Sommardagar.

Mycket mat, god mat  – det har ätits på lokal denna sommar som aldrig förr.

Ett axplock av skaffningen vid två olika besök på samma restaurang. På bryggan. Vid vattnet.

Löjrommen, den är så klart min, jag behöver aldrig läsa menyn, finns det löjrom så ber jag om det. Älskar det!

 

Ett kalas blev vi ombedda att ordna som överraskningskalas för en kusin till mig.

Hennes man råkade komma ihåg att det var precis på dagen 50 år sedan dom träffades och det blev väldigt roligt.

Omgivningen och jag bjöd in och när vi satt oss till bords och vi just skulle säga välkomna då tog kusinens man till orda och hälsade välkommen……..varpå han fick världens vassaste armbåge i sidan av sin fru!

Det blev väldigt lyckat och i paketet med stjärnorna på låg en ring icke av denna världen!

Jag kunde inte låta bli att säga till de andra männen vid bordet:…..se och lär! Det verkade vara så där lite mindre uppskattat, dom log snett och lite konstigt.

 

Det har varit fullt upp även här hemma, många gäster, jätteroligt.

Men en kväll var det helstilla och då skördade jag mina ulleterneller och gjorde en krans som fick komma upp på väggen.

Den är lite underlig den här sommaren, jag tycker den varat i evigheter samtidigt som det gått superfort…….

 

En av dom allra varmaste kvällarna var vi med familjen med dom tre små flickorna till samma restaurang som ovan. Vilken kväll, den var helt makalöst vacker.

Det är inte jag på bilden i mitten till höger, det är Omgivningen och flickornas mamma.

 

En flicka på 8 år och tvillingar på 5 år. Dom hade så kul och så mycket att titta på efter det att dom pliktskyldigast plockat i sig lite mat.

Om någon skulle undra över att dom inte har flytvästar, så beror det på att dom är helt sim- hopp- och dykkunniga, och har varit det i flera år. I båt har dom alltid flytväst på sig.

Tvillingarna är helt olika till utseendet, så det är samma lilla dam uppe till höger, en väldigt underfundig liten tjej som går sin egen väg. Hennes jämnåriga syster är sjövild.

 

S
Hemma igen och plötsligt rörde det sig så märkligt på däcket……och fort gick det…….

Fort ta foto, mms:a till vännen Stefan, prof emeritus i sånt här.

Jag trodde jag hade gjort världens fynd av den mest ovanliga och fantastiskt vackra fjäril man skulle kunna tänka sig. Jag såg tidningsrubriker framför mig, den rödgula pansarfjärilen från Sumatra har hittats i Snäckis, eller nåt sånt….

Icke.

Det är en träfjäril, Cossus cossus, t.o.m. vanlig träfjäril………där krossades den illusionen.

Grannare än så här blir den inte.

Behöver jag säga att den liksom fick flytta, bara över vår lilla väg på tomten, för den åt liksom allt den kom åt, den lille gynnaren.

 

Och så ska vi få en ny sladd som skall sitta emellan två enheter nånstans vid routern.

Det är som så att vår anslutning glider fram och tillbaka, hit och dit, och är så otroligt seg, så när Omgivningen ringde Telia idag kunde killen, som satt i Kiruna, se att en av våra små sladdar liksom hade gått halvsönder, eller nåt sånt!

Fantastiskt ändå att man kan sitta i andra ändan av landet och mäta sånt!

Tack för alla omsorger om mitt getingstick, det blev bra på nån dag!

Agneta!

Himlar.

En dag när jag låg i båten och tittade upp på himlen så var det nåt alldeles speciellt med ljuset, färgerna, själva molnen, alltihop, det var så vackert.

Inte en enda bild kan jag utelämna.

 

Och så kom det dessutom ett flygplan……..jag som får sån längtan bort och iväg när jag ser ett flygplan på himlen, jag vet inte vad det är……..men det känns verkligen som om världen finns runt omkring mig och det är bara att försöka ta för sig så mycket man förmår……..

 

Och oj vad vi vattnar och vattnar. Nästan ingenting kommer den naturliga vägen, nån millimeter bara. Däremot har det åskat alldeles väldigt i flera dagar – då får man skynda sig att dra ur alla sladdar.

Den här nya riddarsporren har trots den besvärliga starten i livet, i vår trädgård, börjat blomma en andra gång!

 

In under humlen, emellan buskar, under en gran och i flera enebuskar hittade jag den här gamla klematisen. Den kommer år efter år, den blir inte större, men den har heller inte försvunnit – en överlevare.

 

Vi har inte haft så många rosor, kanske 7 st som mest, och dom flesta klippte vi ner totalt i början av säsongen, dom var fulla med all smörja som rosor möjligen kan få.

Men den här, med det, som jag tycker, urfåniga namnet, Heidi Klum (jag har inget emot Heidi Klum, jag känner henne inte, men är det inte ett fånigt namn……på en ros……?!), den blommar fint!

 

Vår ganska nya lönn, Acer tatarica, får röda näsor och dom börjar komma nu, jätteröda näsor har den! Läckert!

Agneta!

Rosa & getingar.

Höstanemonerna blommar för fullt och på bilden, om man tittar riktigt noga, ser det ut som om det snöar, men det är bevattningen som är igång. Den är igång väldigt mycket just nu.
  

 

  
Hydrangean ‘Annabelle’ tillhör en av dom riktiga favoriterna här och nu väller blommorna ut. Men även här behövs det vatten i mängder, förstås.

 

  
In emellan ‘Annabelle’ tittade den nästan bortglömda rosen ‘Penny Lane’ fram.

Vilka tappra växter, ingen som kommer ihåg dom och ändå blommar dom så fint, det är så man nästan skäms lite över sig själv.

 

  
Av snälla Lisa med bloggen Lisas Hus fick jag för två år sedan frön till denna helt underbara rosenvial.

I år har den etablerat sig, kommit igång, och blommar så ljuvligt.

 

Solhatten slog ut idag. Det är nästan så att den halvutslagna, den längst till höger, är finast, jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker, men den är så läcker!

Nu undrar jag bara, vart har den vita tagit vägen?

 

Efter förra vintern var Kordes Aloha nästintill död, men se, den har kommit sig och blommar i år igen, och ingen är gladare än jag, älskar den!

Årets första, och jag tror att jag hoppas enda, getingstick, kom idag när jag skulle dricka ett glas vatten när vi kommit hem från sjön (havet, fjorden). Tur jag inte fick den i munnen, det hade inte varit bra.

Jag har inte ett dugg ont av själva stinget, det är bara “gottont”, som att vaccineras eller ta blodprov och så där.

Jag tycker överhuvudtaget mycket, faktiskt mycket, om att “ta sprutor”, det kittlar så gott, jag är som gjord för sprutnarkomani, tur att jag inte har läggning åt det hållet. Då hade jag nog inte suttit här och varit en vanlig tant som bloggar om blommor och getingstick.

Men jag svullnar ju upp så. Nu får knappt handen plats i skinnet.

Nu vet jag att det är så för många, så jag ska inte klaga. Den stack mig precis mellan tummen och pekfingret. Svårt att klia där!

Mellan vänster och höger bild är det kanske 10 minuter, knappt. Och nu är jag ännu bulligare!

Agneta!

Sommar, sommar och sol. Och ruta……

Här tillbringar vi stora delar av dagarna nu. Guppandes i vår lilla båt. Vår båt som egentligen är en pytteliten segeleka. I plast. Från Norge. Men som vi tappade bort bommen till i flytten (500 meters flytt).

När vi sen hittade en ny bom och plockade fram seglen, ja, då visade det sig att dom hade mössen ätit upp.

Så nu ror vi eller åker med den lilla snurran. Men det är inga långa sträckor det rör sig om, det är 50 m rakt ut till mitten av fjorden och där ligger vi och guppar.

Åt det hållet som bilden ovan visar ligger Nordens Ark på vänster sida.

 

Åt andra hållet ligger världen……….

 

Vår båtklubb har lagt ut ett par bojar, jättebra att “knyta fast sig i”.

Eller som Omgivningen säger, “ska vi knyta fast båten på vänster eller höger sida”, det lärde han sig i flottan, där det tydligen var lika roligt varje gång nån sa så….

 

Ibland vänder vi oss om och ser om det händer något i vår lilla hamn.

En hamn som en gång hade en jättestor ångbåtsbrygga där man skeppade ut sten i massor. Men det var då det, på 1930-talet.

Och nu bor vi i resterna av ett sånt stenbrott.

 

Om vi rakt österut hör ett plask, då vet vi att klockan är 16.00, för då tar min äldsta “pojkkusin” sitt eftermiddagsdopp,  sen kliver han upp och sen ringer vår mobil och han undrar om vi fiskar och om vi i så fall får något. Same procedure every day!

 

Nu till mitt lilla “ruta”-problem.

Den här rutan har jag kanske skrivit om här i bloggen, att jag tagit frö till från en stadspark, jag minns inte, och jag har inte tittat efter vad jag skrivit.

Men, jag har inte tagit fröer till den, jag har köpt den och då hette den “Aklejruta”, Thalictrum aquilegifolium”. Jag hittade kvittot.

Så långt allt gott och väl.

Men……

…….den här, dom violetta små blommorna, det är dom har jag “lånat” frön till från den där stadsparken som ligger i stan som börjar på B och slutar på orås.

Men vad är då detta för “ruta”?

Jag har googlat, det visade sig att det finns mellan 120-200 olika (ganska stort spann där om man frågar mig), så jag har inte ens försökt.

Nån som vet?

Jag tycker den är helt bedårande söt och verkar inte vara lika “drällande” som den andra.

 

  
Åsså får man ju ta och titta inne lite också. Och vad såg jag då idag, jo, den vita kaktusen blommar för fullt! Jag tycker den är så jättesöt!

 

  
Och femöringarna blommar vidare! Så romantiska……gammaldags, trygga, söta och tappra.

 

Själv är jag inte så tapper just nu, jag är urdålig på att kommentera och det beror på min axel och arm.

Man röntgar och tittar och det är nåt fel, men än vet man inte vad.

Jag kan göra inlägg ibland, men att sitta längre stunder vid datorn, det går inte.

Jag lider inte, det är inte synd om mig, det kommer att fixa sig, men om någon händelsevis skulle sakna mig, så beror det på att jag får ont.

Åk aldrig färja i Norge, alltså!

Vilket inte kommer att hindra mig att göra det så fort jag får tillfälle!

Agneta!

Klängigt.

Summer snow……

Sommarsnön hänger i vår värdefulla enebuske som står rakt framför vår altan, så vi får hålla efter snön lite grand, typ skotta lite varje höst så inte enebusken kvävs, för den står så fint där den står.

 

På en hörna har den här klematisen tagit sig ordentligt i år och så är det dags för lite blått igen!



Små underverk!

 

I andra ändan av däcket finns denna rosa.

Vi köpte några olika klematis i höstas som vi övervintrade i boden. Det känns som om det passar med klematis i vår lite vilda trädgård.

 

Den här, vad den nu kan heta, har blommat ganska länge, det är extra kul.

Jag kikade av nån anledning ner inemellan blåregnet för att se om en gammal ros fanns kvar där. Det gjorde den, men jag hittade också den här lilla söta klematisen.

Den måste framledes räddas så att vi ser den för en är ju jättesöt!

Agneta!

På min altan.

Altanen mot väster och med den obligatoriska petunian i just den hörnan.

 

Men när det gäller dom andra sommarblommorna fick jag nåt slags fnatt i år. Jag vet inte vad som hände, jag ville ha alla färger. Och i en salig blandning. Det är inte likt mig, men jag tycker kanske om det, jag har inte bestämt mig än……

 

Detta är utsikten på morgonen, från garderoben.

Först en massa svart bladverk, det är Nattens Drottning, sen gardiner och så ser man ett bord där jag “projektar” med rostig ståltråd (och det blir aldrig klart, det har legat där länge nu) och så blommorna.

 

Utvecklingen av årets nya vild(S)vinsgardiner. Det växer som bara den i år.

 

Mina exoticor, eller vad jag skall kalla dom.

Kronärtskocka, agapanthus (ska bli blå) och en vit. Och oj, ett limeträd, jag glömde det!

 

Och detta är undertaketdelen där vi framlever våra dagar. Många buketter har passerat under sommaren.

Men ett litet tips, gör inte en violrutebukett.

Och speciellt inte när man ska ha gäster.

Attans vad det drällde, i maten, i glasen, i håret på gästerna, på fötterna, på katterna, på hunden – överallt.

Ingen bra snittblomma och den var ändå färsk!

 

Leia njuter också av livet utomhus!

Agneta!