Man tror knappt det är sant……..lite så att jag längtar hem till den grå vardagen, så är det nog allt, kanske!

Ja, detta är jag, eller min panna rättare sagt.

Jag låg i godan ro på stranden, dit jag linkat med min krycka och mitt skadade ben, när jag blev varse att något hänt, det brakade, folk reste sig och skyndade till och jag förstod ingenting.

Det var bara en kokosnöt som fallit rakt i pannan på mig……..

Kan det vara dags att lämna paradiset snart, tro, det verkar inte som om jag passar in.

Det var inte den största modellen av nöt, tack och lov, för då hade jag nog inte suttit här och skrivit nu.

Hotellet, som väl är rädda att bli “suade” (stämda) forslade mig till doktorn fort som bara den och jag slapp att sys, jag blev ihoptejpad så gott det gick!
Vad jag nog kanske ville ha sagt är att, det är inte så dumt hemma ändå!

p.s. hotellet ombesörjer givetvis att nötterna plockas ned just för att ingen ska få dom på sig men någon gång missar man väl, och där var jag……..d.s.

Agneta!