Vardagen är tillbaka.

Vardag på riktigt igen. Riktigt skönt faktiskt. Hämta posten och sånt där vanligt görande.

 

Idag låg dimman tät i dalen.

 

Visst ser det mysigt ut med ladugården och berget bakom. Bakom berget ligger fjorden.

 

Omgivningen har hängivit sig åt konsten, han har gjort en installation. Kan man tro.

Det är så att vår hund ibland skäller så förbaskat mycket när hon är ute och Omgivningen fick för sig att det var något hon såg, så han spände upp säckväv mellan träden för att skymma sikten för henne.

Och det var säkert en bra idé. Möjligen.

Det är bara det att nu skäller hunden åt skynket så mycket att hon hoppar jämfota upp och ner och hela trädäcket gungar…….

När jag stod och tittade på eländet idag gick det upp för mig att jag har ju faktiskt en damm! När naturen har lust, så att säga.

Om jag till sommaren, när det är torrt och uttorkat, tar och slänger bort slammet i botten och lägger dit en dammduk, då kanske jag skulle få den där dammen till slut.

Men……..då fattas en bäck som porlar.

Får ta och sätta nån på att lösa detta åt mig!

 

Här hemma, inne, har vi haft lite organisationsproblem.

Omgivningen kan inte för sitt liv hitta sina läsglasögon.

Konstigt? Nä. Kan jag inte tycka.

Och då är inte alla glasögon med på bilden, det ligger glasögon i bilen, vid sängen, i “rese-lådan” osv……Själv har jag ett par och har i regel inga problem med att hitta dom.

Jag har däremot anfäktats av stress.

När jag skulle skriva in årets åtaganden i årets agenda visade det sig att jag har åtta, alltså 8, saker att komma ihåg i år. Det känns pressat.

Sen att jag inte behöver vara med på mer än två eller tre av dom är ju en annan sak……

 

Tänk, det är väl inte så att våren är på väg?

Jag går ju fortfarande och väntar på den stränga kylan och massorna med snö.

Agneta!