“Vårdimman” & “vårregnet” kom…….och katrinplommonsufflé.

Idag när jag slog upp mina blå blev jag varse att vår(?)dimman lagt sig som ett lock över hela Snäckskalsdalen.

Och “vår”regnet strilar sakta ner, vilket är jättebra, för då försvinner ishinnan vi haft överallt!

Värmebölja har vi också, +6!

 

Mitt köksfönsterberg är höljt i dimma, trolskt, den här bilden tog jag då det ska ha varit som ljusast på dagen.

 

Det här kan vara lite svårt att se vad det är…..men det är roslivet på vintern i Snäckskalsdalen. Nedtyngda rosgrenar under trasmatta, med vatten stående under. Inte så kul att vara ros, inte.

Visst är det svårt att tänka sig att om rosen klarar detta, belönas man med massor av väldoftande, vackra blommor om bara några månader…….vilket fantastiskt land vi lever i!

 

  
Igår skulle det vara katrinplommonsufflé till efterrätt. Jag har ett gammalt ärvt recept, ett sånt som är riktigt, riktigt säkert, man misslyckas helt enkelt inte. Haha!

Sufflén steg så fint i ugnen, precis som den ska.

Men så kom otåligheten in och jag tog ut den lite, lite för tidigt……..och den övre halvan kanade sakta av och ner på gallret……drömmen för kockan. Men med stekspadar fixar man allt!

Den blev med beröm godkänd och receptet kommer här:

Och servera med lättvispad grädde till, inte mycket, bara en liten klick!

Agneta!