I Snäckskalsdalen handlar det mesta om naturen, men även om den lilla trädgård vi har, våra husdjur och annat smått och gott.

måndag 10 november 2014

Hund och katt……..

01141110
Det här är Nordens Ark, Sotenäs kommun, Bohuslän.

Man ser vår fjord, den jag brukar visa ibland, och i berget till vänster i bild ligger Snäckskalsdalen, Lysekils kommun, gränsen går mitt i fjorden, tror jag.

På Nordens Ark har dom sedan något år tillbaka en väldigt majestätisk kisse:
1141110
Men så var det som så att den här lilla kissen, en persisk leopard, en hane, behövde och fick sällskap av en hona.

Och vid parkens 25 års jubileum, i juni, kom hon!

Först hölls dom åtskilda i olika hägn, honan var väl lite osäker vid den nya miljön, kan tänkas.
5141110   7141110

3141110
Men sen ett litet tag tillbaka går dom i samma hägn.

Och jag kan ju säga som så, att innan vi visste vad det var vi hörde här emellanåt, så trodde vi, ja, jag vet egentligen inte vad vi trodde, det kändes liksom som om man ville gå in och stänga till ordentligt, sätta luckor för fönstren och barrikadera sig ordentligt, ni vet, sätta stolar och byråer mot handtagen på dörrarna osv, så som man sett i filmer från Alaska när björnarna börjar bli hungriga.

Det lät väääldigt skräckinjagande, jag har försökt fånga upp ljudet med kamera osv, men jag har inga ordentliga grejer för sånt.

8141110   9141110
Det började med att vår älskliga, ulliga, söta, lilla vita (!) ulltott till golden, Leia, liksom blev som skogstokig emellanåt när hon var ute på tomten, hon skällde så hon hoppade på stället, det kändes nästan som om det gungade i berget!

Men nu har vi här på bygden alltså fått redan på, att det är ljudet från hanens uppvaktande av honan som hörs. Tydligt. När löven är borta hörs alla ljud så mycket mer.

Vi är vana vid att höra vargarna yla, men det här är en redig uppgradering, vill jag lova!

Bilderna har jag lånat från nätet. Ja inte dom på Leia – hon väcker inget större intresse hos naturfotograferna och pressen, eller hur jag ska uttrycka det……

Agneta!

 

 

 

29 kommentarer:

  1. Det är ju en fantastisk miljö du lever i. Leoparder som ryter. Inte konstigt att Leia reagerar.
    Är det så att det är uppvaktning på gång, blir det väl ännu mer väsen från dem.
    Jag har så många ggr velat gå in på Nordens Ark, vi är ju då och då i närheten, men jag har inte fått med mig maken. Jag tror inte att en persisk leopard räcker för att vi ska stanna. Jag får nöja med bilden.

    SvaraRadera
  2. Ståtliga djur! Nordens ark är faktikst en djurpark som jag står ut med att gå i, annars är det väldigt jobbigt med instängda djur tycker jag.
    Fascinerande att få höra vargar yla och sen leopraden på det. Är vargarna också i djurparken eller är de fria. Här blir det nästan uppror och lokalradion blir nerringd varje gång en varg passerar länet. Nån har också skjutits och står uppstoppad på Huseby Bruks naturum.
    Skulle ju vara jättekul om du lyckades få med några leopardljud på mobilen som går att lägga ut.
    Kram Anette

    SvaraRadera
  3. Tänk att ni kan sitta hemma och höra vargarna yla och leoparderna ryta. Tro jag det att Leia reagerar.
    Idag är det väldigt novembergrått igen, men milt, milt!
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
  4. Herregud, tänk att ha leoparder rytande runt knutarna - inte konstigt, att du vill barrikadera dig inomhus!
    Förhoppningsvis, så vänjer ni er väl och även Leia, och det där uppvaktandet kanske inte varar så länge?
    De har väl ordentliga staket, där på Nordens ark?
    Fia har ju två bengaliska katter, som ser ut som mini-leoparder, men de ryter inte alls, som tur är...
    Ni är vana att höra vargarna yla, säger du; här är nog rådjur det vildaste vi har och inte ens de finns här nere vid kusten...Skilda världar!
    Ha det så gott i din vilda Snäckskalsdal!
    Kramar, Monica

    SvaraRadera
  5. Åhh! så häftigt! förstår att den vackra Leia reagerar med både leoparder och vargar i närheten.
    Här har vi "bara" vildsvin i vår närhet, ja vad jag känner till i varje fall ;)

    Ha det gott!

    SvaraRadera
  6. Kusligt!
    Vet hur det kan låta, lite läskigt måste det vara att bo så nära.
    Men annars är det ju en väldigt vacker trakt och lite exotiskt måste det väl ändå kännas?
    Här i min stadsträdgård hör jag inget annat än katternas jamande och ylande, men det räcker gott.

    Ha en fin vecka,
    kram Anneli

    SvaraRadera
  7. Det var inte dåligt hoppas De passar för varandra. Men det vet man ju aldrig verkar som någon
    mer söker Dig. Det är störande som tusan. Vill bara skriva att det var lysande bilder,
    så här i vintermörkret.
    kram från hajan

    SvaraRadera
  8. Där händer om jag uttrycker det så! Inte klokt vilket spännande liv du lever där i bergen! ♥

    SvaraRadera
  9. Usch, inte konstigt att man skulle bli lite förskräckt. Vi är ju förstås så ovana med sådana djur.
    Här hos oss vandrar en o annan björn numera och det gillar jag inte alls. I yngre år gick jag var som helst ensam i skogen då inga björnar fanns här. Numera går jag visst också ensam ibland men har ett litet huuu över mig.
    Ni har en alldeles fantastisk natur med fin utsikt där. Ha det gott.

    SvaraRadera
  10. Ja du ,bergatrollen har du nog i dina trakter nu ,fniss tänk att det måste bli ljud av allting ,omväxling förnöjer för din del ,kramen Nette

    SvaraRadera
  11. Ni lever verkligen ett spännande liv därborta i Snäckskalsdalen! Tänka sej va! Att ha leoparder som låter utanför!
    Vackra är det verkligen och man får hoppas att de får till det så småningom då.
    Kram
    Lisa

    SvaraRadera
  12. Go kväll!
    Alltså denna ljuvliga hund!! Så typiskt golden...ren och fin..hihi
    Men helt otroligt, att det hörs så tydligt...då kan man säga, att han är inte speciellt tystlåten av sig!
    Måste vara fantastiskt, att vara ett med Nordens Ark...nästan så att ni skulle kunna ta betalt för att få höra "ljudet"...:-)))
    Ha nu en fortsatt mysig kväll!! Kram och hälsa omgivningen...och dom fyrbenta..era egna menar jag!!!

    SvaraRadera
  13. Jösses. ..ni bor ju i ett riktigt kärleksnäste!! Så häftigt! Ja, och på Nordens Ark har vi ju varit och det är väl den enda djurpark jag känner att jag kan med gott samvete kan se djuren i ögonen eller hur man ska säga. ..och efter det här förstår jag ju att även kärleken blomstrar och frodas.
    Sen är det väl på gränsen att du får be husets prinsessa om ursäkt. ..visst väcker hon intresse och beundran...hon är ju bedårande! !
    Kram kram

    SvaraRadera
  14. Oj, så häftigt att höra leoparder hemma! Bara de inte rymmer ur hägnet... ;-) Då får ni nog stänga in er ordentligt. Men det är ju tryggt att ni har Leia som vaktar...

    Novemberhälsningar
    Elisabet

    SvaraRadera
  15. Hos er händer det grejer minsann!! Vilka vackra djur ni har också! Er vovve är underbart go.....härliga bilder! Skönt att ni vet nu vad alla ljud kommer ifrån.

    KRAM

    SvaraRadera
  16. Du berättar så roligt och intressant så man började undra . . . . vad är det som hänt ? !
    Har de där stora katterna kommit lösa eller vad . . . .
    Nordens Ark har vi bara kört förbi, men för några år sedan var det meningen vi skulle gör besök där,
    MEN då kom ett jäkla åskväder så vi hoppade över det besöket och hoppades på en annan dag.
    MEN det besöket blev inte av ändå, alltid nåt som kommer emellan, men fler år kommer väl.
    Den persiska leoparden är ju verkligen ett mkt vackert kattdjur- hade gärna velat ha en sådan fast i mindre storlek.
    Visst är den härliga golden-vovven underbar, vi struntar i pressen, de ser inte vad jag ser.
    Var glad för det Agneta, inte vill du väl ha pressen smygandes i buskarna för att ta bilder på Leia
    'stup i kvarten', nä . . . ja visste väl det.

    Tack för intressant berättelse, bara att få höra vargar yla och leoparden kärleks-tjuta måste vara väldigt rysligt hårresande spännande.

    Kram/ Eva

    SvaraRadera
  17. Hej Agneta!
    Förstår reaktionen hos Leia - våra djur är vaksamma, även den mista lilla kissekatt.
    På Nordens Ark var vi för många år sedan och det var intressant.
    Plikten kallar - ska till syrran och hjälpa till i blombutiken.
    Må så gott och kram!

    SvaraRadera
  18. Men, jisses, tänk att ni har leopardvrål i era trakter! Och hur i alla tider kan persiska leoparder hamna i Nordens Ark?

    Ha en bra dag!
    Kramar från Eva-Mari

    SvaraRadera
  19. Tack för den strålande infon om Arken Zoo! Har alltid trott att det bara var nordens stackarsdjur som det värnades om! Tänk vad man lär sig i bloggvärlden:)

    Kram igen!

    SvaraRadera
  20. Åh - bor du sååå nära!! Jag var ju på Nordens Ark för ett par år sedan.
    Mycket trevlig upplevelse. Men jag hörde ju tyvärr inte någon uppvaktande leopard.
    Kan tänka mig att blodet isar sig hos dom som inte vet att det finns stängsel emellan......

    SvaraRadera
  21. Oj, det var häftigt! Tänk att höra leopardvrål så nära. Inte visste jag att det fanns sådana i "Nordens ark". Har ju bara åkt förbi där och aldrig stannat. Förstår att Leia reagerar!
    Ha det gott!
    Kram Lena

    SvaraRadera
  22. Med lite leopardrytande skulle vi kanske slippa vildsvinen på landet.

    Jag såg en hund häromveckan som parkerade mitt i en vattenpöl - jag skrattade inte eller jo, det gjorde jag men jag höll handen för munnen. Det är otroligt hur mycket smuts som kan fastna på en hund.

    SvaraRadera
  23. Ja där ligger jag i lä med att ha vildsvinsgrymtande runt husknuten som inte ens katten reagerar på!
    Alltid lika spännande att kika in till dig, det händer alltid roliga saker!
    Varm kram,
    Titti

    SvaraRadera
  24. Häftigt! Men är du verkligen riktigt säker på att inte lilla söta Leia väcker någon uppståndelse????

    SvaraRadera
  25. Åh, det var en redig kisse. Men att de ska låta så hela bygden hör. Tänk både varg och leopard...det var inte dåligt.

    SvaraRadera
  26. Nordens Ark är ett trevligt ställe. Har varit där ett par gånger även om det var länge sedan.

    Elisabeth

    SvaraRadera
  27. Inte undra på att ni och Leia blev vaksamma på ljudet. Man vet ju aldrig. Åh vad jag älskade att besöka Nordens ark. Så många annorlunda djur vi fick se . Man kunde stå och betrakta dem hur länge som helst. Åker gärna tillbaka dit någon gång.
    Kram Eva

    SvaraRadera
  28. Oj vad läskigt!! Innan ni fick reda på vad det var som åstadkom ljuden!!
    Här i Skottland går det ett rykte/sägen om att stora pantrar går lösa i skogen och syns till då och då. Precis som med storsjöodjuren och loch ness monstret så är det alltid några stycken som ser dessa stora kattdjur varje år. Man säger att de härstammar från 20 talet då ett flertal pantrar släpptes ut i det vilda efter att det blev förbjudet att ha dem i fångenskap...
    Jo, jag har sett nåt stort och svart i skogen jag också ett par gånger, själv är jag övertygad om att det är pantrar men folk säger till mig att det snarare är grannens labradorer hahahah!

    Hälsningar från www.scottishmoments.com

    SvaraRadera
  29. Hej, vet du jag ryser när jag läser, mest av välbehag. För när man väl vet vad det är som låter så är det ju verkligen mäktigt, naturligt så det förslår. Men inte ett ljud som egentligen hör hemma i våraskogar. Så du säger att ni brukar höra vargyl! Här bor jag mitt i vargrevir men har aldrig fått höra ylandet, inte ens när vi var på Järvzoo o bodde mitt bland vargarna...
    Förstår ju jycken, hon måste ju verkligen undra, kanske känner hon rentav en vittring när vinden kommer från rätt håll, Brukar ni besöka zoot?
    Ha en skön söndag/Kramen

    SvaraRadera

Hej och tack för att du tittade in och hade tid och lust att lämna en liten kommentar. Jag uppskattar det jättemycket och det gör mig glad!
Agneta