Helgen som var.

Hej och tack för alla kommentarer och gissningar var vi varit!

Det var alltså Oslo.

Vi avvek (normalfördelningskurvor och nån bild) och åkte (en åker) över en bro (Svinesundsbron) till Oslo (bild) och gick på Karl Johan (svamp och bild) och shoppade (nej, det blev det inte så mycket av) och drack lite vin (bild) och lite öl.

Min väninna med dom tre små flickorna (6 år och tvillingflickor på 3 år) behövde lite s k egentid så vi for till Oslo. Pappan till flickorna tyckte hon behövde det. Hennes hjärta är lite försvagat och då blir man trött emellanåt.

Vi strosade runt och tittade och fönstershoppade mest!

Det började med parkeringsböter…….

Jag stannade till (obs! jag hade inte parkerat) utanför hotellet, för att fråga en parkeringsvakt som just passerade var jag kunde stanna till för att ta ur våra väskor, men han var väl på dåligt humör.

Jag ville inte vara oartig och sitta ner i bilen och prata med honom, så jag klev ur, och då blev han fullständigt obeveklig och stödde boten på att jag hade “satt fota i gata” och så var det kört…….och snäll (?) som jag är tackade jag för boten……..hur korkad kan man bli?

Men hotellet var jättefint, nytt och fräscht, låg mitt i centrum och hade en frukost som var helt fantastisk, rummet var litet men urläckert och vi åt en urgod fiskmiddag på Aker Brygge, helt delikat från början till slut.

Till förrätt:
Ost&Skinkefat
Et godt utvalg fra vinbarens rikholdige oster og skinker. Serveres med brød, olivenolje og aïoli

Till huvudrätt:
Grillet torskrygg
Grillet torskrygg serveres med potet- og parmesanstappe, petit pois og soppragu

Och dessert:
Blåbærpai
en Klassisk svensk ”smulpai” bakes i ovn med vanilje- krem og blåbær. Serveres med vaniljeis
&
en Pannacotta
Vaniljepannacotta med pasjonsfruktcoulis og friske bær.

Sen var vi i Dröbak och tittade på denna otroligt gulliga lilla stad vid Olsofjorden. Vi fastnade för det lilla huset överst till höger i collaget ovan!

I Dröbak finns ett Julehus som är öppet året runt så där var vi och tittade lite också.

Men shoppingen var inte så imponerande. Mitt bestod av 6 kort, tre buntar band, en bunt läderband och en liten bunt etiketter!

 

Sedan hände det som man dagligen läser om i tidningarna, ser på tv, hör på radio, men som man lyckligtvis vanligen inte går omkring och tänker på att det skall hända en själv.

Jag (min väninna var kvar i bilen, tack och lov) blev utsatt för totalt, oprovocerat våld, på en parkeringsplats, mitt på ljusan dag och med massor av människor runt omkring.

När jag klev ur bilen gick allt så fort, så det är svårt att minnas vad som hände, men en man stod plötsligt över mig och attackerade mig och att jag inte blev söndermosad måste bero på att jag blev så förvånad att mannen förmodligen inte hann se någon rädsla i mitt ansikte, utan han måste ha blivit ställd och kanske för en sekund kommit av sig, jag vet inte.

Han skrek så hans röst skar sig och vad han sa kunde jag inte höra, människor runt omkring stannade till, stod blickstilla, några hukade sig ner bakom sina bilar och mannen fortsatte.

Alla tankar som for i mitt huvud håller jag fortfarande på att försöka reda ut…….

Men jag rörde mig emot honom, det gjorde jag, och han fortsatte att göra utfall, jag minns att jag höll ögonen öppna för en kniv, för det tror jag att jag är mer rädd för än vapen (jag vet inte, men det känns så då…..).

Sedan backade jag långsamt tillbaka till vår bil och jag klev in och satte mig.

Då gav han sig på bilen, sparkade och slog med knytnäven, fläkte upp bakluckan, vred den och smällde i den osv, men då hade jag fått igång motorn och vi körde bort därifrån och jag minns att jag tänkte att nu ska jag försöka att inte köra över honom……..

Det fanns ingen där vi kunde kontakta, vi ville ringa polisen, men vi vågade helt enkelt inte vara kvar.

Och det är ju detta som är så otroligt märkligt, vi vågade inte vara kvar för att hävda vår rätt.

Det är där jag är nu i mina tankar………det är jättemärkligt och svårt att få någon logik i tankarna…….

Jag är upprörd, lättad, arg, förvånad, tacksam, livrädd, förnärmad…….ja, jag kan nog hålla på hur länge som helst och räkna upp hur jag känner mig. Vad jag försöker göra nu är att stänga luckan där den här händelsen befinner sig.

Men jag måste skriva färdigt anmälan, det är den jag sitter och filar på nu.

Så, så började och slutade vår helg, och däremellan hade vi faktiskt trevligt, men det har lite grand kommit bort!

Agneta!