Att Ullungrönnen redan anfäktats av hösten har jag ju redan visat, men den ändrar sig så mycket från dag till dag. Varje gång jag går ut står jag och tittar på den en lång stund, det är som ett skådespel.
I veckan som gick kände jag starkt för en tur in i storskogen.
Där i en glänta ligger ett gammalt torp. Helt utan alla former av bekvämligheter. Det används endast som sommarstuga numera.
Jag har hört berättas, att förr i tiden, bodde där en familj vars husbonde tog hyra på norska valfångstbåtar som gick ända till Sydgerorgien. Det är långt bort det. Och det var liksom längre bort på den tiden, kan man tänka.
För att mönstra på gick han till fots till någon av hamnarna på norska sydkusten och var sedan borta många månader, ibland årsvis. Man kokade tran och lastade på båten och först när den var full gick man hem igen.
Tranet användes till lyse, såpa, smörjmedel mm.
När båten kom tillbaka till Norge och manskapet mönstrade av och fick sin hyra fångades dom snabbt upp av pokerspel och förlorade naturligtvis det mesta av sina pengar.
Så när mannen kom tillbaka hem var han utan pengar men med en ny liten baby som frun hade fött där hemma under tiden han var borta.
Och så höll det tydligen på, år ut och år in, och till slut var det 10 barn i det lilla torpet!
Tänk vilket liv och vilket slit! Fast dom var kanske lyckliga, dom visste nog inte om något annat……jag föredrar att tänka så…..
Själv hittade jag några gula kantareller och ett nerfallet getingbo!
Den lilla fiskesjön (myren…) har vi också inspekterat ett par gånger i veckan. Leia badar gärna där.
Sjön (havet) har vi också inspekterat och det ser väl så där lagom inbjudande ut…..Badbryggan ligger uppdragen och vattnet svämmar över den lilla gången.
När vi är bortresta bor Leia på pensionat. Ett litet mysigt ett, med max 6-7 hundar åt gången. Hon älskar det och leker dagarna i ända och vill så göra när vi kommer hem också.
Och hörsammar vi henne inte så klättrar hon helt sonika upp på skrivbordet.
Fjollig som jag är så tycker jag det är lite, både sött och roligt……
Agneta!
Härliga höstbilder från dig. Ullungrönn såg jag på en annan blogg och det verkar vara en mycket tacksam växt (eller träd rättare sagt) så här på hösten, så färgsprakande. Leia är väldigt söt, men kanske börjar hon bli väl stor att ha på skrivbordet;-)
SvaraRaderaHa en fortsatt fin helg!
Kram,
Regina
Fantastisk ullungrönn!
SvaraRaderaHärligt att Leia har det så bra på sitt pensionat. Vår Disa lärde sig att det är mysigt att ligga i sängar när hon var hos hundvakt. Det anammade hon när hon kom hem. Och jag var så kluven - det var ju så mysigt. Men mindre mysigt när hon är våt och grusig. Och tyvärr vet ju hon liksom inte riktigt vad skillnaden är...
Kram Jennie
Vilket litet fint torp, förr i tiden var de trångbodda. Men vilken fin historia du berättar om torpet.
SvaraRaderaDet ser ut som Leia gillar att läsa posten, skönt att hon har det bra på pensionatet, då behöver du inte oroa dig så mycket för henne.
Kram!
Kram!
Din Leia är verkligen hur söt som helst! Vi går och funderar på det där med hund, sugna är vi, men tiden är inte riktigt rätt just nu. Får vänta ett tag till tror jag. Skönt att höra att det går bra att lämna henne på pensionat när ni är bortresta. Vi reser ju också en del, och då är det smidigt istället för att fråga bekanta. Hur gammal är hon, din sötnos?
SvaraRaderaHu vad det blåser på dina bilder, det kan verkligen vara ett riktigt skådespel.
Vackra sprakande färger.
ha en skön helg.
Kram Maria
Roligt med historia bakom platser man besöker...ja det var nog ett slit förr...Super söt vovve...Kram
SvaraRaderaJösses vad det har blåst hos er!! Klart Leia måste få leka, annars blir hon ju "monstervalp" ;-)) Lördagskram
SvaraRaderaden är nog din stora kärlek den där ullungen ,vacker är den .kul historia du berättar om mannen i torpet ,du är så bra att berätta ,kram Nette
SvaraRaderaNydelige bilder og en kul historie du deler med oss idag, Agneta:o)
SvaraRaderaHeleneklem
Ullungrönn har jag sett på en annan blogg också och den står numer på min önskelista.
SvaraRaderaVilket slit det var förr och stackars fru som gick ensam hemma med alla ungar och inga pengar.
Så söt Leia är.
Kram
Leia är en knäppis som badar när det är så kallt:)
SvaraRaderaBorta bra men hemma bäst... det lyser igenom hur bra du trivs där i ditt Snäckis och det är ju så det ska vara.
SvaraRaderaKul jycke... klart att hon inte vill bli åsidosatt av tråkigt kontorsarbete. Ibland när jag jobbat "för länge" enligt vissa daskar han till pennan med sin stora tass. Jag är också tramsig för det tycker jag är gulligt.
Kram Anna Vattenkanna
När jag har tagit del av dina fina bilder, längtar jag ut till skogen. Det måste bli i morgon. Vad underbart du har det, gångavstånd både till skog och hav.
SvaraRaderaJättefin vovve du har. Vi pratar om hund då och då. Men vi reser rätt mycket och har inte hört så bra saker om hundpassning. Har man som du, känns det inget konstigt att lämna bort sin vän.
Ang. små bostäder och många barn så hade jag en klasskamrat som hade åtta syskon och bodde i en liten tvåa. Elin, som hon hette, kom gärna hem till oss. Men först skulle hon lägga sina småsyskon för hennes mamma städade någonstans.
Olika tidsåldrar men likartade problem.
Önskar dig en fortsatt fin helg.
Kram Viola
Ja visst är det något visst med Ullungrönnen!
SvaraRaderaDen är liksom vacker både på våren och hösten!
Nu har syrran i huset nedanför också köpt en, hon gillade vår så mycket!
Vilken historia med torpet! Och det var säkert inget ovanligt på den tiden...
Allt var inte bättre förr!
Kantareller fortfarande, det var inte dåligt!
Och bra att ni inspekterar både sjöar och hav - då kan man vara lugn!
Det är nog så, att när djur har ett mänskligt beteende, då tycker man att det är extra gulligt...fast Leia är ju extra gullig alltid!
Ha nu en skön och mysig lördagskväll! Här är det fortfarande ganska blåsigt!
Lördagskramar, M/N
Så trevligt när man fått en berättelse om ett torp för det är många torp man passerar som har så mycket historia men inte vet.
SvaraRaderaGoa Leia. Ung pigg och påhittig :)
Kul att Du vill tävla hos Mej. Jag är dålig på att blogga nu är nog inne i en treårskris ;)
Kram och trevlig fortsättning på Helgen!
Fantastiska bilder du visar!
SvaraRaderaDet var nog säkert slitsamt förr, och inte fullt så romantiskt som vi gärna vill tro. Men det finns för och nackdelar med allt. Det ser så idylliskt ut med de gamla torpen!
Kram Kicki
Vilken historia! Och jag ser att din hund har samma namn som min äldsta dotter. Fint!
SvaraRaderaHa en skön lärdag!
Ullis
Ja visst bodde folk jättetrångt förr i tiden men man kan vara ganska säker på att även de hade glädjestunder. Bara det att ha råd att skaffa sig något som de behövde måste ju ge en viss tillfredsställelse. Nu är ju allt bara slit och släng och det går bara inte att komma ifrån det. T.ex en ny kaffebryggare är lika dyr som en ny kanna. Dumt.
SvaraRaderaÖnskar dig en höstmysig helg.
Vilka fina bilder. Det var en riktig blåsig dag ni hade.. och Leia är en riktig sötnos.
SvaraRaderaKram!
Underbara bilder. Och den där historien gällde nog rätt många på den tiden.
SvaraRaderaHoppas du har en bra helg.
Kram Elzie
essemia.blogspot
Kul story om huset o fam!
SvaraRaderaTänk hur det var förr?!
Leia är ju för gooooo!!!!
Hoppas du har en mysig lördagskväll!
Kram Eva
Vad småroligt med Leias små påhitt efter pensionatsboendet. De är roliga de små älsklingarna.
SvaraRaderaHärliga foton!
Kram!
Tänk så lite de behövde förr, inga datorer, inga mobiler, inget tjat om allt man kan köpa... Jag brukar fundera över det där, var de lyckligare? Eller var livet så hårt så de inte kunde glädjas? Iallafall tror jag att det var en helt ennen gemenskap förr. Ser bara på de asylsökande som jag bor grannar med, de har inga datorer, ungarna leker ute! Dock är det aldrig några föräldrar med dom, lite knas men de är ute i alla väder!
SvaraRaderaJag tycker att detta med förr i tiden är intressant, min flicka är likadan! Hon älskar dokumentären när Peder Lamm besöker gamla slott t.ex. Nä nu ska jag inte babbla mer utan säga att ni får sköta om er allihopa, KRAM!
Tusen tack för dina fina ord hos mig..Nästan lite generad;)
SvaraRaderaNej det är ju tur att man inte alltid ser ut som man känner sig...Det är ju oftast det som är problemet med min sjukdom att det inte syns,,,därför är det många som inte förstår...Massa kramar...
hej, hittade just hit och fångades av namnet på bloggen. har vuxit upp i uddevalla och tänkte att det var nån som bodde vid snäckskalsbankarna, fast så var det ju inte :) härliga bilder du visar, jag spanar runt lite till. kram
SvaraRaderaHej Agneta, verkligen ett roligt inlägg.
SvaraRaderaOch historien om torp mannen helt underbart.
Ha en fortsatt skön helg, Petra B.
Härliga bilder!
SvaraRaderaVilka underbara höstbilder!!
SvaraRaderaHoppas du haft en fin helg :)
Kram Emilia
Jaa, det var allt lite annorlunda förr - både med avstånden och i hemmen... undra om de ens hade kunnat föreställa sig att deras lilla hem/torp skulle kunna användas som sommarhus?
SvaraRaderaHärligt att du hittat ett bra pensionat där Leia trivs, inte alldeles lätt. Har ju själv haft förmånen att jag och dottern kunnat hjälpas åt men nu när hon har en hanhund så är det ju inte alldeles självklart att "perioderna" stämmer med semesterplanerna... :D
Ha en skön söndag!
Kram Allis
Intressant historia du berättar. Ja dom levde ett slitsamt liv förr i tiden. Men jag brukar också tänka som du att dom var nog lyckliga i sitt :)
SvaraRaderaDet ser inte så lockande ut med ett dopp i det blå längre, burr...
Kram och ha en skön söndag!
Visst är det spännande med gamla hus och platser när man också vet lite historia! Ja, tänk, så de bodde förr! Jag vet t.ex. att i mitt lilla torp på ca 38 kvm bodde en familj med 7 barn!!! Och jag klagar på att det är för trångt och litet....! Ofattbart, och så bortskämd man är idag...!
SvaraRaderaLjuvliga bilder från din skogspromenad!
Jaha - så Leia har varit på "kollo" liksom och lärt sej att vara lite gränslös! Kan tro att det har sina sidor...!
Ha en skön söndag!
kram
Lisa
Visst är det kul o tänka på hur det har varit o hur det kan va vidare! Gillade din berättelse c",)
SvaraRaderaVackra höstbilder på eran tur...o massa vatten sen...
Klem Anna
Vilken härlig historia att veta om den platsen och man förundrar sig ju verkligen över hur de klarade tillvaron!
SvaraRaderaSå vacker Ullungrönnen är, undrar om det är en sån jag har, ska lägga ut en bild idag för att se om ngn vet vad det är, vill köpa en till svärmor men vet inte vad den heter :)
Ha en fin kväll och start på veckan, kram Marie-Louise
Härliga bilder! Intressant historia om torpet, livet var inte så lätt alla gånger förr. Nästan svårt för oss, med alla bekvämligheter som finns nu, att riktigt fatta hur det verkligen var att leva på den tiden! Din Leia är så fin!
SvaraRaderaHa en fin ny vecka!
Kram
Hej
SvaraRaderaVad söt Leia är. Pensionat har vi vår Emma på också då vi skall vara borta länge och där hon inte får vara med. Det fungerar bra.
Ja du, att vara fiskarhustru i ett torp var nog ingen dans på rosor, vi borde kanske tänka på det när vi tycker mannen är 'lat'..
SvaraRaderaHärliga naturupplevelser du bjuder på, hösten har sin tjusning :)
Min Ullungrönn är liten men ack så vacker! Satte den för ca 3 år sedan men det känns knappt som om den växer. Gullig och lärorik historia..
SvaraRaderaNu är det full fart mot nya veckan!
Kram Pia
Ihh... Inte direkt inbjudande till att bada? Men så är jag ju lite av en badkruka! =)
SvaraRaderaOch så klart att ni ska leka nmed jycken, hon är ju toksöt!
Ha det gott!
Kram/Veronica
Höst hos dej också ser jag...kontrast mot där du var på semester!! Fast allt har sin tjusning, och havet är vackert fast det stormar och yr.
SvaraRaderaJaha, så du fick hem en liten busfröken...!! Kanske är som när vi varit borta nu i helgen och så fort vi sätter nyckeln i dörren blir kattdamerna alldeles stolliga, trots sina åldrar...Om jag blir arg...?? Spelar ingen roll, de har aldrig lyssnat...*skrattar*.
Ha´det så gott!!
Kram
Nydelige høstfarger! Et koselig blogginnlegg, koser meg :))
SvaraRaderaHa en god uke som kommer, klem
Hon ser nog ingen skillnad på sig själv och på katterna. Kan, och får de vara på bordet kan ju Leia! Minns i somras. :-)
SvaraRaderaHon är verkligen ljuvlig, Leia! Vi diskuterar faktiskt att skaffa hund. jag är lite tveksam men maken och dottern driver på.. jaja, jag vet vem som får gå ut med den mörka mornar så jag håller emot lite till... samtidigt så tror jag att jag hade tyckt att det var jättemysigt för det mesta.. det är egentligen bara det där med mornarna...
SvaraRaderakram
Jättefina bilder, Agneta, och du skriver så bra!
SvaraRaderaVilka härliga höstbilder,var själv ute o gick iskogen igår,men kameran låg kvar hemma
SvaraRaderaVisst är det roligt med gamla hus och saker när man vet historien bakom,
ha en bra dag
Tänk vilket liv kvinnan i torpet måste ha haft. Jag är tacksam över att ha "bara" fyra barn, ett stort rymligt hus och makens lön som kommer regelbundet på ett konto - dit bara jag har lösenordet...*moahahaha*
SvaraRaderaHa en skön vecka!
Kram!
*haha*
SvaraRaderaNu skickade vi kommentar till varann EXAKT samtidigt!!!
Vilkete underbart litet torp och så vackert i gläntan. Visst är det härligt att få gå med vovvarna i skogen och drömma.
SvaraRaderaAlvin försöker hoppa upp i knäet när vi inte bryr oss och då vet man inte om man ska skratta eller gråta..
Ha de
Kram Anna
http://godastunder-tokigaideer.blogspot.com/
Vilken tragisk historia om torparfamiljen...tänk att ha det så.
SvaraRaderakram/caja
Fina bilder som vanligt och fin text!
SvaraRaderaFörhoppningsvis så visste de inget annat....eller så visste de verkligen i vilket missär och fattigdom de levde i....men ingen skrev deras historia helt enkelt och ingen hörde tårarna och ångesten på natten.....usch, det blev tungt! Fast så kan det vara!
Ha det Bäst!
Kram ifrån Oumberlige Peter!
Leia är så fin så fin! Hon har säkert saknat er jättemycket (fast hon har kul på pensionatet) när ni varit iväg på semester.
SvaraRaderaBlåsiga kramar.