Våren i full blom. Och jag vill jag också, säger Leia.

Min lilla vårrabatt skänker mig glädje varje stund jag tillbringar vid diskbänken!

Kungsängsliljorna tillhör dom där speciella blommorna, dom som tillhör mina favoriter och när vi bodde i storstan hade vi en liten, liten äng, under ett riktigt gammalt körsbärsträd, och där hade vi fullt med kungsängsliljor!

Och den här lilla ruggen blir kanske början på en ny liten äng.

Frågan är bara var man gör en äng på ett berg……

 

Häromdagen skulle husse hämta något på vinden och det fick Leia syn på och hon ville med! Men hon kom inte så långt…..hon var inte så bra på att klättra!

Nu skall jag laga mat, vi får åtta gäster till middag ikväll och det är ett sånt tillfälle då det är ytterst lämpligt om värdinnan uppför sig väl, är sval och utvilad, inte har smakat för mycket på vinerna innan gästerna kommer, har något så när fläckfria kläder på sig (har en förmåga att alltid spilla), att hunden inte hoppar på gästerna, att katterna inte spatserar omkring på matbordet, i alla fall inte så gästerna ser det, och att jag kommer ihåg att dom flesta vill ha kaffe efter maten. Jag brukar glömma det, förstår fortfarande inte att man kan förstöra den goda (?) matsmaken med detta “jolm”. Naturligtvis (!) har jag en färdigdukad kaffebricka, men jag brukar lägga en handduk över den och hoppas att ingen ser ut som om dom vill ha kaffe…..

Ahhh, det kommer att bli så bra, så bra!

Agneta!

P.S. Tack för alla goda råd i förra inlägget, har tagit till mig vartenda ett. Det är inte så farligt med mig, och jag tror fortfarande att det är menisken som “fransat” sig (helt rätt, jag ifrågasätter fullkomligen både doktorn och röntgen och alltihopa……), för då kan man bara “suga” ut den. Så är man bra sen, det har jag hört! Jag skojar nu, klart jag tror på doktorn! Eller, njaaa……D.S.