Koägg och främmande länder.

Lördag förmiddag, en helt strålande dag, kallt men himlen är så blå, så blå. Det gäller att fly ut ur huset vid den här tiden på året. Jag fixar inte det där med att solen står lågt och lyser in och jag ser att allting, absolut allting, som faktiskt städades bort dagen innan, att det faktiskt finns kvar. Eller är det bara hos oss det är så? Jag ser dammet, kladdet, hundhåren, katthåren, stänket på rutorna......jag ser nog också sån't som inte finns........då hjälper det faktiskt att gå ut och få lite frisk luft och motion för när man sedan kommer hem har solen sjunkit lite och allting ser lite mjukare ut.......

Nu står solen i alla fall över de små kullarna, det gör den knappt vid jul. Det går helt klart åt rätt håll.

Takdropp? Nix. Stod och tittade länge men inte föll någon droppe till marken inte.

Jag tänker alltid på koägg när jag ser de inplastade höbalarna på åkrarna. Om jag inte minns fel så var det allas vår Ernst som berättade om några barn, hans egna möjligen, som kallade det för koägg!

Och så blickar man uppåt den absolut klarblå himlen och ser ett plan som säkert är på väg till främmande länder.....vajande palmer......turkosblått vatten.....ljumma nätter.....

Men när kameran ser lite närmare på flygmaskinen så är det nog det gamla hederliga Osloplanet. Det flyger ju dessutom norrut..... men vad gör det, jag hade gärna åkt till Oslo, en riktig favoritstad.