Sommaren är kort, 30 augusti 2010.

Nu är den nästan slut sommaren, den korta årstiden, men hösten är också väldigt fin (såvitt den inte regnar bort helt och hållet, förstås) och man kan plocka in fina sensommarblomster som hortensia.


Rosenskäror och buddleja med veronika och sommarens sista Bonica. Och så har omgivningen förberett min nya rabatt. Ser fram emot att fylla den med favoriter.


Nu har även rosa rosenskäror börjat blomma, dom är så gracila.


På vägkanten blommar vädd och en liten fjäril jobbar in i det sista.


Andra blomster i vägrenen, malva som nog är en trädgårdsflykting, en väddtistel och så nåt gult som jag inte vet vad det är.


En sen klematis, och jag vet inte vad den heter. Jag vill minnas att Monica med bloggen Tjernhus har en likadan.


Nypon är vackra och ibland plockar jag och torkar och tänker göra nyponsoppa. Det har hittills dock aldrig hänt att jag gjort någon soppa.....


Dom väldokumenterade solrosorna blommar ännu, men visst sjunger dom på sista versen. De som blommat över torkar vi och så får fåglarna fröerna sedan.


När man tittar på hur naturen har suttit och ordnat in fröerna i mönster så föundras man.....


Igår när vi var ute och gick med Tingeling fick omgivningen se att trattisarna börjat komma. Jag blev så förvånad, inte visste jag att han tittade efter dom.......det är ju jag som gör det för att jag tycker dom är så härliga att ta i!


Så några blev det och nu ligger dom på tork. Jag använder dom inte egentligen, det är bara så kul att hitta dom, härligt att plocka dom och mysigt att torka dom. Sen brukar jag ge bort dom om någon vill ha.


Idag har jag varit i lingonskogen och det fanns mycket lingon och jag skall nu sätta mig och rensa dom. Jag känner mig som en riktig husmor när jag tar hand om dom.

Ja, det var sommaren det, som gick fort därför att den är så kort, och som nu sakta kanat in i ett höstliknande tillstånd.

Och då börjar Monica och jag, och alla som har lust, att visa bilder på måndagar, under rubriken "I löv hösten" (Monica är den som kom på det fyndiga namnet). Häng på, vet jag!

Hemma bäst!

Borta bra men hemma bäst. Inte mycket går upp mot att sitta på verandan eller att Nisse gör sig till......

....eller att vår lilla gris Tingeling gör sig till på sitt vis.....

...eller naturen och friheten. Underbart!

...fortsättning...hemma igen...och vad var det jag gjorde eller skulle ha gjort.....

Först måste jag visa några bilder från hotellet i Tokyo. Entrén. Urtrist. Ser ut som ett hotell i det gamla Sovjetunionen (japp, vi åkte transsibiriska på 70-talet).


Ska det vara kristall så ska det vara kristall. Lobbyn.

Ska man gifta sig kan man lika gärna gifta sig i lobbyn under all kristall.......det skulle ske minst ett bröllop samma dag jag åkte därifrån, 15:30 bl.a., till allmän beskådan.

Morgonvy från mitt hotellrum. Det runda huset och intilliggande tillhör regeringsbyggnaderna och mitt upp i går det några motorvägar.



Tillbaka till Narita och annat flygbolag hemåt.


Det är inte så att jag på något sätt är fascinerad av toaletter och dylikt, men jag måste medge att jag fick mig en tankeställare när jag såg alla dessa varianter.

Detta är en av alla toor på flygplatsen. För det första är själva toalettstolen utformad som en fåtölj, låg och tillbakalutad. Och så kan man alltså välja vilken slags dusch man vill ha i ändalykten när man är klar.

Inte nog med det man kan också välja om man vill ha musik under spolningen......och vilken volym man vill ha på musiken.....

Men vart är världen på väg? Stor eller större del av jordens befolkning har inte ens vatten att dricka och andra kan välja att slippa torka sig själv på toa medan man sitter i en fåtölj och blir spolad i baken och kan lyssna på musik där man t.o.m. reglerar volymen.......

Nog om det.

Nu är jag alltså hemma igen. Jag kom igår kväll och har sovit och packat upp. Jag har aldrig drabbats av s.k. jetlag och inte nu heller så nu är allt som vanligt igen. Underbart.

Det här blir långt. Men jag har ju lovat berätta.

Jag har gjort många dumma och konstiga saker i mitt liv, men det här tar nog priset!

Peter och jag arbetade och bodde i Japan ett halvår 73 och ett halvår 77 och då lärde jag mig lite, lite japanska och i år är det bestämt att vi skall tillbaka och hälsa på i början av oktober.

Och det var då jag fick en av mina strålande idéer: jag söker in på skola och läser lite nybörjarjapanska!

Sagt och gjort. Jag kom in på en skola för gaijins (utlänningar) som också rekommenderade en förmedling för studenlägenheter.

Vill gärna nämna att både skolan och förmedlingen finns med bland svenska utbildningsinstitutioner och rekommeneras av dessa, för yngre utgår även csn:s studielån och studiemedel.

Jag hittade en minilägenhet, nära skolan, som ligger mitt i Tokyo, fick se bilder och film på den och det såg riktigt, riktigt bra ut.

Alltså skulle jag gå i skolan några veckor tills Peter skulle komma och vi skulle hälsa på våra vänner och bekanta. Vilket vi fortfarande skall enligt planerna. Biljetterna är bokade. Fast inte för mig - jag är ju redan där då......var det tänkt.....!

Och iväg for jag. Kom ju fram som bekant. Hittade förmedlingen. Det gick galant. Skrev ett utförligare kontrakt än det jag hade och tog taxi till lägenheten.

Öppnade dörren. Det hade varit bättre om jag inte hade gjort det tror jag. Det var förfärligt. På alla sätt och vis. Så smutsigt, så sunkigt, så bedrövligt, så stinkande, så trasigt, en läckande icke fungerande gasspis, så trasiga elkontakter, allt man kan tänka sig.....det låter som en klyscha, men det var verkligen obeboeligt.

Men nu var det ju som det var. Jag samlade ihop mig. Satte mig ner på tatamin och begrundade noga situationen. Tog fram block och penna och gjorde en riktigt avancerad nätverksplanering av vad jag hade för möjligheter.

Jag kom fram till att jag under inga omständigheter kunde sova där ens en enda natt.

Att det kan vara bedrövligt bakom den prydliga fasaden i Japan visste jag nog, men det här liknade ingen sort.

Men var var jag? Trots att taxichauffören hade fått adressen skriven på kanji (det mest relevanta skriftspråket för en adress i Tokyo) tog, vad som skulle tagit kanske 5-7 minuter, vägen dit, ca 1 timma. Tack och lov tyckte han synd om mig och stängde av taxametern efter ett slag. Men jag hade ju för länge sedan tappat orienteringen.

Kartor hade jag av alla slag, egna och förtydligade av förmedlingen, men vilket håll skulle jag hålla dom på?

Mobilen fungerade inte så jag kunde inte ringa förmedlingen och efter mycket trixande fick jag kopplat upp mig på nätet, sökte reda på ett hotell i Shinjuku, gav mig ut i gränden med resväskan och ryggsäcken och gick. På gehör. Hamnade under en motorväg.

Försökte tänka lite klokt. Tänkte att motorvägen måste ha av- och påfart någonstans och travade på. Kom till en gata! Lycka! Fick tag i en taxi och bad honom köra mig till hotellet.

Hamnade på 25:e våning i nån lyxvariant av vanligt hotellrum, men just då brydde jag mig inte om varken kostnad eller annat.

Ringde Peter och mailade honom bilder på studentlägenheten. Frågade vad han tyckte, fast jag hade redan bestämt vad jag ville. Han tyckte jag skulle åka hem och det var det jag också hade kommit fram till.

Så ut på nätet igen och leta flyg. Och då hittade jag Austrian Airlines som kunde köra mig hem nästa dag, dvs igår!

Och nu är jag hemma igen. Och jag älskar det.

Jag älskar ju att bo här på mitt lilla berg, men någonstans inom mig har jag nog haft en liten, liten, liten önskan och någon slags romantisk längtan om att få bo lite, lite, lite grand i en riktigt stor världsmetropol någon gång.

Nu hann jag ju inte ens pröva, men, nej, jag är definitivt en skogsmulle och inget annat. Nu fick jag verkligen svar på det och bara det gör själva det här påhittet värt all möda.

Så jag är varken agent, har inte ett superhäftigt ämbete, är inte businesswoman, är inte flygvärdinna, skriver inte för reseföretag, inreder inte flygmaskiner, jagar inte antal flygningar på kortaste tid.......ingenting......

Men som Peter säger, it seemed like a good idea at the time!

....och nu är jag i Wien....

...och nu har jag alltså kommit till Wien......och det syns på den dåliga Mozartkugelbilden ovan. Och så drabbades jag av saltbehov så en wienerschniztel fick det bli och under tiden jag åt läste jag alla kul kommentarer.......

Jag skrattade tydligen lite för högt för mig själv för Security kom.......

.....och ja, jag hade tänkt berätta nu, men jag måste gå till nästa flygmaskin......jag återkommer och jag skall berätta. Allt. Och ingen är ens i närheten i att gissa vad jag har haft för mig.......det blir ett antiklimax, det blir det helt säkert!

Jag återkommer!

...och jag har åkt iväg igen, kommit fram och nu är jag på vägen hem igen.....roligare var det inte!

Här står Torhild eller vad hon nu hette, flygmaskinen. Jag tycker att dom har krympt dom i storlek, förut när jag åkte flygmaskin lite mer än nu så var planen så himla stora, men det är dom inte nu. Rätt skönt, luften blir inte så tråkig inne i planet då. Och förr röktes det ju inne i planen också....


Nu har jag kommit fram. Och det är nästan en 10.000-kronors fråga för alla större flygplatser ser ju väldigt lika ut.


Och jag som tycker att storstan hemma (Göteborg) är för stor och så åker jag till Tokyo. Hit kom jag i morse och imorgon åker jag hem igen......tack och lov! Och 38 grader varmt är det och luften står stilla. Urrrk.


Utsikt från hotellrummet. Platt stad som har fått lite höjd av alla höghus som växer upp som svampar i skogen (vilket fick mig att längta hem ännu mer....jag vill ut i skogen....).


Lite inredning. Från toan. Jag vet inte om sådana här spolmekanismer finns hemma men en gång för sådär 110 år sedan hade jag ett sommarjobb på ett armaturföretag (i sanitet) och där provades sådana här, jag provade inte då och jag har inte provat nu heller.

Nu skall jag sova lite för jag skall upp tidigt och ta en sväng om Wien i morgon på hemvägen. Inte så kul som det låter, åker Austria Airlines för att komma hemma fort, SAS flög på söndag bara, och då skall jag samla bilder till sista Sommaren är kort.

Fråga nu bara inte vad jag gjorde och gör i Tokyo........! Klart man kan fråga, men det är inte säkert att jag svarar. I alla fall inte ännu på ett par dar!

....och nu är jag här....

.....och nu är jag här......och här väntar jag en stund för jag är inte riktigt framme ännu.....men jag hör av mig igen så fort jag kan.......tack för alla rara hälsningar!

Nu flyger jag iväg!

Nu, alldeles snart, flyger jag iväg, men jag hör av mig så fort jag kan!

Awardsar.

Jag har fått 2 Awardsar. Inte var det idag och inte igår heller utan det var fär ett bra tag sedan.....men först nu har jag tagit mig i kragen och gör något åt saken

Det är från 2 bloggar som jag regelbundet tittar in på för att jag tycker dom är så fina och Jenny och Bea som har dem skriver så både roligt och trevligt.

Om ni inte redan gjort det, så titta in hos Jenny med bloggen Hemma på Kråkered och hos Bea med bloggen Daggdroppen.

Jag tackar så väldigt mycket för Awardsarna och som jag gjort tidigare så ger jag den vidare till alla som jag känner här i blogglandet. Jag har klara probem med att välja så jag tar alla!

Nu minns jag inte, men skulle man säga 7 saker om sig själv tro? Det kan jag inte det heller, denna gången hoppar jag över det, jag skall fundera på om det finns 7 saker att säga om mig.....

Än en gång tack!

Apropå skolstarten.

......smart.....!

Det blommande trädet.

Vi har ett träd, en rishög med världens taggigaste taggar. Men det är väldigt grönt och fint. Det är rufsigt och växer åt alla håll samtidigt. Det kräver konstant ansning annars tar det över.

Och i söndags när det skulle ansas efter ännu en storm så såg det ut som om någon slängt något rosaliknande i det.......men det var blommor, vårt träd blommar! Helt fantastiskt! Rosa hängande klasar som doftar gudomligt. Det trodde vi aldrig att vi skulle få se.



När vi flyttade in i huset här för drygt 3 år sedan fick vi ett litet skott i present av vänner som i sin tur fått skott av vänner som fått skott när dom varit i Ungern....



Enligt fackkunskapen lär det vara en 'Robinia luxurians' och jag vet inte vad det kallas på svenska om det ens har något namn på svenska. Vitblommande finns här, men det är inte riktigt samma som de rosablommande, har det sagts mig.



Man kan skönja dom fruktansvärda taggarna om man tittar noga.


Men visst är det läckert! Och det klarade vintern som var, hoppas nu att det är så etablerat att det kanske blommar nästa år igen och tänk om det då har ännu fler klasar.....kan knappt bärga mig!


Det var vackert i skogen på söndagspromenaden och solen tittade för en stund fram. Ljungen torkade bort ganska mycket förra sommaren, men den har gjort nya plantor nu och dom är så söta och välformade.



Stairways to heaven!





En stackars vinpinad björk tillsammans med ljung, så sensommarvackert!


Och så utsikten från berget, jag tycker så mycket om frihetskänslan där uppe!