Rosa canina och annat fint just nu!

Jag tror att den allra vackraste rosen jag vet är den vilda hundrosen, Rosa Canina!

Så skör, så delikat, så förgänglig, men så otroligt vacker i både formen och färgen och växtsättet……och vi har den vild i vår badrumsrabatt av alla ställen!

Rosen i olika faser av sitt korta liv, tillsammans med björnbärsblom. Kan det bli mer sommar?

 

På dom dagliga hundpromenaderna ser vi att det mycket i naturen och jag tycker det är så vackert vid den här tiden.

Skogsgläntor, hundkex och smörblommor vid lilla fiskesjön. Ormbunkar eller heter det örnbräken, jag kan inte, men jag tycker grönskan är så otroligt vacker, den ligger i stora skivor, liksom!

Vilda körsbär, vi kallar det klarbär, och sen den rara lilla pyrolan som blommar på stänglar med små rosa eller vita klockor!

Ljufveligt!

Hemma blommar William Baffin. Norrlandsrosen kallas den visst också för att den är så härdig.

Här är Mr Baffin på närmare håll!

 

Intill William Baffin står mina fina Wilmatomater som jag fick frön till av Rost och Rädisor! Tack igen!

Det roliga är att man kan ha dom inne på vintern, det ser jag fram emot! Eller ja, nu tar vi sommaren först och sen hösten och sen så får vi se…….

 

Våra rosablommande akacior blommar för fullt och det är så härligt att se dom stora träden fulla av rosa blommor! Lika fascinerande vartenda år!

 

Allt i mitt liv är inte vackert och underbart, dock.

Hur kan en hund, vår hund, få span på det geggigaste stenbrottet på hela berget, otroligt. Och äckelpäcklet ligger däri och njuuuter. Fullkomligt otroligt. Geggan är så tjock så svansen ligger ovanpå geggan……

Det mest otroliga är väl att vi tycker om henne i alla fall.

När hon tvättas är det en strid med slangen, hon får t.o.m. lite småljummet vatten med såpa i, men det är ändå hemskt, fasansfullt och vidrigt……….hon säger inte ett knäpp, men försöker dra iväg med den där inbyggda fyrhjulsdriften som hundar har, så det är kort “grimskaft” som gäller!

Hon surar inte efteråt, då är hon glad på en gång, och ruskar snabbt av sig vätan!

 

Jag plockade kråkklöver (Potentilla palustris) vid den lilla sjön häromdagen, jag tycker att den har en så fin och ovanlig blomma.

Hem och gjorde en krans och den blev nästan rund och allting.

Men dagen efter, se nere till höger, var den inte det minsta vacker, inte ens charmig.

Man kan väl säga som så, att den åldrades inte med välbehag……inte som jag…….hahhahhahahhha!!!!!

Agneta!