Regnskogsrapport från 3 grader Syd ungefär……..

Det både känns och ser ut som om vårt land farit iväg och lagt sig strax söder om ekvatorn, kanske vid Amazonas. Man ser nästan hur floden stilla flyter fram där nere mellan den täta vegetationen…….och en och annan orm ringlar fram och då och då tittar en cayman upp från vattnet……och myggorna biter ihjäl mig, (det gör dom här hemma i år, jag ser ut som om jag har vattenkoppor….).

Som det växer den här sommaren, det är nästan otroligt!

 
Nu har fingerborgsblommorna börjat blomma och dom är mycket längre än Omgivningen och han är i alla fall en bra bit över medellängd. Och vid kanten intill carporten har vi satt sånt som det blivit för mycket av i våra få land vid huset och nu är det som en riktig vall där!

 

Pionerna har fått fnatt och blommar så dom nästan tränger undan sig själva.

 

Jag lade i år ner projekt grönsaksodling, vi har helt enkelt inte tillräckligt djup jord för att det skall bli något, inbillar jag mig, men Omgivningen fick ett litet ryck och tyckte att det går nog. Och nog växer det, men bara ovan jord. Inga morötter, inga rödbetor och med potatisen är det så där.

 
Däremot har det odlats hur många skinnbaggar som helst, jag har aldrig sett så många på en gång! Huuuh. Och tar man på dom luktar det ju så illa. Dom har invaderat allt grönt som går att äta, sallader, mangold, spenat. Och sen har ju dom sedvanliga jordlopporna hjälpt till att bita hål i allt.

Nästa år blir det nog bara gräslök och vitlök, för det går bra. Gräslöken har i år klarat sig från liljebaggar. Hurra.

 

Ni som följt bloggen minns kanske att jag äntligen lyckades göra en smörblommekrona strax innan midsommar! Till min stora lycka! Det var så kul så jag gjorde en till!

 

Och nu har båda säckat ihop så dom ser ut som gamla kor över ryggen, ni vet, när korna blir gamla sjunker dom liksom ihop så där……Så, så var det med det! Hur gör man? Egentligen? Nästa år får jag nog ta och låta en ståltråd löpa med, kan det vara något tro?

Japp, så är det här i Snäckskalsdalen och idag skiner solen, genom ett dis, men den skiner och då leker livet lite mer igen!

Agneta!