sista 55 cm är OK. Det var det jag fick i läxa, att göra 55 cm!

Här syns vad jag köpte på loppisen i lördags, en jättefin linneduk, kanske 2,5 m lång kantad med blått och 5 servetter. För det fick jag betala 70 kr! Och så fick jag tag på lite tyger i blått som jag skall ha till ytterdörrskransarna som jag skall vårpynta så småningom. För några kronor endast.

Och så groddar jag och det har blivit jättefina små alfalfor redan, snart kan vi nog äta dom och mina gröna och gula ärtor har också visat livstecken!

Så lite uppiggande blev det allt till slut. Nästan, i alla fall. Men det är fortfarande pissigt och grått ute.

Agneta!