I Snäckskalsdalen handlar det mesta om naturen, men även om den lilla trädgård vi har, våra husdjur och annat smått och gott.

tisdag 7 april 2015

Nu ska jag berätta hur det är att vara stenrik………

cats
Så här kul är det! Att vara stenrik, alltså.

Jag delar gärna med mig, inga problem! Maila mig bara.

Det här är vår tomt och på näst nedersta bilden (i bildserien ovan) ser man en enebuske i mitten, alldeles i toppen av den busken ser man en gavel – där bor jag.

Funderar på att bygga ett litet hus på nedersta bilden, visst skulle det vara fint med ett gammalt timmerhus där………?

Fast då hamnar vi ungefär där jag gjorde ett mycket elegant svanhopp den 9.9.1999:
DSCN5471
Första hoppet…….
DSCN5470
………och när jag landade efter det första hoppet gick uppenbarligen något fel, för mellan där och andra landningsplatsen minns jag ingenting.

Jag vaknade till liv nere vid björkens fot och min lilla plastpåse med 11 lingon i hängde i toppen av björken…….
DSCN5472
…..påsen krånglade jag ner från björken och sen gick jag hem, men då bodde vi inte i huset bakom det här stenbrottet, utan nedanför berget några hundra meter, kanske 500 meter från “brottsplatsen”. För naturligtvis hade jag brutit benet, men det varken förstod eller märkte jag till en början.

Efter ett par, tre dagar åkte vi till doktorn och jag svävade in, elegant som en balettdansös, men kom ut i rullstol med gips på ena benet….så kan det gå.

  IMG_0053 (4)-001IMG_0052 (5)-001
Och så fick jag ha gips på i 7 veckor, fast det sprack förstås i halvtid, så då fick jag gipsa om det. Men vilken tur i oturen man kan ha, jag känner inte av det alls och utan bilderna har jag ingen aning om vilket ben det var.

Men tillbaka till ämnet för dagen, hur det är att vara stenrik på riktigt, det har jag ingen aning om.

Tyvärr.

Agneta!

29 kommentarer:

  1. Tur du inte slog ihjäl dig i det där hoppet säger jag bara.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Fniss jag är med stenrik tycker jag mn du var snäppet rikare! Stackare att bryta benet tur det var ett tag sedan och du slapp ha ont! HA det gott!

    SvaraRadera
  3. Gu ´ vilket roligt inlägg. fast det var ju inte kul med benet men det är ju historia !!
    Kram Eva

    SvaraRadera
  4. Bättre stenrik på det viset än i pengar skulle jag vilja säga! Men vilken jäkla vurpa du gjorde!

    SvaraRadera
  5. Näven Agneta det kunde ju gått jätteilla. Hur länge låg du där avtuppad och hur kunde du ta dig hem med ett brutet ben. Du verkar vara gjord av hårt virke du! Kram Merja

    SvaraRadera
  6. Stenrik blir man inte ett dugg här nere! Men du behöver inte skicka några...vi klarar oss...

    Men vilket hopp du gjorde!!!??? Varför??? Och du var ju vuxen!
    Där kan man tala om änglavakt, du kunde ju ha slagit ihjäl dig!
    Hur högt var det? Om lingonpåsen hängde i toppen av björken, måste det ju ha varit jättehögt?
    Jag är så glad att det gick som det gick i alla fall!
    Kramar, Monica





    SvaraRadera
  7. Ha ha Ha Ha! Du är ju för rolig du.. Inget vidare hopp och stenrik, ja det kan man ju vara på olika sätt. Fniss! Kraaaam Pia

    SvaraRadera
  8. Det verkar som om du är en sådan där 'klätterapa' som jag, eller du har varit ? ! ? !
    Du gillar att utmana ödet, fast man tänker inte så först, hi hi . . . . .
    Sen när olyckan varit framme undrar man varför man skulle 'där och göra' ? ! *fniss*
    Tur i oturen att allt gick väl. Hmm . . .Agneta du är en liten 'olycksfågel', alldeles för många olyckor.
    Varför skulle du hoppa där, hi hi hi . . . .
    Du är mer stenrikare än jag, det ser jag nu, Men nej tack du får behålla rikedomen, *fniss*
    Men vilket speciellt datum det blev med det svanhoppet. Jag förstår att du aldrig glömmer det.

    Må väl kram/ Eva

    SvaraRadera
  9. DU ÄR JU NÄSTAN SOM PIPPI LÅNGSTRUMP, VILKA HISTORIER DU HAR VARIT MED OM
    MN STENTIK ÄR DU JU, HUR MÅNGA KAN SKRYTA O,M DET..
    LILLA GUMMAN SÅ ONT DU MÅSTE HAFT, DU KUNDE HA SLAGIT IHJÄL DIG.

    SvaraRadera
  10. Jag säjer som Hajan här ovan: du är ju nästan som Pippi Långstrump.
    Att du lever lite farligt har jag väl misstänkt då och då, men detta var då riktigt dramatiskt med alla dina hopp!
    Tur att du inte har känningar av "brottet" ! Sånt kan ju verkligen ställa till det!
    Nej, att vara stenrik vet man inte hur det känns, kanske lika bra det!
    Hoppas att våren kommit till dej och stenarna nu, för idag har det varit riktigt härligt här!
    Kram
    LIsa

    SvaraRadera
  11. Alla vill ju vara bekant med en som är stenrik,
    nu kan jag ju skryta med att min bloggkompis faktiskt ÄR stenrik.
    Hoppa nu inte omkring som von Anka i din förmögenhet så att du måste gipsa om dig igen.

    Tjingelingen från Rantamor.

    SvaraRadera
  12. Hihi....det blir dyrt med frakten för dig om du ska dela med dig av alla dina stenar.
    Men det är fint med stenar i trädgården. Vi kanske ska byta stenar med lamm?!
    Kramiz

    SvaraRadera
  13. Ja, ibland kan det ju vara en fördel att vara lätt på foten...själv har jag en sådan dålig balans att jag knappt törs hoppa över huvud taget...jag som var en sådan rask orienterare i unga år som hoppade som en gasell över hyggena...men det var som sagt några år sedan.../Lilla gummann

    SvaraRadera
  14. Nog är du stenrik allt! Men du kan väl låta bli att inspektera rikedomen så ingående! Kanske du lärt dig nu... man blir ju klokare med åren, sägs det?

    Idag blåser vi bort här! Förmodligen ni också?
    Kramar från Eva-Mari

    SvaraRadera
  15. Jag kan inte annat än att skratta. Trots att jag tycker så synd om dig, men är man stenrik så är man.
    Hoppas påsken varit bra, kram

    SvaraRadera
  16. God morgon!
    Du är ju för rolig!! Tänk, detta har du glömt att berätta..undra vad det kan bero på?? Ja du...sten finns det gott om..och visst är det tur!! Att graniten finns!!
    Ha en mysig dag!! Kram och hälsa!!!

    SvaraRadera
  17. Det var ett riktigt härligt, men förstås smärtsamt, äventyr du så målande berättar om. Inte heller jag är stenrik, men rätt rik på sten och det är jag fullt till freds med. Sten, i alla dess former, är ett underskattat material tycker jag.

    SvaraRadera
  18. Fniss....Ja..det är tufft att leva med sina förmögenheter.
    Vilka äventyr du har där ute i skogen, nästan som Ronja rövardotter.
    Hoppade inte hon också över någon klippa?
    Ha det gott i veckan.
    Kram
    annelie

    SvaraRadera
  19. Så skönt att du är helt bra nu, kunde gått mer illa med dessa vassa klippblock,
    det är lite lurigt det där med att skutta omkring i bergen, men kul.
    Nu för tiden skuttas det inte så värst mycket här...
    Och vill du läsa om mer sten ;) så välkommen

    Ha det gott!

    SvaraRadera
  20. Man ska ju inte skratta åt en olycka, men med din beskrivning kan man bara inte låta bli. Du är så rolig!!
    Tråkigt var det förstås med olyckan, men du verkar ju har kommit över den och blir bara stenrikare och stenrikare och dessutom lättare på foten (jag menar inte att detta har något samband hi, hi!).
    Ha det bra och skutta nätt!

    SvaraRadera
  21. Men! Ojojo! Vilket hopp! Du hade nog tur som inte skadade dig värre!
    Härligt att vara så STENrik, inte utan att man kanske skulle maila och få några stycken....

    Vårkramar Anncathrine

    SvaraRadera
  22. Roliga du! Ordentlig vurpa du gjorde där, tur att det inte gick ännu värre.... du kunde ju slarvat bort lingonen... : )
    Skulle faktiskt önska att jag vore stenrik för jag hoppas på en bit stenmur vid trädgårdslandet. Borde väl gå att trolla fram. Småland är ju inte direkt känt för att vara fattigt på sten heller.
    Kram Anette

    SvaraRadera
  23. Du är en mästare på att få olyckan att bli humoristisk. Stenrik var fiffigt! Det kan vara både lycka och olycka. Ha en riktigt fin lill-lördag! ♥︎

    SvaraRadera
  24. Oj, så det kan gå! Men ett litet timmerhus mitt i stenarna vore ju faktiskt fint....
    Vi är också stenrika, men den stenen finns i jorden. Hur mycket vi än plockar så finns det massor kvar ändå.....
    Ha det så gott!
    Kram Lena

    SvaraRadera
  25. Varför är jag inte förvånad när du berättar om ditt brutna ben? Känns som om det är du! Tycker att jag känner igen mig...jag hade absolut inte brutit armen..för den var ju bara stukad...och det gick ju bra att jobba...och att köra bil...trodde inte på doktorn...inte förrän jag fick gips...nästan inte då heller...
    Kram
    Agneta

    SvaraRadera
  26. Vilket härligt inlägg hi hi! Ja mindre härligt med ditt ben men du får allt att låta så positivt trots allt och stenrik, ja det är du verkligen!
    Ha en fortsatt skön vecka och varm kram till dig,
    Titti

    SvaraRadera
  27. Det låter stenkul att äga så mycket sten. Att hoppa runt som en bergsget är nog också kul, om man är just en bergsget. Annars låter det inget lockande. /britt

    SvaraRadera
  28. Den septemberdagen förstår jag att du aldrig glömmer. Man kan vara stenrik på många sätt. Du har tagit dig dit den hårda vägen. Helgkram Bosse

    SvaraRadera
  29. Här sitter jag och fnissar, ja det var ju egentligen väldigt otäckt men du skriver ju så roligt. Och lingonpåsen, ja jösses... Kom att tänka på någon här som gjorde en rejäl vurpa på isen. Han och hans sällskap gick till bilen för att åka iväg, när de står på varsin sida bilen ser plötsligt sällskapet den Andres fötter komma upp ovanför bilen. Och försvinna lika fort igen. Det gick tyvärr inte bra, men det är en annan historia.

    Kram

    SvaraRadera

Hej och tack för att du tittade in och hade tid och lust att lämna en liten kommentar. Jag uppskattar det jättemycket och det gör mig glad!
Agneta