Huuuh!
Huggorm, väste jag!
Nej, då, ingen fara sa omgivningen mycket lugnt.
Du ser dom gula fläckarna bakom ögonen (öronen, jag har förträngt vad han sa), då vet man att det är en snok.
Men vem tusan hinner titta efter gula fläckar i ena ändan av en orm när den plötsligt bara ligger där……..inom mig sprids äckelpaniken och jag tänker taipan, boa, mamba……..och under tiden har blodet hunnit frysa till is i mina ådror. Det sticker så där ut i armarna, ni vet.
Fast nånting gör att jag inte kan gå därifrån heller……
Och så började den ringla ihop sig. Precis som ormar gör innan dom går till attack (jag har ingen aning, det där hittade jag på nu).
Döda den, mumlade jag (kan dom höra, tro…?).
Nej, då, sa omgivningen, den är mycket nyttig för naturen och det ekologiska blablabla systemet……
Trevlig 1:a Maj!
Agneta!
Guuuuud vad hemskt. Det är lite för mycket för mig....
SvaraRaderaJag vet i katten vad jag gjort om det var på min tomt.
Kram Linda
Lite läskiga fast dom är nyttiga. Kram!
SvaraRaderaÅh fy då! Ja inte hinner man väl titta efter några fläckar, bara sådär....!
SvaraRaderaDet är nog ormtider nu och huggorm ligger ju nära till hands....hugaligen så läskigt!
Fina bilder fick du i alla fall!
Idag klagar jag inte på vädret - detta är bonusen efter all kyla och blåst! Så härligt!
Njuuuuut!
Kramar
Lisa
Usch då vilket otrevligt besök ni haft. Men omgivningen har rätt den är till nytta. Men han kan väl hålla till någon annanstans och inte i din trädgård.
SvaraRaderaMen klara fina bilder fick du inget darr på handen här inte.
Kram från en förkyld smålänning.
Det här var otäckt att se, rena terapin för mig men jag fegade ur och scrollande ganska snabbt ner!
SvaraRaderaHa en fortsatt fin första maj!
Kramar
Cia
Ja trevligare djur finns det ju! Alla frågar mig jämt om jag ser mycket orm här. Mennej så är det verkligen inte, bor ju i en stad. Har antagligen sett mer orm under mina år i Sverige än jag har här. Fast skillnaden är ju att vi har de mest giftiga i världen och dem vill man ju inte helst komma nära. Fast de hittar man ju lika sällan i en stad som man gör isbjörnar på gatorna i Stockholm!! ;-)
SvaraRaderaKRam Anette
Den där stickiga känslan i armarna känner jag igen! Men det får jag inte av ormar. Och Omgivningen har rätt, de är nyttiga. Och fina tycker jag. Så spännande att du fick fota den så länge. Verkar som om den inte var så rädd.
SvaraRaderaEller gick den till attack sen?
Usch ja, inte alls trevligt. Så är det tyvärr i vår natur. Minns en vovvepromenad förra våren , då hade två huggormar vågat sig fram längs med vägen för att hämta värme på vägbeläggningen. Jag tycker de kan hålla sig långt inne i skogen! Kram/Finas mammis
SvaraRaderaUsch, jag fick kalla lårar bara som jag såg på dina ormbilder.
SvaraRaderaKram, Monica från MINA TVÅ HEM
Vad läskigt! Jag hade skrikit högt!! Har sett några snokar i Heestrand men aldrig här hemma.
SvaraRaderaKram Maria
OMG, you did it again: I'm almost crying with laughter over here! :-) But I would certainly be running the other way also if I met one on my path... ;-)
SvaraRaderaUnderbara foton!
SvaraRaderaJag hade nog inte kunnat hålla kameran stilla av skräck.
Är det något jag är livrädd för så är det ormar.
Har tråkiga minnen från när jag var liten............
Men vackra bilder är det!
Ha det fint,
Kram Anneli
Jeg hadde nok blitt ganske så redd dersom den hadde vært i min hage, men fine bilder fikk du iallefall tatt:-) Fortsatt god 1. mai! Klem Marianne
SvaraRaderaSicken snygg snok! Ja, de är jättebra de små vackra ormarna, äter möss och annat otyg. :-)
SvaraRaderaFortsatt trevlig första Maj till dig med:)
SvaraRaderaUuuaaa....ormar det klarar jag mig utan...så himla olustigt!!!
Ha det gott vännen
Kram Lollo
Nej den såg snäll ut, den stack inte upp huvudet för då går den möjligen till attack.
SvaraRaderaJo jag vet hur skraj man kan bli men det går att bli van. Inte van så att man accepterar huggormar men så att inte blodet fryser till is. Vi har huggormar vid sommarstugan och jag har även slagit ihjäl ett par men med hjärtat flygandes i halsgropen. Den som sist blev ihjälslagen hade en fågelunde i sin mage och vi som trodde den var gravid.
Skönt att det ändå var en snok du hade där för de lär ju vara snälla.
Brrrr....ooohhh....fyyyyy!
SvaraRaderaMen vem sjutton fotade vidundret! Du var ju förstenad av fasa, men du kanske kunde röra armarna?
Ormar är verkligen något jag fasar för, men som tur är, så har vi nästan inga ormar här. Jag har aldrig sett någon i alla fall...
Här har det varit nästan försommar idag - såå skönt!
Kramar, Monica
Jag vet inte om jag är rädd, har aldrig sett en orm på sååå nära håll. Men visst hoppar man till det tror jag nog....däremot förstår jag känslan om den är samma som när jag ser en spindel men bara inomhus. Buuu undrar varför man inte kan reagera rationellt? Nåt med stenåldersgener har jag hört....
SvaraRaderaFy sjutton vad du är modig!!
SvaraRaderaJag tar inte heller livet av snokar (tar inte livet av någon sort, skriker att någon annan ska göra det...) men jag har INTE stannat kvar för att fota *ryser* Vårkram!
Jag har världens ormfobi!!! Så jag hade gallskrikit!!
SvaraRaderaNär jag växte upp, så fick man se var man satte fötterna, eftersom det var många huggormar. Sen hade vi ju katt, och hon hade förkärlek att släpa hem sina byten..och gärna lägga dom vid trappan utanför ytterdörren!!
Glad att jag bor i lägenhet idag...ha ha.
Ha en fortsatt ljuvlig dag!
Kram Annika
Ja, nog sjutton är det äckligt med ormar och precis som du, så har jag också resonerat,vem fasen vill kolla efter hur den egentligen ser ut. Ända tills dottern en dag ropade på mig i skogen och sa att jag skulle komma och kolla. På en sten låg en huggorm och solade. Vi stod ett par meter ifrån och den var så typisk att det inte gick att ta miste på. Men ve och fasa när den började röra på sig. Då kände jag precis som du beskriver. Isande blod i hela kroppen.
SvaraRaderaKram Inger
Hej, man ska ha stor respekt för ormar, läste idag att de nu kan hittas i stora hopar ute i naturen här i Dalarna. Beror på att det varit så kallt, annars brukar dom ha hunnit sprida ut sig...Ett år hittade jag en huggorm solandes på en skogsstig där jag gick med hunden. Min hund är mycket liten o skulle nog bli sjuk om hon blev biten. Jag drog iväg med hunden men blev så fascinerad att jag längre bort kopplade hunden i ett träd och gick tillbaka och fotade den!
SvaraRaderaKram
Hej!
SvaraRaderaJag var precis inne på min gamla blogg och såg att du hade lämnat en liten hälsning där inne hos mig, kom gärna till nya stället ist :-)
www.icanrestwhenimdead.com
Mvh Suz
Men usch vad hemskt att se en orm på riktigt! Jag är nog bland de ormräddaste man kan hitta. Modig du som vågade ta kort på den rackaren också! :)
SvaraRaderaKram!