Sötgrisar.....

Vår Pippi när hon var kattunge, sådär 8-10 veckor. Hon bodde först hos några goda vänner till oss, men dom vart allergiska och gissa om vi blev glada när vi fick ta över henne. Det är samma katt, som med åren, hon är 12 år nu, utvecklats till att bli chefen här i huset. En mycket bestämd dam. Hon tjattrar dessutom väldigt mycket för att vara vanlig bondkatt (nu tror ju jag att hon är något mycket ädlare än "vanlig bondkatt"......hennes grace och stil vittnar om detta). Hon tycker förresten inte om att bli fotograferad numera, ser hon en kamera vänder hon baken till och går. Det är nog något med det där att hennes vackra själ skulle kunna försvinna om man tar foto på henne.

Och detta är Nisse som är halvbror till Pippi (de har samma mamma, men Nisse är bara 5 år). Som jag har skrivit här någonstans tidigare så är han en rolig katt med (viss) humor. Och så jamar han så fruktansvärt eländigt, väldigt högt upp på röstskalan och man blir alldeles olycklig när man hör honom, skyndar raskt till, och innan man vet ordet av får man sig ett bett....Med Nisse och kameror är det så att han är en riktig linslus, han verkar älska att bli fotad.

Och detta är alltså en hund! Vår förtjusande Tingeling. Vad jag inte förstår med hundar är varför de är så äckliga! Hon vet varenda gyttjepöl på våra promenader. När hon är klar där går hon genast in i nå't gammalt snår med ljung och rullar runt. Och så raka vägen hem. Då gäller det att suga tag i henne innan hon kommer innanför dörren. För skulle hon göra det rullar hon sig på mattorna. Och vilken doft..... Och ändå tycker vi så mycket om henne!