I Snäckskalsdalen handlar det mesta om naturen, men även om den lilla trädgård vi har, våra husdjur och annat smått och gott.

måndag 8 mars 2010

Sötgrisar.....


Vår Pippi när hon var kattunge, sådär 8-10 veckor. Hon bodde först hos några goda vänner till oss, men dom vart allergiska och gissa om vi blev glada när vi fick ta över henne. Det är samma katt, som med åren, hon är 12 år nu, utvecklats till att bli chefen här i huset. En mycket bestämd dam. Hon tjattrar dessutom väldigt mycket för att vara vanlig bondkatt (nu tror ju jag att hon är något mycket ädlare än "vanlig bondkatt"......hennes grace och stil vittnar om detta). Hon tycker förresten inte om att bli fotograferad numera, ser hon en kamera vänder hon baken till och går. Det är nog något med det där att hennes vackra själ skulle kunna försvinna om man tar foto på henne.



Och detta är Nisse som är halvbror till Pippi (de har samma mamma, men Nisse är bara 5 år). Som jag har skrivit här någonstans tidigare så är han en rolig katt med (viss) humor. Och så jamar han så fruktansvärt eländigt, väldigt högt upp på röstskalan och man blir alldeles olycklig när man hör honom, skyndar raskt till, och innan man vet ordet av får man sig ett bett....Med Nisse och kameror är det så att han är en riktig linslus, han verkar älska att bli fotad.



Och detta är alltså en hund! Vår förtjusande Tingeling. Vad jag inte förstår med hundar är varför de är så äckliga! Hon vet varenda gyttjepöl på våra promenader. När hon är klar där går hon genast in i nå't gammalt snår med ljung och rullar runt. Och så raka vägen hem. Då gäller det att suga tag i henne innan hon kommer innanför dörren. För skulle hon göra det rullar hon sig på mattorna. Och vilken doft..... Och ändå tycker vi så mycket om henne!

11 kommentarer:

  1. Min hund är inte äcklig! Han fullkomligt hatar att bli blöt och lerig. Går man i skogen med honom och han inte hittar någon väg runt det blöta och leriga sätter han sig och väntar så att han kan bli lyft över det otäcka. Han kommer att hata nu när all denna snö ska smälta, blött och otäckt överallt! :D Det roligaste av allt är att han är en cocker spaniel. "Alla andra" cockrar kastar sig i minsta dypöl, plaskar glatt ut i iskallt vatten och hämtar nedskjutna änder, det hör ju liksom till rasen. Men Higgins har inte läst rasbeskrivningen. :D

    SvaraRadera
  2. så söta! jag kan fortfarande längta efter min katt Maja som gick bort för över 10 år sen. Nu är vi alla allergiska och det finns inga planer på någon ny. Njut av dom goa djuren!

    SvaraRadera
  3. Vilka fina djur du har! Man blir så glad när man ser dem för det syns verkligen att alla har sin specifika personlighet. Supersöta...
    Kram/ Anna

    SvaraRadera
  4. Så koselige bilder av dyrene deres....mye selskap i disse, for alle har jo sin "personlighet".....
    Takk for hilsen på bloggen, kjempe snilt av deg!

    SvaraRadera
  5. Så söta. Vi har en brittisk korthår som är gosig, men bestämd.
    Tack för dina kommentarer hos mig. :)

    Ha en fin tisdag!

    SvaraRadera
  6. Ja, katter och hundar är härliga djur... :)

    Vi har själva en stoor svartvit bondkatt vid namn Barbus, som blir 10 år i maj. Spinner som ett ånglok gör han också!
    Katt nr 2 är blåvite Cornell, en Norsk Skogkatt på 4 år.
    Sedan har vi en ettårig mellanschnauzer vid namn Bobby.
    Alla med sina speciella egenheter och personligheter... :)

    Caroline

    SvaraRadera
  7. Så söta de är alla tre!
    Hum ….. de är bra att du skruvar det lite som Beckham, det behövs för att få folk att tänka till. Själv är jag en sådan där tråkig faktanörd.
    Stor kram
    Fia

    SvaraRadera
  8. Vilka härliga kompisar de verkar vara!

    Kram Maud

    SvaraRadera
  9. Alltså, kattungar är nog de sötaste djurungarna av alla! Alla våra döttrar (3st) har katter (5st).
    Kram, Monica

    SvaraRadera
  10. Jamen hur kan man inte tycka om dem???

    SvaraRadera
  11. Vilka fina bilder på dina djur, syrran har en labrador som heter nelly världens goaste hon fyller 6 år i morn
    det är en ovillkorlig kärlek från djur
    kram kristina

    SvaraRadera

Hej och tack för att du tittade in och hade tid och lust att lämna en liten kommentar. Jag uppskattar det jättemycket och det gör mig glad!
Agneta