Otursväg.

Igår hände detta på E6:an söderut.

Man hade sprängt, kontrollerat sprängningen, allt verkade bra och man släppte på trafiken och så efter en kvart rasade allt det här ut över vägen……ingen kom till skada, tack och lov. 

E6:an börjar längst upp i Norge, i Kirkenes, och går hela vägen längs den svenska västkusten och till Trelleborg, så det är en stor och viktig väg.

Nu får man dra trafiken genom det lilla samhället Munkedal. Igen.

För precis innan jul 2006 hände detta med samma väg. Den totalrasade alldeles i närheten av raset igår. Ingen kom till skada då heller, tack och lov igen.

Agneta!

Bilder fr nätet.

En riktigt fin höstdag.

Vilken höstdag vi har haft idag, absolut perfekt. Och Snäckskalsdalshuset solar sig i höstsolen.

Njurvindorna är som allra finast. Nu! Hmmm. Vad gör man? Går dom att övervintra? Jag vet att dom gjort det något år när det varit milt ute. Jag har ju inget växthus att förvara dom i……tips, någon?

Det icke vinstgivande grönsakslandet var lätt att avveckla den här hösten för det fanns ju inget att ta bort eftersom det inte växte något. Inget ont utan att det har något gott med sig.

Fast nu överdrev jag en aning. Det blev 1 rödbeta och den har jag sparat. Jag hade tänkt att den skulle gå upp i frö, eftersom jag ville spara in eventuell (om jag ska fortsätta odla, menar jag) frökostnad nästa år, men inte ens det lyckades.

Annars håller jag på att skava bort växtlighet på berget. Det är inte sant vad det hinner växa på några år bara.

Jag vill kunna se “valarna” som omgivningens mor, min svärmor, kallade formationerna vid infarten till oss.

  
Igår när jag gick efter posten fick jag för mig att plocka kastanjer, hela ryggsäcken blev full.

Nu ska jag bara få inspiration att göra något läckert av dom också! Dom är ju vackra att bara se på i och för sig…..

Efter dagens arbete väntade det strykning och mangling (jag tycker det är jätteroligt att både stryka och mangla, det blir så fint). Då uppdagades dagens hittills största katastrof. Och nu snackar vi riktigt elände.

Min favoritflanellpyjamas har tagit slut! Jämmer och elände.


Jag får väl göra som jag gjort med favoritflanellskjortan, jag får ta fram symaskinen och lappa. Det går utför här i Snäckskalsdalen, nu blir det lappat dygnet runt…..

Och det sista jag strök var mina favoritsommarbyxor. Dom är omgivningens från början men han använder inte den längden på byxor och inte sånt tyg heller förresten.

Han använder endast jeans, utom när han har kostym och sånt. Fast till blazer (sån där mörkblå i tunt ylletyg) använder han också jeans. Jätteslitna, ska dom vara då. Han har olika finhetsgrader på jeansen…..ju slitnare, ju finare.

Hursomhelst, mina byxor åker in i garderoben nu. Nu är det höst på riktigt.

Agneta!

Lite semesternostalgi.

Vi vandrar i bergen tvärsöver från där vi bodde.

Stilla eftermiddag i huvudstaden, Megalo Chorio.

Den här lille krabaten höll mig sällskap genom hela lunchen, han satt blick stilla och bara väntade på något mumsigt. Och vad gör man då till slut? Gissa!

Och så en av mina absoluta älsklingsträd och blommor, Frangipani eller Plumeria. Den doften, den doften…..mmmmm…..

En bergssida i eftermiddagsljus….

…och på andra sidan stigen, rakt ner mot vattnet….

Och så den vackert pastellfärgade aftonhimlen….och det var varmt…..

Agneta!

Veckan som gick.

Att Ullungrönnen redan anfäktats av hösten har jag ju redan visat, men den ändrar sig så mycket från dag till dag. Varje gång jag går ut står jag och tittar på den en lång stund, det är som ett skådespel.

I veckan som gick kände jag starkt för en tur in i storskogen.

Där i en glänta ligger ett gammalt torp. Helt utan alla former av bekvämligheter. Det används endast som sommarstuga numera.

Jag har hört berättas, att förr i tiden, bodde där en familj vars husbonde tog hyra på norska valfångstbåtar som gick ända till Sydgerorgien. Det är långt bort det. Och det var liksom längre bort på den tiden, kan man tänka.

För att mönstra på gick han till fots till någon av hamnarna på norska sydkusten och var sedan borta många månader, ibland årsvis. Man kokade tran och lastade på båten och först när den var full gick man hem igen.

Tranet användes till lyse, såpa, smörjmedel mm.

När båten kom tillbaka till Norge och manskapet mönstrade av och fick sin hyra fångades dom snabbt upp av pokerspel och förlorade naturligtvis det mesta av sina pengar.

Så när mannen kom tillbaka hem var han utan pengar men med en ny liten baby som frun hade fött där hemma under tiden han var borta.

Och så höll det tydligen på, år ut och år in, och till slut var det 10 barn i det lilla torpet!

Tänk vilket liv och vilket slit! Fast dom var kanske lyckliga, dom visste nog inte om något annat……jag föredrar att tänka så…..

Själv hittade jag några gula kantareller och ett nerfallet getingbo!

Den lilla fiskesjön (myren…) har vi också inspekterat ett par gånger i veckan. Leia badar gärna där.

Sjön (havet) har vi också inspekterat och det ser väl så där lagom inbjudande ut…..Badbryggan ligger uppdragen och vattnet svämmar över den lilla gången.

När vi är bortresta bor Leia på pensionat. Ett litet mysigt ett, med max 6-7 hundar åt gången. Hon älskar det och leker dagarna i ända och vill så göra när vi kommer hem också.

Och hörsammar vi henne inte så klättrar hon helt sonika upp på skrivbordet.

Fjollig som jag är så tycker jag det är lite, både sött och roligt……

Agneta!

En strimma sol och sommarens sista ros.

Idag tittade solen fram en liten, liten stund och det är ju så vackert då. Här går jag när jag ska hämta posten.

Är det en av sommarens sista rosor, tro? Detta är Awakening som är en klätterros. Bilden är alltså inte uppochner utan det är jag som missat att binda upp kvisten.

Det här definitivt sommarens sista solhatt i alla fall.

En runda i trädgården gav den här lilla buketten som nu står inne och sprider lite doft och glädje.

Det här är en flygbild som jag helt fräckt lånat från nätet. Det är vår fjord och den tar en liten avstickare runt berget. Den biten kallas för “kilen”. Hamnen ser man till vänster i bild. Och jag bor i bergen uppe i överkanten av bilden.

Agneta!

Höstlikt.

Hösten är på väg till Snäckskalsdalen. Min Ullungrönn har antagit höstfärger.

Dom amerikanska blåbären likaså.

Idag har vi haft alla slags väder, sol, regn, spöregn, ösregn, storm, stormbyar med regn och lite uppehåll emellanåt.

Jag som tycker så mycket om mossa är ju glad (lite i alla fall) över regnet för då blir mossan så grön så grön!

Här är förresten en bild från luften över öarna i Mikronesien. Jag var där och dök för ett tag sedan………….SKOJAR………...inte har jag varit där och inte kan jag dyka (jag bara flyter upp….!!!) men mossan på bergen häromkring ser ut som en tropisk arkipelag…..

När jag satt vid datorn i morse kom den här lilla fågeln flygande och satte sig på mina åländska ljushållare som sitter på verandan. Den pickar i sig ljusstumparna som sitter kvar! Bilden är tagen från skrivbordet genom fönstret och med en modellsegelbåt i vägen (därav alla snören i vägen).

Agneta!

Semestern slut och bilderna jag inte visade…..

Lånad bild fr nätet, Norman Rockwell, Vacation’s Over.

Hemma igen…….har inga direkta kommentarer om det ännu…..men det är definitivt kallare och mindre sol. Dvs solen lyser inte alls här idag.

Här kommer bilderna jag inte visade i semsterinläggen:

Hundarna. I värmen. I skjul och gamla oljefat, fastkedjade med en liten skål vatten. Men dom var väldigt vänliga och glada vovvar och sällskapliga, men det är ändå svårt att förstå……

Och arbetsredskapen……lastbilen, grävskopan och jordfräsen stod på samma ställe för fyra år sen också. Men skottkärran på en av öns finaste utsiktsplatser var ny…..tittar man lite mer så kanske den är rätt cool i sitt trendiga rost…..

Vita solstolar i plast får man helt klart bara hiva var som helst……iväg med det bara!

Det lilla huset vi bodde i var ju väldigt gulligt och fint men utanför var det som det var och det är säkert inte lätt att odla i värmen, men krukan på grindstolpen hade ju kunnat vara lite finare, som bilen t ex!!!

Strandvägen är som den är och det är som det är, charmigt, eller?

Tilos har ett väldigt avancerat miljöprogram och man har volontärer som arbetar med miljön varje vårvinter.

Ändå, det finns säkert en förklaring, men varför har dom soptipparna vid vägkanterna i bergen……det kanske är för utfyllnad för det verkar organiserat, men det är inte vackert, det är det inte.

 

Någon trygghetsnarkomani lider man i alla fall inte av. Detta är en vandringsstig vid en av öns brantare sidor och där har det rasat rakt ner i avgrunden. Men med lite trädgårdsslang, ett snöre och några pinnar fixar man allt!

Så måste jag ju visa den döda murenan som låg på stranden. Jag har väldig respekt för murenor antingen dom är döda eller levande, jag ryser bara jag ser den här på bilden…..waaoouaawoouu…..

Detta är mitt ressällskap. Jag ryser när jag ser honom också, i alla fall när han sover middag med fleecetröja, halsduk, två fitlar och badhandduk överhuvudet och det är minst 30 grader ute. Vad är det för fel…..???

P.S. Detta är ett tillägg – omgivningen var inte sjuk. Han är sådan, alltså väldigt frusen av sig……det är fullkomligt normalt. Han säger nu, att han förnam, att just den dagen närmade sig temperaturen ute 25 grader, dvs den gick ner mot 25 grader, och då krävs fleece och sover man bör man ha filtar på sig, kroppstemperaturen måste bevaras…….D.S.

Agneta!