I Snäckskalsdalen handlar det mesta om naturen, men även om den lilla trädgård vi har, våra husdjur och annat smått och gott.

söndag 29 augusti 2010

...fortsättning...hemma igen...och vad var det jag gjorde eller skulle ha gjort.....


Först måste jag visa några bilder från hotellet i Tokyo. Entrén. Urtrist. Ser ut som ett hotell i det gamla Sovjetunionen (japp, vi åkte transsibiriska på 70-talet).


Ska det vara kristall så ska det vara kristall. Lobbyn.

Ska man gifta sig kan man lika gärna gifta sig i lobbyn under all kristall.......det skulle ske minst ett bröllop samma dag jag åkte därifrån, 15:30 bl.a., till allmän beskådan.

Morgonvy från mitt hotellrum. Det runda huset och intilliggande tillhör regeringsbyggnaderna och mitt upp i går det några motorvägar.



Tillbaka till Narita och annat flygbolag hemåt.


Det är inte så att jag på något sätt är fascinerad av toaletter och dylikt, men jag måste medge att jag fick mig en tankeställare när jag såg alla dessa varianter.

Detta är en av alla toor på flygplatsen. För det första är själva toalettstolen utformad som en fåtölj, låg och tillbakalutad. Och så kan man alltså välja vilken slags dusch man vill ha i ändalykten när man är klar.

Inte nog med det man kan också välja om man vill ha musik under spolningen......och vilken volym man vill ha på musiken.....

Men vart är världen på väg? Stor eller större del av jordens befolkning har inte ens vatten att dricka och andra kan välja att slippa torka sig själv på toa medan man sitter i en fåtölj och blir spolad i baken och kan lyssna på musik där man t.o.m. reglerar volymen.......

Nog om det.

Nu är jag alltså hemma igen. Jag kom igår kväll och har sovit och packat upp. Jag har aldrig drabbats av s.k. jetlag och inte nu heller så nu är allt som vanligt igen. Underbart.

Det här blir långt. Men jag har ju lovat berätta.

Jag har gjort många dumma och konstiga saker i mitt liv, men det här tar nog priset!

Peter och jag arbetade och bodde i Japan ett halvår 73 och ett halvår 77 och då lärde jag mig lite, lite japanska och i år är det bestämt att vi skall tillbaka och hälsa på i början av oktober.

Och det var då jag fick en av mina strålande idéer: jag söker in på skola och läser lite nybörjarjapanska!

Sagt och gjort. Jag kom in på en skola för gaijins (utlänningar) som också rekommenderade en förmedling för studenlägenheter.

Vill gärna nämna att både skolan och förmedlingen finns med bland svenska utbildningsinstitutioner och rekommeneras av dessa, för yngre utgår även csn:s studielån och studiemedel.

Jag hittade en minilägenhet, nära skolan, som ligger mitt i Tokyo, fick se bilder och film på den och det såg riktigt, riktigt bra ut.

Alltså skulle jag gå i skolan några veckor tills Peter skulle komma och vi skulle hälsa på våra vänner och bekanta. Vilket vi fortfarande skall enligt planerna. Biljetterna är bokade. Fast inte för mig - jag är ju redan där då......var det tänkt.....!

Och iväg for jag. Kom ju fram som bekant. Hittade förmedlingen. Det gick galant. Skrev ett utförligare kontrakt än det jag hade och tog taxi till lägenheten.

Öppnade dörren. Det hade varit bättre om jag inte hade gjort det tror jag. Det var förfärligt. På alla sätt och vis. Så smutsigt, så sunkigt, så bedrövligt, så stinkande, så trasigt, en läckande icke fungerande gasspis, så trasiga elkontakter, allt man kan tänka sig.....det låter som en klyscha, men det var verkligen obeboeligt.

Men nu var det ju som det var. Jag samlade ihop mig. Satte mig ner på tatamin och begrundade noga situationen. Tog fram block och penna och gjorde en riktigt avancerad nätverksplanering av vad jag hade för möjligheter.

Jag kom fram till att jag under inga omständigheter kunde sova där ens en enda natt.

Att det kan vara bedrövligt bakom den prydliga fasaden i Japan visste jag nog, men det här liknade ingen sort.

Men var var jag? Trots att taxichauffören hade fått adressen skriven på kanji (det mest relevanta skriftspråket för en adress i Tokyo) tog, vad som skulle tagit kanske 5-7 minuter, vägen dit, ca 1 timma. Tack och lov tyckte han synd om mig och stängde av taxametern efter ett slag. Men jag hade ju för länge sedan tappat orienteringen.

Kartor hade jag av alla slag, egna och förtydligade av förmedlingen, men vilket håll skulle jag hålla dom på?

Mobilen fungerade inte så jag kunde inte ringa förmedlingen och efter mycket trixande fick jag kopplat upp mig på nätet, sökte reda på ett hotell i Shinjuku, gav mig ut i gränden med resväskan och ryggsäcken och gick. På gehör. Hamnade under en motorväg.

Försökte tänka lite klokt. Tänkte att motorvägen måste ha av- och påfart någonstans och travade på. Kom till en gata! Lycka! Fick tag i en taxi och bad honom köra mig till hotellet.

Hamnade på 25:e våning i nån lyxvariant av vanligt hotellrum, men just då brydde jag mig inte om varken kostnad eller annat.

Ringde Peter och mailade honom bilder på studentlägenheten. Frågade vad han tyckte, fast jag hade redan bestämt vad jag ville. Han tyckte jag skulle åka hem och det var det jag också hade kommit fram till.

Så ut på nätet igen och leta flyg. Och då hittade jag Austrian Airlines som kunde köra mig hem nästa dag, dvs igår!

Och nu är jag hemma igen. Och jag älskar det.

Jag älskar ju att bo här på mitt lilla berg, men någonstans inom mig har jag nog haft en liten, liten, liten önskan och någon slags romantisk längtan om att få bo lite, lite, lite grand i en riktigt stor världsmetropol någon gång.

Nu hann jag ju inte ens pröva, men, nej, jag är definitivt en skogsmulle och inget annat. Nu fick jag verkligen svar på det och bara det gör själva det här påhittet värt all möda.

Så jag är varken agent, har inte ett superhäftigt ämbete, är inte businesswoman, är inte flygvärdinna, skriver inte för reseföretag, inreder inte flygmaskiner, jagar inte antal flygningar på kortaste tid.......ingenting......

Men som Peter säger, it seemed like a good idea at the time!

31 kommentarer:

  1. Wow! Vilken berättelse oj vilket äventyr...Va stolt över dig själv att du fixade det sååå bra..Borta bra men hemma bäst;)
    Många kramar till dig..

    SvaraRadera
  2. Tycker nästan som det låter lite "renée" över det hela??? Ja menar våran resa var ju helt åt skogen och din blev ju inte heller så himla bra!
    Skönt att du är hemma igen men ibland måste man faktiskt testa sina tankar i verkligheten, eller hur! Du är modig du!

    SvaraRadera
  3. Vad ska du med Tokyo till, när du har Snäckskalsdalen!? "Borta bra men hemma bäst" - ett gammalt klokt ordspråk... ;-)

    Du fick i alla fall se världen lite från ovan, men det kanske både var molnigt och natt när du flög...?

    Sensommarhälsningar
    Elisabet

    SvaraRadera
  4. Jag hänger helt enkelt inte med över huvudtaget!! Japan!? Jag måste kolla vad jag har missat på vägen här :-D men skönt att du är hemma igen!! KRAM

    SvaraRadera
  5. Jisses du, vilken story!!! DEt kallar jag äventyr...jag kan se dej framför mej lunkandes med resväska under motorvägen....fy, så hemskt!
    Jag förstår att det är skönt att vara hemma igen, och att inget värre inträffade!
    TACK för att du ville förmedla denna lite ovanliga resa...!
    Ha´t så skönt nu i din dal!
    Kram
    Lisa

    SvaraRadera
  6. Men en så´n grej!! Jag är helt facsinerad. Skönt att du hittade hem igen ordentligt! ;0) Hur går det nu med utbildningen då?! Och kontraktet??
    Kramisar!!

    SvaraRadera
  7. Hej å hå i böljan den blå.......nu är det bara att ta nya tag & finna en resa till dig också. Så inte mannen behöver åka ensam....hi,hi,hi
    Bra jobbat....Ta det med ro och pået igen... Kramen.

    SvaraRadera
  8. Jisses säger nog jag också! Du är modig du. Vilken resa. Men man kan ju inte veta om man inte provar... Sen vet man ju. Ha det så bra nu! Kram, Mona

    SvaraRadera
  9. Hej Agneta!

    Oj, vilken resa! Skönt att du är hemma igen, välbehållen. :) Vissa saker är bara sådana man måste göra för att veta. Gör man inte det så blir de ett stort "Om jag bara..." resten av livet. Testar man inte får man ju aldrig veta. Och ibland behöver man bli påmind om hur bra man har det precis där man är.

    Hjälp vilka avancerade toaletter! ;) Det gäller att trycka på rätt knapp bara. ;)

    Ha en fin söndag!
    Kram Lotta

    SvaraRadera
  10. Vilka strapatser du är ute på.
    Jag och "gubben" var i Japan hos japanska vänner för nio år sedan och fick uppleva det här med toaletterna.
    Hemma hos familjen Nawa (som pratar dålig engelska) hade de en sådan och det stod bara på Japanska så vi vågade inte pröva knapparna, men när vi kom till flygplatsen stod det på engelska så efter ett toa-besök där kommer "gubben" ut och strålar som en sol.
    Då hade han minsann fått både en dusch och fläktat rumpen.
    Oj vad mycket minnen det ploppade upp nå då.

    Kram Maidi

    SvaraRadera
  11. Välkommen hem till ditt Paradis!!

    Kramar Eva-mari

    SvaraRadera
  12. Oj, du är modig du. Vad valde du för musik till toaspolningen? men som någon redan skrivit här "borta bra men hemma bäst! och visst är det skönt på landet.
    Kram Anne-Lie

    SvaraRadera
  13. Hejsan

    Wow vilken resa och vilka häftiga bilder från den....och berättelsen.
    Jag som tyckte min resa var häftig, också nyss hemkommen från nordkap i Norge...men nu är det ingenting mot din ju...he he he. Är du nyffe så kolla mina 2 senaste inlägg...

    På tal om toa och vatten till behövande...jo...det är ju orättvist att vi spolar ut dricksvatten när toan kunde haft saltvatten. Förresten använde jag utedass på en del ställe nu på resan. Det är man ju uppfödd med litegrann på landet. Det är bra sålänge pappret håller och man inte kör fingret rätt igenom det....ha ha.....
    Men man sprar ju vatten!!

    SvaraRadera
  14. Men jisses... vilket äventyr... jag fattar fortfarande inte riktigt hur du tänkte, men men.. Härligt med högtflygande planer. Skönt att vara hemma igen förstår jag. Men hur blir det nu, ska du till Tokyo igen snart då...? Galning!!

    SvaraRadera
  15. Herregud, vilken historia! Så hemskt att den där förmedlingen kan luras så! Dom borde stämmas!
    Och så modigt och duktigt av dig att lyckas beställa rum och ta dig till ett hotell, när det inte gick att bo i lägenheten! I en enorm och främmande stad! För även om du bott där, så är det ju länge sedan och mycket har väl ändrats, kan jag tro!
    Såå skönt det måste vara för dig, att komma hem till din Snäckskalsdal igen!
    Och turligt att få biljett på flyget så snabbt!
    För det där hotellet var väl inte billigt, låter det som...
    Hur blir det nu i oktober? Du har ju ingen biljett men det går kanske att ordna?
    Hur som helst, så är jag glad att du kom därifrån så snabbt!
    Välkomstkramar, Monica

    SvaraRadera
  16. Men du käre store! Det var verkligen en historia av stora mått! Jag skulle ha tappat bort mig totalt! Jag läste Alkemisten i sommar och den här historien fick mig att tänka på den!
    Vilken tur att du kom hem! ♥

    SvaraRadera
  17. Jisses Amanda och alla hennes bröder!! Ja, denna gång går hela uttrycket till... Vilket äventyr... och helt missat att du skulle iväg. Skönt att ha dig hemma. Och jag som trodde japaner var renliga och prydliga av sig...
    Hulda

    SvaraRadera
  18. Jag blir helt stum!! Jag som knappt kan lämna bygatan utan att bli lite vilsen...eller det var väl att ta i, men ändå. Sen förstår jag känslan efteråt, "jag klara det..." måste ge en kick utan dess like! Ibland önskar jag att jag hade lite mer äventyr i mej, men det lilla som någon gång fanns, det har försvunnit... Sen blir jag inte förvånad när du berättar hur det ser ut bakom fasaden, har en vän som jobbar på flyg, och hon kan berätta de mest hårresande historier från alla möjliga och omöjliga världsdelar. Välkommen hem i alla fall!!
    Kram

    SvaraRadera
  19. Okej.. Det kanske inte var så roligt just när du stod där.. Men Agneta, du har just skaffat dig en livserfarenhet som heter duga! Vilken resa! :)

    SvaraRadera
  20. Vilken upplevelse.
    Skönt att du är hemma i trygghet igen.

    Det här blir något att berätta om och skratta åt i framtiden.

    SvaraRadera
  21. Hej
    vilket äventyr OCH VAD MODIG DU ÄR jag läste det flera gånger och även annat smått o gott som du alltid har på din blogg, du är en stark kvinna du :))
    kram kicki

    SvaraRadera
  22. Men vilket äventyr :) Låter helt galet men ändå underbart på något sett. /Kram

    SvaraRadera
  23. Hej Agneta!
    Oj vilket äventyr!! Satt som trollbunden o läste om dina umbäranden, (själv hade jag nog drabbats av svår panik, hihi!)

    Kom oxå o tänka på "borta bra men hemma bäst":)

    Kraam Jenny

    SvaraRadera
  24. Otroligt äventyr! Ja, ibland längtar man ju efter omväxling, men kanske inte riktigt så mycket att man vill leva i rena skiten!!! Hälsn Mimi

    SvaraRadera
  25. Vilkt underbart inlägg.Har suttit här som klistrad och läst om ditt äventyr.Var stolt och nöjd över dej själv som fixat allt detta.Men som det alltid är borta bra men hemma bäst.Ha det gott och hoppas att du får en go start på nya veckan.Kramar Rita ♥

    SvaraRadera
  26. Jag säger bara Oj oj oj!!!!
    Du måste vara en fantastisk kvinna!!!!!!

    SvaraRadera
  27. men herregud, agneta, vilken utflykt du gjort!
    jag hade nog gjort lika och sett till att komma hem illa kvickt från ett sådant ställe.
    fast nu är du verkligen en erfarenhet rikare :D
    kram
    ingela

    SvaraRadera
  28. Sicket äventyr, det kan man kalla för utflykt! Något gott förde det säker med sig ändå! Skönt och vara hemma kan jag tro!/Kram Merja

    SvaraRadera
  29. Ja det var nog ett riktigt äventyr!! Man måste våga satsa, göra det som känns rätt för stunden. Tur att du kom därifrån och att du inte känner ilska, ibland måste man bara, för att konstatera att hemma är bäst. Hoppas du kan fortsätta drömma, kanske om något annat, och att den drömmen blir verklighet en dag.
    Kram Marianne

    SvaraRadera
  30. Men oj, hur har jag kunnat missa det här! Jag som inte ens lämnat Eskilstuna kommun på jag vet inte hur länge! :D

    SvaraRadera

Hej och tack för att du tittade in och hade tid och lust att lämna en liten kommentar. Jag uppskattar det jättemycket och det gör mig glad!
Agneta