I förkylningens tid.

Mitt köksfönster. Jag putsade fönstren häromdagen och sen dess har det stormat och regnat i princip hela tiden, så det var liksom ogjort, men det är i alla fall rent under. Jag tänker positivt!!!

Av Mathilda fick jag två julkulor som hon hade rullat i guldglitter och dom pryder mitt ljus som står i stenar som jag hade med från Grekland. Mer stenar än kläder var det med hem i höstas.

Mitt första julbrev fick jag också, av Mathilda. Är lite imponerad av att hon stavade mitt namn rätt utan att ha fått hjälp.

Mathildas mamma är en flink dam som snodde ihop den här stjärnan efter ett mönster från mjölkpaketet! Sax, papper, tejp och en häftapparat.

Och jag gjorde två stjärnor som fanns “recept” till på en av de många bloggar jag läser och nu har jag dessvärre glömt vilken det var, jag är ledsen för det!

Hade inget fint papper så jag tog tidningspapper (tjockare blad).

Och idag är det här utsikten från där jag sitter precis nu. Jag menar, jag hänger över skrivbordet här, och ohhh, jag känner mig som om jag legat där ute i regnet och stormen och sovit i natt, hur eländig som helst.

Som om någon har stoppat ner taggtråd i halsen och på taggtråden sitter det fårull som täpper till överallt och någon har kört en flaskborste genom hela huvudet och täppt till från öra till öra.

Och nu vill jag tacka för precis alla glada och ibland bekymrade krya-på-mig-hälsningar som jag fick i förra inlägget.

Jag har blivit så glad, faktiskt, undan för undan, efter att jag läst kommentarerna – stort tack! Stort tack!

Min omgivning säger att det är nyttigt (?) att bli förkyld ibland, det stärker immunförsvaret – kan det verkligen vara så?

Agneta!