Snäckskalsdalsutflykt - en typisk sådan.

Vår fjord.
Igår var det läge för en underbar utflykt till grannkommunen där det finns ett fantastiskt naturreservat ute i havsbandet.

In med hunden i bilen, omgivningen hade ett stressat uttryck i pannan och redan där borde jag anat oråd.

Men vi kom iväg. Ända ut till stora vägen. Då skrek det ur bilen. Det hade hänt igen. Vi hade fått en sten in i hjulhuset (tror jag det heter). Det låter förfärligt både inne i bilen och för andra trafikanter. Detta är sån't som tyvärr händer när man bor ute i bushen som vi gör.

Omgivn satte igång att backa på stora vägen för att plötsligt tvärbromsa, det lär vara bästa sättet att bli av med stenar som hamnar där. Och så full fart fram - tvärnit. Pröva att köra. Göra om alltihopa. Så där höll det på en bra stund. På stora vägen.....

Jag förklarade mig villig att stiga ur bilen, ta hunden och gå hem. Behövs inte, sade omgivn, det är snart fixat......

Till slut kom vi vidare.

Inte till Nötö (som det heter dit vi skulle) utan till metropolen för allt fixande och trixande när det gäller pyssel à la Martin Timell. Sotenäs Trä. Ett absolut gigantiskt byggvarhus mitt ute i ingenstans. Man vallfärdar dit. Och jag tycker också om det, men kanske inte lika mycket när vi skall på utflykt.

Hur som helst, efter mycket spring i deras stora köra-igenom-lager hittade vi inte det vi skulle ha, fyra små hållare till stuprännor. För det fanns inte längre i den dimension vi behövde.

Det blev då två nya rör som inte fick plats i bilen.

Egentligen.

Men med inpackning av Tingelings täcke så att rören inte skulle gå igenom rutan framtill och ett annat täcke bak, så att inte rören skulle så samma väg där, så gav vi oss iväg.

Tingeling hamnade lite under rören och kunde knappt sticka upp nosen. Stackarn.

Vi var nu på god väg. Klockan hade visserligen tickat iväg mer än vad vi räknat med. Då kom vi på att vi inte hade någon skaffning med oss, varken något att äta, men framför allt, inget att dricka. Och vädret var tryckande och jag hade börjat få huvudvärk.

Alltså in till samhället. Köpa vattenflaska. Tigga plastmugg. Till apoteket. Köpa huvudvärkspulver.

Utanför apoteket hade dom en fantastisk plantering med vackert blommande rosor. Positivt.

Själva samhället är fullt av hur vackra kusthus som helst. Här en bild från gatan där fiskaffären ligger. Fint eller hur?

Nu fortsatte vår utflykt.

Det hade nu gått ganska lång tid och omgivn kom på att han hade en tid att passa. Detta innebar att vi hade en halvtimma på oss för att komma hem (det tar 20 min hem) och för att göra själva utflykten. Lyckat!

Som tur var kunde omgivningen senarelägga tiden med 1 timma.....

Vi for i uptempo över Sotekanalen och ut på Nötö. Parkerade och rusade ut i naturen för att njuta "fort en gång".....

Just det här med "fort en gång" borde jag ha uppmärksammat för flera decennier sedan, att det är något lurt med det, men man ser ju inte alltid klart....om jag minns rätt så tyckte jag nog t.o.m. att det var lite charmigt.......Då.

Här är i alla fall Nötö, Ramsvikslandet, bara hav och sten så långt ögat når.....en obeskrivar frihetskänsla, och lika fantastiskt vackert antingen man har god tid på sig eller har lite bråttom.







Vi hann ju inte gå så långt, men det är underbart att få andas frihetsluften där ute i havsbandet ibland.


Vi åkte hemåt.....Tingeling är lite lustig, hon sitter gärna och tittar ut genom bakrutan, det ser lite gullligt ut.

Så nu har jag beskrivit en utflykt med picknick à la Snäckskalsdalen.

Men det är inte så illa som det låter, det är ganska trevligt och dessvärre är vi nog ganska lika både omgivn och jag! Och roligt har vi, vi skrattar faktiskt åt våra egna, ibland dråpliga små äventyr!