Tillbaka.

Hemma igen.

Lite lätt ledbruten, lite lätt slut, men oj, så mycket roligt vi haft!

“Vår” japanska familj med en bunt vänner har varit hos oss. Sällskapets storlek har varierat mellan 12 – 16 personer.

Vi har ätit svenskt “smorgasbord”, vi har gjort kusten här i Bohuslän, vi har haft picknick på varenda kaj, tror jag, och vi har tittat på blommorna, graniten, naturen, horisonten….ja, allt.

Och så har vi tagit lite (!!!) kort också!

Vi har åkt bilar till Gardermoen, vi har haft picknick inne på flygplatsen och vi har flugit över dom norska fjällen till Bergen.

I Bergen har vi ätit gott, sovit bra, strosat på Bryggen, åkt Flöjen och varit ombord på segelskeppet, vi har tittat på dom gamla handelskvarteren.

Och ätit fisk i fiskhallarna.

Vi har åkt tåg från Bergen till Voss, buss från Voss över Stalheim (brant, 18% stigning) till Gudvangen, åkt båt från Gudvangen till Flåm, åkt “Flåmsbana” upp till Hardangervidda och tåg tillbaka till Bergen.

Vi har flugit tillbaka till Oslo, ätit ännu mera god mat, tittat på alla fina blommor, lunchat på Aker Brygge och bott på samma hotell som Rolling Stones (fast vi såg dom inte).

********************************************

Vi har tappat bort japaner med jämna mellanrum, vi har nästan missat tåg för japanerna har tittat på vykort, alla har måstat gå på toa (vet någon hur lång tid det tar när 12 personer ska gå på toa?), vi har tappat jackor, kameror, blivit jätteförkylda, fått ögoninflammationer (såna där med var som forsar ur ögat), vi har ätit och druckit mest hela tiden, vi har knappt haft tid att sova.

Och den berömda “Flåmsbana” var inställd p g a stenras, precis den dagen vi skulle åka, men vi hade sån tur så vi hade bokat fel, en senare tid, och då hade man hunnit städa undan så att tåget gick! Sån tur, våra vänner som hemma i Japan just sett om tågresan på tv och det var lite höjdpunkten.

Ett kryssningsfartyg med 2000 gäster låg i hamnen i Flåm för att åka tåget, och dom missade den turen, stackarna.

Sen gick jag över styr på en färja, snubblade på en järnbalk med ena foten och fastnade med den andra i en järnring som satt ovanpå balken. Jättefestligt. Trodde axeln hade gått ur led eller var bruten. Tänkte att jag får göra som Mel Gibson i Lethal Weapon filmerna (om någon sett dom, han fixar till det själv, ganska tufft så där)!

*********************************************** 

Åldern varierade mellan 67 år, dom två äldsta, och till 7 månader, yngsta lilla Kanae. Hennes storasyster, Honoka, är 3 år.

Och nu har dom åkt hem allihop.

Honoka har redan varit i Kindergarten och Kanae har vänt på dygnet och mormor och morfar (som är våra bästa vänner) dom har det som vanligt igen och vill komma tillbaka och vi vill åka till dom!

Undrar hur det skall sluta!

Agneta!

Så här blev det och naturen runt Snäckskalsdalen.

Så här blev verandan.

Stolarna får vara kvar –  dom är liksom kult, eventuellt är det nån av dom första årgångarna av dom numera trendiga (alltså, våra är inte ett dugg trendiga, dom ser egentligen bara ledsna ut) fjäderstålstolarna från Grythyttan. Att köpa nya finns inga monetära utrymmen för, om jag säger så……

Trasmattor på golvet, mamma har vävt dom för väldigt länge sen. Och så får dom gamla bruna överkasten vara kvar, ingen idé med ljusa dynor hos oss – där ligger något animaliskt mest hela tiden och vi själva får “knô” oss dit!

Så blev det. Och med lite ljus här och där känner jag mig nöjd.

Medan Omgivningen säger att det är väldigt farligt, gardinerna kan blåsa dit, och då säger det swosch och allt brinner upp, det kan droppa ner och skada något djur (eller människa i huvudet, men det är inte så allvarligt som om nån katt eller hunden skulle få det på sig), eller det kan droppa på bordet Omgivningen just snickrat. Det sista kan jag tycka är häftigt, men det är jag tydligen ensam om…..

 

Vår vid fiskesjön.

 

Solen strilar ner, nu är det vackert, minst sagt.

 

Det här är min “hatbuske”, brakved.

Men när jag såg alla dom här bladen (lyckades bara fånga ett bladknippe med kameran) i motljus fick jag omvärdera min uppfattning….det såg ut som om skogen var full med pistaschglasstrutar, det var så fint.

 

Och så alla “surblad”, det var så jag kallade harsyran som liten, det är vår, det!

 

Hemmavid kastar sig klematisen ‘Propertius’ långt upp i en tall, den vill till ljuset, tror jag.

 

En av rhoddisarna. En yakushimanum är det, tror jag, men vad den heter vet jag inte, så vi kallar den “Appleblossom”, tycker det passar bra.

 

Slutligen en liten favorit. Förgätmigej.

Men liksom fjäril tycker jag bäst om tyska namnet, Vergissmeinnicht. Visst låter det lika fint som Schmetterling!

Godnatt!

Agneta!

Grrrrr……nån som vill ha en hund?

Dom som hängt med här på min blogg ett tag vet att jag sovit ute i min gamla pinnsoffa på sommaren. Det har andra också gjort som synes.

 

Tidigt i våras fick jag för mig att jag hade sovit klart där ute i soffan. Nu ville jag ha in den i gästrummet.

Och tvärs emot modet, där man målar allting i vackert vitt, tog jag bort all färg med hjälp av varmluft och skrapor. Sandpapprade och lackade sidenmatt.

 

Allt detta gjorde jag för att jag hade fått syn på den här möbeln på ikea. Tyckte det skulle vara en “käck” liten soffgrupp på vår ständigt ofullbordade veranda.

När jag monterade grejerna inne kom först katt nr 1 och la sig där, sen när del 2 var klar – då kom katt nr 2 och la sig i sektion nr 2.

När allt var klart kom så klart vår hund och intog hela möblemanget.

 

Idag ställde jag ut allting och vis av djurens intresse för möbeln la jag på två gamla överkast.

Efter sådär ett par minuter hör jag ett förfärligt krafsande.

Då bäddade vår hund (idag har hon inget namn, det vill jag bara påpeka….) därute, i den nya möbeln, stökade som attan och fick bort överkasten och la sig till rätta på dom alldeles nya kuddarna och dynorna.

 

Var vår hund ren när hon gjorde detta?

Nej.

Hon var bedrövligt skiten.
Ingen bild tyvärr, jag var i affekt.

 

Behöver jag orda mer om detta…….

Nån som vill ha hunden?

Jag kommer gärna med den, med mat, med betalda försäkringar osv, allt tills det är dags för hundhimlen!

Bara maila mig!

 

När jag ändå var på ikea köpte jag tre små lampfötter och tre små lampskärmar.

Nån som kan hitta två fel på bilden?

Precis, på två skärmar fattades den där gulvita ringen som gör att man kan montera det hela…….

Åker jag 5 mil dit och 5 mil hem igen för det.

Nej.

Jag har uppfunnit, jag har klippt sönder plastburkar för frysen och måttat till och limmat med superlim.

Var det kul, gick det fort och lätt?

Nej.

Har jag skrivit en reklamation till företaget?

Ja.

 

Till ovan nämnda veranda ville jag ha ett nytt bord. Det som hör till stolarna, som väl är från 50-talet, är liksom lite utslitet. Allt som är från 50-talet är utslitet. Jag är född på 50-talet. Torrt konstaterande, bara.

Jag önskade ett bockbord. Det snickrade Omgivningen åt oss. Han kan om han vill. Fast han ville inte. Jag tvingade honom.

Sen ville jag att det skulle se ut som ett bord på en pub på Irland, eller i Skottland el liknande.

Och det är jag nöjd med.

Men ser det enhetligt ut med dom gamla stolarna.

Nej.

Det ser inte klokt ut.

Nu ska visserligen inte dom dynorna vara där, men i alla fall……vad gör vi nu?

Ska jag tvinga Omgivningen att snickra “bockstolar” också?

 

En bra sak i alla fall.

Jag åkte dom där 5 milen till stan och Clas Ohlson för att köpa svart slang i stället för orange.

Hade dom det?

Nej.

Bara on line.

Så jag åkte hem och beställde det och det blev ju klart bättre.

Men var hittar man svarta slangkopplingar?

 

Annars är allting bara bra!

Solen har skinit och det är jättevackert ute!

Och egentligen är jag inte ens irriterad på hund och grejer, jag blir sällan det, jag skrattar mest åt eländet.

Det kryddar vardagen lite när det inte är några katastrofer som inträffar.

Agneta!

Åsså blev det som vanligt igen…..

Helgens fina väder återgick till det lite mer tvivelaktiga vårvädret. Men det är vackert i alla fall, fast kallt.

 

Hmmmm……men så vackra färger.

 

Precis i jättemitten av bilden kan man se att det kommer en liljekonvaljblomma.

 

Vitsipporna sjunger på sista versen och jag är lite fascinerad av att en del blir rosalila då! Men inte alla, lustigt.

 

Och kan hända blir det blåbär i år. Det gäller att det inte blir nattfrost nu för då kanske dom fryser bort.

 

Mina vita “pirmmullor” (som vår guddotter sa när hon var liten, hon är trädgårdsmästare nu, så nu säger hon inte så längre!), som jag inte vet vad det är för några.

Jag minns att jag köpte dom, det satt den vanliga lappen på och i vanlig ordning slängde jag den, för i vanlig ordning trodde jag att jag skulle komma ihåg vad dom heter.

I vanlig ordning kommer jag inte ihåg det.

Någon som vet?

 

Tack vare kylan har lökarna haft en väldigt lång blomningstid och jag njuter varenda dag av dom.

 

Ullungrönnen. Den får säkert fem blommor i år! Än har inte bladet nått sin fulla utveckling, den brukar bli tätare och finare framöver.

Agneta!

En strålande dag i naturreservat.

 
Häggen blommar. Och det gör syrénen också! Så då får skomakar’n inte ledigt i år…..hahhaa! Stackar’n, menar jag förstås!

 

 
Igår hade vi den mest strålande dag här och vi “tog” svägerskan (man “tar” ju inte henne med sig, men det är just det som är så roligt att skriva då…) med oss och åkte på liten utflykt.

Äppelträden blommar och den blomman slår väl det mesta i skönhet, denna färgskala, så ljuvlig!

 

Det här huset passerar man när man går i “Näverkärr” som naturreservatet heter, och är det inte läckert?!

Men som goda bohusläningar har man lagt det med ett berg skyddande i söder och med framsidan rakt i norr!

 

 

Innan man kommer ner till sjön (havet) passerar man alkärr (skyddade) och runt alarna växer gulblommande iris/svärdslilja.

Det ser nästan exotiskt ut, man väntar sig nästan att det plötsligt skall titta upp en alligator…….

 

Man knallar över en kulle och där ligger ängarna med gullvivor, det var precis rätt tid igår!

 

Dom växer nästan alldeles fram till det salta vattnet!

 

Triften, strandtriften, strandpilten, strandgossen…..eller Armeria maritima som den väl heter på latin, blommade redan. Söt.

 

Och styvmorsviolerna.

Det var som en liten miniflora ute i går. En dag att minnas.

Agneta!

Blomning både inne och ute. Men bara regn ute.

Det regnar, tack och lov, och att inte löjtnantshjärtat går av är väl ett under. Tänk så tåliga dom är, växterna.

 

Pionerna är väl ändå alldeles för tidiga, stora knoppar redan. Dom hade däremot rasat i hop av regnet men nu är dom uppstöttade.

 

Den finaste och maffigaste aklejan jag någonsin haft!

Men det är klart, den står mitt emellan dom båda kompostbingarna. Kan man tro att det förekommer ett visst läckage därifrån?!

 

Jag har en alldeles egen plantskola, jag!

Det är violrutor, dagliljor, vita liljor, kaprifol, en taxus, en vit lungört (tack Monica), ja det var väl allt.

Dom flesta fröerna har jag norpat i en stadspark en bra bit härifrån och det är jättekul att dom har tagit sig!

 

 
Av vår guddotter fick vi den här fantastiska plantan, en aubergine eller äggplanta. Är den inte helt underbar! Vilken färg!

 

  
Av min svägerska fick jag en kronärtskocka, det har jag aldrig haft förut.

När jag skulle kruka om dom här växterna hade leca kulorna tagit slut.

Men man reder sig väl, jag gick ut och plockade tallkottar och la i botten. Det måste väl gå bra!

 

  
När jag satt och funderade lite hur jag skulle lägga upp min dag häromdagen tyckte jag det var så färggrant i fönstret. Jag noterade det, men jag såg det inte riktigt. Inte förrän jag verkligen tittade till.

Då står den mest negligerade kaktusen på norra halvklotet och blommar för fullt! Med två blommor till och med!

Så det kan bli!

Agneta!