Vilken förfärlig dag……men det är bättre nu!

Denna morgon var så vacker, och vi hann se hela soluppgången, ända från allra första början.

Men det var en förfärlig morgon också.

Den här lille kattherrn, Nisse, han blev ju av med grässtrået i halsen i måndags. Men under tisdagen blev han inte ett dugg bättre.

Så tillbaka på onsdag, han fick dropp, han sövdes igen, han röntgades och fick vara kvar på djursjukhuset hela dagen, tills vi hämtade en minst lika eländig katt.

Hans sår efter grässtrået hade läkt fint men man upptäckte en förändring kring hjärtat, påverkan på levern och en aning astma…….Veterinären kan inte avgöra om detta kommit efter grässtråincidenten eller om Nisse har dom här förändringarna, på riktigt, så att säga. Men han var ju hur pigg som helst innan grässtrået, så vi vill ju tro att det beror på grässtrået som var ovanligt tjockt och fullt med hullingar.

Hur som helst, vi gick och lade oss igår kväll, lyckliga över att ha Nisse hemma, och det var ju inte någon av oss som ens snuddade vid tanken att Nisse skulle gå ut.

Men kl 03.00 upptäckte omgivningen att Nisse inte var inne.

Då påbörjade sökandet, eller kanske mer skallgången, han hade gått på ute-katt-toan (vi har allt en inne vintertid också, men den gillar inte katterna) och vi kunde följa spåren därifrån, rakt in i skogen.

Och som vi gick och gick och som vi ropade och viskade hans namn och Leia fick spåra.

Ingenting.

Vid 9 tiden i morse gav vi upp.

Jag satte mig i min blommiga fåtölj och var så fruktansvärt lessen. Omgivningen gick och lade sig.

Vid 11 tiden märkte jag att lampan i grovingången plötsligt lyste (självantändning eller vad det kallas, reagerar på rörelse) och så ser jag en liten skugga och tänker, där kommer Pippi i alla fall.

Och så får jag se en vit tass. Och en till. Och där kommer Nisse…………..

Och nu ligger han på “rehab” i den andra blommiga fåtöljen och nu kommer han inte ut, det vill jag särskilt understryka, den där kattluckan kommer man inte igenom utan dynamit nu. Och Pippi hon talar om när hon vill ut, högt och ljudligt.

Omgivningen har fått i honom lite vatten, lite mat, alla medicinerna och nu hoppas vi att han repar sig i lugn och ro.

Han var ju faktiskt med om 3 sövningar på 3 dagar och röntgen och uppvakningssprutor och uttorkning och dropp och mager var han innan, så inte kan det vara lätt inte.

Men vi är ju väldigt oroliga för vår lille Nisse, 8 år, han är långt ifrån frisk ännu……

Agneta!