Vi var bjudna på påskaftonsmiddag igår. Jättetrevligt. Verkligen. Vi rustade oss och gav oss iväg, glada och lyckliga över att vara bortbjudna och fint väder var det också!
Vi satte oss till bords och det började med att jag välte världens störta rödvinglas över hela vita fina damastduken.......tablå....det kom inte bara på duken utan på möbler, kläder och allt annat runtomkring. Här är kvinnan, som när hon gör något, så gör hon det ordentligt.....
Vidare, fanns 5 barn på samma kalas, som ville vi skulle ta med hundarna, vilket vi gjorde och stationerade dom (hundarna, alltså) i vår bil. Och barnen fick självklart gå på promenad med dåggarna.
Rätt vad det var såg jag något som kom invirvlande genom den öppna dörren, så otroligt skitig så jag har inte ord för det, har aldrig sett en mer geggig hund....sprang runt på alla röllakansmattor i MILDA färgtoner, via den redan saboterade duken, över alla andra golv och alla andra mattor, steppade runt ordentligt och skvätte av sig den geggia leran innan jag fick tag i (vår) monstervalpen och fick ut henne.......så snabb och så stark har jag nog aldrig varit förut, lyfte hunden i nacken och den fick en flygtur ut.
Därefter fick vi skura golv, packa ihop mattor för att lämna till mattvätt, fick lägga andra mattor i tvättmaskiner, fick gno och putsa rent allting....behöver jag säga att kalaset kom av sig. Om jag uttrycker det lite försiktigt så är den familj vi var hos inte speciellt bohemiska….
Barnen blev så klart förtvivlade och fem stycken barn i åldrarna 3 – 9 år, storgrät!
Så idag sitter jag här med ångest! Det var faktiskt inte ett enda dugg kul och kommer inte att bli det heller ens efter några år......
Så hade vi det, och idag är en ny dag och fåglarna sjunger och jaaa, det är väl bara att fortsätta, fast jag har ingen vidare inspiration, vaknade vid 5 av att nånting kändes väldigt fel....
Jag har för mig att maten var väldigt god, vinet gott och sällskapet trevligt, men det känns som om det bara är vi som tycker det idag.
Hoppas alla andra hade en lite lugnare och värdigare påskafton.
Agneta!
p.s. alla bilder har jag lånat från nätet. d.s.
Jo du, om några år kommer du kunna se tillbaka på det här och faktiskt skratta åt eländet! Kan trösta dig med att hela historien låter som något jag själv skulle ha kunnat gjort. - Vissa av oss är nog födda med ett extra mått otur.
SvaraRaderaHoppas dagen idag blir bättre! Sätt dig i solen och bara njut!
/Anna-Karin
HA HA HA HA!! Förlåt, men jag ser både dig och Leia framför mig :-))) Hon skulle tycka om stranden vid vår stuga :-) KRAM vännen!
SvaraRaderaJa du får ursäkta men jag skarttar högt, maken undrar vad jag tittar på. Samtidigt förstår jag hur du känner dig, ibland vill man bara försvinna genom golvet. På Clas Olsson finns det under-medel, heter Wine Stain remover. En liten mörkröd flaska, en väninnas man somnade med vinglaset i näven i soffan. Vit soffa och fläcken bara försvann. Nu är det ju lite försent för dina fläckar, hoppas ni fixade det.
SvaraRaderaGe vovven en nospuss, inte mycket mer du kan göra. Kommer fnissa mer idag känner jag, när jag tänker på detta....
Påskkramar
AnnaMaria
OMG! Ja man kan både skratta å gråta...du beskriver det så jag kan se allt framför mig precis som taget ur en komisk filmsekvens...men jag känner väldigt mycket med dig och förstår att du inte tycker det är ett dugg kul. Trots allt är vi många som råkar ut för såna här saker och så småningom kan man skratta åt det hela.
SvaraRaderaGod fortsättning på påskfirandet!
Kramar,
Regina
Inte roligt alls förstår jag men min första reaktion var att jag tänkte skratta,sen när jag tänker på dig så gör jag nog inte det. Efter några år gör du det tror jag. Är det skysta vänner så blir ni nog inte skippade för det här.
SvaraRaderaFår jag möjligen skratta här i det tysta för det var nog tyvärr en rolig grej för oss läsare. Lycka till med hundarna, vänskapen och ett trevligt rött ibland.
Usch, nä, jag skrattade faktiskt inte alls, snarare led jag med dig...
SvaraRaderaTrösta dig med, att det säkert är du, som har tagit mest illa vid dig! Dom andra gästerna är säkert bara glada, att det inte var deras hund eller rödvinsglas och värdfolket får ju nytvättade mattor på kuppen!
Här var det som sagt litet lugnare men ändå rätt livligt med alla barn och barnbarn och svärsöner.
Och idag får vi äta rester...
Hoppas att påskdagen blir litet lugnare för er!
Stork-kramen, Monica
Nä men oj! Jag vet knappt vad jag ska säga!
SvaraRaderaJag förstår verkligen din ångest! Fast jag måste också säga att jag hoppas de kan ta det för vad det är! Inget av det som hände kunde ju ni förutse faktiskt och jag hoppas också att både ni och dom kan skratta åt det hela om ett tag :) även om jag inte heller hade gjort det just nu!
Så skönt också för oss andra som lyckas med mindre bra saker av olika slag att höra, det blir ju märkligt nog någon sorts tröst :).
Ha nu en bra påsk så här på slutet!
Kram Marie-Louise
Oj! Jag förstår att det känns jobbigt idag, men det är ändå något som kan hända alla. Och hade de varit någon annan tycker du nog inte att de p.g.a. utspillt rödvin och skitiga hundar hade förstört festen. Gissar att alla barn på festen också stökade till det en del, och dem är ju det deras förädrar som har ansvar för.
SvaraRaderaHoppas ångesten släpper och du får en skön dag! Ullis
Ojoj... Förlåt men... hahahaha Du beskriver det så bra så jag kan riktigt se det framför mig o känna hur pinsamt det måste ha varit!
SvaraRaderaHoppas söndagen flyter på utan drama!
Kram på dig! Veronica
Åhh jag lider med dig...fy vilken tråkig påskafton...först är du så glad och ser fram emot festen...och sedan blir det bara pannkaka ...MEN allt är bara en följd olyckshändelser...kanske inte så kul när man står där...men ingen har medvetet planerat "att ställa till" (inte ens den lilla hunden)...det kommer nog värdparet också att inse när mattor och dukar är nytvättade och hemmet är sig likt igen...det är ändå bara "saker"...Ha en härlig
SvaraRaderafortsatt helg...DET ÄR DU VÄRD...och krama vovven från mig!!Kramis Maria
Tänk att verkligt liv kom och knackade på så där som det gör emellanåt när man har med människor och djur att göra.
SvaraRaderaOch tur att det mesta går att tvätta:)
Önskar dig en fortsatt trevlig påsk.
Usch, usch, undrar om du luras ...?
SvaraRaderaFörlåt, jag försökte verkligen låta bli att skratta, men det gick inte... Tack för att du delar med dig av era fantastiska festkvällar... :D
SvaraRaderaMen usch... Förstår att du känner lite ångest, men du, det kan faktiskt hända vem som helst...
SvaraRaderaSom tur var fanns bara "mjuka" sidor på svampen, annars hade lilltjejen aldrig fått ha den ;)
Glad påsk på dig!
Kramar
Men fy vilken mardröm. Vilken röra det blev, roligare kunde ni ju haft det på påskafton.
SvaraRaderaKram!
Stackare, där var många eländen på en och samma gång.
SvaraRaderaSynd, ni skulle ha varit hos mig, jag skulle inte ha brytt mig ett endaste dugg.
Vi är inte dom "fina" människorna liksom, vi är nog mer lika bohemer än något annat ;)
SÅ glöm detta, njut av fågelsången och jag lovar, det kommer att bli roligt så småningom. Ni kanske inte blir hembjudna dit något mer men det kanske ni kan vara utan?
;)
Ja jag drog på munnen å log åt allt, ja vad ska man göra i sådana situationer? Å typiskt att det händer där det inte får hända.... men om ett tag så drar nog du/ni på munnen åt det oxå, fast ni blir kanske inte ditt bjudna igen?? ;) Hoppas annars att påsken varit bra!? Kram Iréne
SvaraRaderaGöta-Petter! Jag kan se dig framför mig när du tar hunden i nackskinnet! Hoppas ni inte får några framtida men av denna händelse, KRAM!
SvaraRaderaOj! Det är nästa svårt att föreställa sig hur det var... jag tycker det låter jobbigt bara att läsa om det. Skönt att det är ny dag idag, med sommarvärme och trädgårdsarbete.
SvaraRaderaKram
Ajajaj! hoppas att du ändå kan le lite åt händelse..en annan dag :)
SvaraRaderaUsch, hoppas det var en mardröm eller ett kul 1:a aprilskämt...
SvaraRaderaMen det verkar inte så va?!
Imorgon är en annan dag...'
Kram
Men oj då! Det var ju inte roligt alls det där. Skammens rosor på kinderna - ja, jag förstår... Det dröjer kanske innan ni blir bjudna igen och om inte så var det inte så farligt ur värdparets synvinkel.
SvaraRaderaDu får ta igen dig imorgon förhoppningsvis...
Kram Anna Vattenkanna
Jag kan verkligen känna din ångest - men samtidigt är det så här på håll omöjligt att inte dra på smilbanden åt också. Men som sagt, jag vet lite grand om hur det känns. Jag skulle träna vår Wilda på att var lös och väntade till jag kom bortanför villaområdet. Och släppte min monstervalp. Som fick syn på en katt och svisch sa det så jagade hon den stackars katten, som rusade hem. Tyvärr var dörren vidöppen och hon jagade henne verkligen HELA vägen hem, ända in i köket. Med mig efter. Vi kom flygandes in i familjens (totala främlingar för oss) kök där vi höll på att skrämma slag på mor och son. Du vet ju hur lurvig min hund är - hon var inte speciellt ren. Och efter det inte deras hus heller. Jag har sällan skämts så mycket.
SvaraRaderaLite kuriosa är att den familjen är nu våra närmaste grannar. Och det fungerar bra, vi har båda kommit över det:)
Stor kram till dig och monstervalpen! Äh, ge en till omgivningen och gamla kloka hunden också, de kan nog behöva det idag också:)
Ikväll tänkte jag bara läsa ikapp hos alla, men detta kan jag inte låta bli att kommentera!
SvaraRaderaStackars, stackars dig! Jag förstår precis hur eländig du känner dig! Man skäms nästan ihjäl när det blir så, men ni hjälpte ju verkligen till att reda upp allt! Vissa människor struntar ju helt i det bara.
Hade detta hänt hos mig hade jag varit jätteglad hur ni tog tag i allt! Mer kan man ju inte göra, det hade ju redan hänt liksom..utom din kontroll..
Hoppas du trots allt kan skratta åt det längre fram!
Jättekram till dig! Och ett stort leende :D
Vad trist men jag hoppas du ändå kan skratta åt det så småningom. Vad säger man, barn är ju barn så kan man väl lika gärna säga hundar är ju hundar och vinglas är ostadiga - det är ju sånt som händer ;) Hoppas du haft en bra påsk i övrigt! Kram Marie
SvaraRaderaJag vill inte, men jag kan inte låta bli att skratta lite...inte åt dej och rödvinet men åt hundarna...Nu är ju vi en familj mer åt det bohemiska hållet så vi hade skrattat hjärtligt åt det hela, å vi har ju heller inga fina mattor eller möbler att vara rädda om...men ändå, tar man illa upp av sånt, ja då måste livet vara rätt jobbigt. Sen att du tycker det var förargligt, det har jag full förståelse för, att monsterhunden inte bryr förstår jag också...men glöm det där nu, gjort är gjort, det kunde ha varit värre (säger jag, den sanna optimisten...)
SvaraRaderaHa´en fortsatt bra helg!!
Kram
Men ojdå! =S
SvaraRaderaLåter som en galen komedi på tv..Men lite roligt är det med hunden (tycker jag). Om nåt år eller så kan du säkert visa dig bland folk igen.. Närro! Förstår att det måste kännas riktigt jobbigt idag, men man glömmer med tiden. Kanske inte själva händelsen , men känslan...
Ha det gott!
Mari
Oj vilket kalas, det kom verkligen av sig. Om och när sådant där händer så händer det alltid hos "fel" sorts människor. De mest prydliga av de prydliga.... Kram
SvaraRaderaAaah, men vad ska man skriva...det lät ju roligt, men hade jag varit i dina skor hade jag INTE tyckt det var roligt...tycker synd om dig, men det var ju inte ditt fel...
SvaraRaderaHoppas allt känns bättre nu ikväll, det kunde ju varit bra mycke värre ändå!
Stor kram Mariette
HAHA! Ursäkta att jag flirar, men detta var roligt för utomstående. =o)
SvaraRaderaDu kommer nog att se tillbaka på det så småningom och skratta du oxå. Mattor är bara mattor, en duk är bara en duk. Ni fick i alla fall minnen för livet och kommer säkerligen att prata om det varje påsk efter denna.
Hoppas tvätt och allt inte blev alltför dyrt och att de ni besökte fortfarande ser er som vänner. =o)
Kram och Glad Påsk i efterskott!
Man, what a story Aggie! I had to read it a couple of times to make sure I understood it all but I think I got it: several catastrophies all at once! Poor you...
SvaraRaderaBut very funny though too! ;-)
Oj då, så det var på riktigt ... det var så mycket otur så det var därför jag frågade om du skojade. Ibland rår man inte över vissa saker, förstår att det inte kändes bra alls, men sådana händelser kan man inte anklagas för, det är bara sånt som kan hända oss alla. Kan det vara en tröst att bättre att allt skedde på en gång vilket borde innebära att ni blir fria från sådant ett tag? Varm kram
SvaraRaderaOj oj vilken historia...Jag hade fått tårar i mina ögon oxå kan jag säga..men vovvarna hade säkert jätte kul....Kram
SvaraRadera