Stillhet och ro har vilat över bygden i helgen. Det känns som om att både naturen och vi nordbor, i alla fall jag, behöver lite lugn och ro så här års…..
Till och med huset ser ut att vila i höst- eller vintersolen.
Från att ha haft regn och storm ändrade sig vädret till helgen som var och det blev lugnt, kallt och stilla och solen strålade från en klarblå himmel.
I naturen såg det ut som om frosten kanderat växterna.
Björnbärsblad.
Lammöron.
Ett infall av pyssel, jag har gjort längder av kottar och hängt på carporten.
Mina vilda hallonsnår som växer längs vägen ner till civilisationen och så lite blad som fortfarande sitter kvar på en buske.
Det växer oxbär längs vägen och jag försökte ta en bild när det blåste tidigare i veckan och resultatet syns ovan.
Igår gick jag för första gången med Leia hela vägen till kyrkbyn. Vår kyrka ser också ut som om den vilar och majsen har vilat färdigt, den är skördad och stubben (stybben) står kvar.
Det var lite långt för den lilla valpen, kanske, för hon lade sig ner och vilade när vi hade gått nästan hela vägen. Förutom då hon visade sitt rätta jag och letade sort i diket, förstås.
Hemma vilar mina aurikler.
Och likaså gullvivan, fast inte ändå, den blommar ju fortfarande!
Och det här måste väl vara den absolut sista Bonican för i år?
En sista eftermiddagstur tog jag i bergen och fjorden vilar blank…
…och det gör nejden också. Jag plockade lite kottar och blad till söndagsmiddagen och fick lite inspiration att duka med det jag plockat med mig.
Det blev en höstgryta som stod i mitten på bordet och vi var många som satt runt bordet och åt länge och väl, vi pratade och skrattade och det är som balsam för själen. En bra avslutning på en fin helg!
Agneta!
