Dra på trissor, NU blommar det!

En blick ut genom badrumsfönstret, med glasögonen på, och jag trodde jag såg i syne! Nu blommar det där ute i det vilda!

 

 
Det är ingen rabatt där utan Omgivningen har liksom bara grävt ner nån ros och lite annat där och nu, alltså nu, blommar rosen för första gången i år!

 

Och vad rosen heter vet jag inte, där är allt sig likt, men den klänger.

 

Det är någon ny sort och jag tycker den är jättefin! Hoppas den klarar sig och blir till ett rosa moln där ute.

 

Och intill blommar kaprifolen som också bara är “nerputtad” och är tänkt, tror jag, att klänga tillsammans med rosen.

 

Utanför köksfönstret fick Helichrysumen (kallas den rabatteternell på svenska, tro?), fnatt för ett tag sen och satte igång att växa så in i norden.

Nu har jag satt i lite grenar av gran och tall i så att den får lite skydd.

 

Heben har också fått lite ris runt sig så att den kanske klarar lite kyla framöver.

 

Själv släpar jag in både det ena och det andra från naturen. Här kastanjer som ligger runt ljuset.

 

Och som vanligt har jag varit ute och glesat i skogsbeståndet (eget), dvs, jag har dragit upp några smågranar så att dom andra får plats att växa.

Så nu har vi granar och kastanjer på matsalsbordet!

Hoppas det inte börja krypa omkring små djur när vi får gäster! Asch, dom tål det, här på landet är inte folk så knussliga!

Däremot får dom (f.d. bönder) spader när dom ser att våra katter får gå på vår köksö!

Då åker både Pippi och Nisse i golvet per express!

 

Tack för alla snälla kommentarer om min lilla resa i förra inlägget. Och ja, eventuellt är jag lite bättre och ja, eventuellt får jag åka till Halmstad för ytterligare en spruta, tokigt, men så är det. Här, där vi bor finns ortopeder, men dom har inte tid.

Sen undrar jag ju om dom här sprutorna verkligen kan göra något i längden eftersom benen ligger och skaver mot varandra på axelleden, men det får jag ta och fråga “bråttomdoktorn” när han ringer, för det skall han göra, sa han, jag fick en avtalad tid om det!

Nog om detta!

Trevlig helg!
Agneta!

Har varit ute och rest!

Äntligen, efter 5 månader, drygt, fick jag en tid hos en ortoped. I Halmstad. Drygt 50 mil fram och tillbaka härifrån. På vägen passerade jag ca 7-8 sjukhus tillhörande “mitt” landsting. Men det är så det är.

I maj åkte jag färga i Norge och fastnade med båda fötterna under en plåtlucka och störtade handlöst med axeln före i plåtdäcket, det var så det började.

Och sen har jag haft ont, väldigt ont.

Vi har ju 90 dagars vårdgaranti i det här landet och jag sattes in i en grupp som kallas: “prioriterad med dubbel förtur”. Men dom där 90 dagarna sköts hela tiden upp då jag skulle röntgas, då gällde ny tid, och ett läkarbesök igen, då sköts tiden fram igen…….detta är mycket schematiskt uttryckt, men det var så det blev.

Nu hade jag i alla fall fått en tid tidigt på morgonen i Halmstad, lite krångligt när man bor som vi gör. Allmänna kommunikationsmedel fungerade inte, så jag körde och det gjorde jag dagen innan och övernattade i Halmstad för att kunna vara hos doktorn i tid.

Där fick jag möta en läkare som verkade vara mycket kompetent, han var mycket tillmötesgående och trevlig, men hade jättebråttom, talade oerhört fort, jag fick försöka stoppa honom, så jag kunde få fråga lite också.

Hur som helst, mitt nyckelben har böjt sig i fallet, inte brutit sig, det hade kanske varit bättre, men nu ligger det och skaver på axelleden (eller vad det heter) och har klämt till en slemsäck som inflammerats och svullnat och i sin tur gjort att musklerna i överarmen gör ont……typ så…..

Så det hela slutade efter några minuter med att han gav mig en spruta som innehöll både kortison och bedövningsmedel.

Jag ska åka dit igen för att få spruta nr 2 och verkar då inte dessa skall jag titthålsopereras, man karvar då bort den delen på nyckelbenet som skaver och plockar bort slemsäcken. Den senare är iofs som en krabbklo, den växer ut igen.

Jag garderar mig för massor av medicinska feluttryck, men så här förstod jag det hela.

Idag är jag trött och förgrymmad över att sjukvården har blivit så otillgänglig. Nu tänker jag inte bara på mig, utan alla ännu äldre än jag som är riktigt sjuka och som måste kuska land och rike runt. Det måste dessutom sluka oerhörda resurser av de skattepengar vi betalt till sjukvården…….nu kommer jag in på politik så jag slutar här!

 

På vägen söderut fick jag en sån där idé som man får ibland, jag åkte vägen via Ullared.

Jag säger bara ojojojoj, så många bilar, så mycket folk och så fruktansvärt stort det var där inne, mycket större än när jag var där sista för några år sedan.

 

Fort ut till bilen och jag kom fram till Halmstad precis när solen sänkte sig ner bakom horisonten, väldigt vackert!

 

 
Hotellet var delvis renoverat och det var mycket konst överallt. Man skulle börja ytterligare en renovering i veckan och det behövdes nog. Men det var helt ok och kul att se!
Bilderna går som vanligt att klicka upp om man känner för det.

 

 
Nästa dag spöregnade det och jag som hade plockat med kläder för en fantastisk promenad längs stranden…….den blev inte av.

 

Oerhört vackert med det här platta och dramatiska landskapet. Bilden är från Haverdal där Omgivningen har en god vän som bor och som jag kikade förbi.

 

Läckert! Tänk att gräset alltid är grönare på andra sidan, jag hade väldigt mycket gärna kunnat tänka mig att bo här!

 

Och så dom gosiga fåren som gick och åt av det fina gröna gräset!

Jaha, det blev en lång historia det här, men nu är jag hemma igen!

Agneta!

Puuuust!

Samma gamla fiskesjö. Fast i riktigt i fint väder.

Sen jag var här och skrev sist har hösten pendlat mellan jättefint till lite mer grått.

 

Längst in i viken finns ett litet smultronställe! Det ligger i lä och rakt i söder, perfekt placering.

Inga snåla vindar från nord eller öst, för där skyddar berget.

 

Ganska högt och med små utsprång!

 

När solen sken och bladen var gula då var det ljuvligt!

 

Det är berg åt väster också, så när solen dalar är det dags att traska hemåt!

 

Just den här dagen lekte fiskarna i vattnet så Leia vart väldigt intresserad.

Jag lyckades inte fånga en enda fisk på bild, men dom hoppade högt över vattenytan, det är häftigt att se!

 

Efter sol kommer regn, eller vad säger man…..?

Och med regnet kom helggäster, en mamma, en pappa och tre flickor.

 

Nu, alldeles precis nyss, åkte dom hem, tre dagar har dom varit här, och nu har jag gått ned för räkning……jag ser i kors!

En 8-åring och tvillingar på 5 år.

Vad dom orkar, vad är det med dom? Dom har lekt, dom har pysslat, dom har spelat bowling med pappersmuggar, dom har dansat och lekt nån underlig lek med stolar som ingen förstod någonting av, dom har firat Halloween, deras far har kollapsat framför tv:n, jag har bakat blåbärspavlova – det är en stående beställning………

Tänk om man kunde lagra energi? Och ta fram nu, t ex…….

Eller har det möjligen nåt med åldern att göra?

Agneta!

Blingbling in my garden!

I somras hittade jag en bunt gammal rostig taggtråd (i skogen, inte bra) och då slog det mig, tänk så många fina saker jag sett på bloggarna.

Jag måste väl också kunna göra ett riktigt konstverk, så tänkte jag, när jag satte igång…..

Jag samlade ihop lite glasstenar och så hittade jag propparna till parfymflaskor, som jag av någon outgrundlig anledning sparat.

Och så satte jag igång.

Men inte blev det något mästerverk, inte alls, långt därifrån, så hela alltet blev liggande i en typisk Snäckskalshög.

Fast idag satte jag faktiskt upp eländet i tallen så nu hänger det där och om det inte blåser ner idag, så blåser det aldrig ner, för oj, vad det blåser!

 

Idag fick jag ett infall att inta ett annat berg än det jag brukar traska runt i. Kul med ombyte! Här ser man vår dal. Inte direkt överbefolkad, om man säger så……

Väl uppe ser man var fjord rakt söderut, eller ska man vara riktigt petig, så är det nog sydsydväst.

 

Och längs fjorden går det ut små vägar här och där och så ligger det pyttehamnar hela vägen ända ut till öppna havet.

 

Det var en fantastisk dag idag, det var något i luften som gjorde att det kändes som, jag vet inte, mars, kanske!

Det var varmt, 15 grader, stormigt och ljuset var så där lite speciellt som det bara kan vara på våren.

 

Och nu är det natten, eller nej, det är bara tidig kväll, månen är på kommande, undrar om det blåser på månen också?!

Agneta!

Haha och håhåjaja!

Omgivningen kom hem från lilla storstan med rosor till mig! Haha, jag fick rosor! Rart!

Jag fick dom för att jag “hittade” hans recept på glasögon!

Det receptet satt i den pärm det skulle sitta, så det var ingen större bedrift, men Omgivningen själv letade hur länge som helst, och kunde inte hitta det och tyckte jag var ett organisationsmässigt geni.

Ibland behövs det inte mycket!

  
En ros var avbruten så den fick komma i ett litet glas.

Själv hade jag varit iväg till Lilla Edet och där varit inne på en jättefin handelsträdgård och där införskaffat en Ludisia discolor, möjligen kallas den juvelorkidé. Och där hade en knopp gått av. Dessa två avbrutna blommor utgör nu ett mästerverk i blomsterarrangemang…….harkel……

Jag köpte ett Arons skägg också. Som möjligen på latin heter Saxifraga stolonifera. Det är inte lätt med språken…….

 

Handelsträdgården i Lilla Edet (längs med väg 45 mot Karlstad och intill Göta älv) var ett sånt där ställe där man fick köpfnatt, allt var så smakfullt och allt var villhasaker. Det började redan vid entrén där det var mycket smakfullt!

 

Och ja, annars, håhåjaja, vilken kulen höst.

Det regnar och regnar och det regnar inte lite heller och så blåser det nåt fruktansvärt.

Men inne är det torrt och varmt och vi har mat på bordet, så man ska inte klaga!

 

Vårt tomt är lite konstig, den har en genomfartsväg i mitten och på den yttre delen är det ganska mycket sten, egentligen hur mycket sten som helst, här på bilden ser man bara pyttelite.

 

Om man vänder sig om så ser det ut så här.

Ser ni all bråte som ligger där, det syns inte på bilden men det är några meter ner där. Det är en familj som har ett sommarhus i närheten och dom har släpat och dragit alla träd och grenar och bara kastat in på vår tomt. Nu är Omgivningen och jag såna som inte bryr oss, men lite märkligt är det väl ändå?!

Det var förresten här jag gjorde ett svanhopp ner den 9.9.1999 och bröt benet, men det förstod inte jag, så jag gick hem (då bodde vi nån kilometer härifrån i jättegamla huset), sen linkade jag omkring i några dagar och tyckte det var märkligt att jag inte fick något blåmärke.

Då föreslog Omgivningen att vi skulle åka till Lysekils lasarett.

Jag gick in och kom ut med gips och kryckor. Jag hade så klart brutit benet nånstans neråt och det låg tack och lov jättefint och läkte jättebra, jag kom inte ens ihåg att det var höger ben förrän jag fick se bilden nu!

  
Leia tycker inte heller att det här vädret är vidare värst kul! Det är samma rosor som första bilden, dom ser ut som laxrosa i kvällsljuset.

 

Annars, jaaa, det ser ut att ljusna där borta i söder, men nej, det är nog tyvärr bara tillfälligt!

Och den där timmen som man fick extra i natt, vart tog den vägen?

Agneta!