Semesterrapport.

Morgonrodnad. Utsikt från altanen.

 
Vårt lilla fina hus, som inte alls är vårt, men just nu låtsas vi det!

Här ser man vårt hus, uppe, där vägen tar slut och jag sitter på stranden och tar bilden.

Och just nu fungerar internet. Men bara det. Inte mailen….men man lär jobba med det. Fast det spelar ju inte så stor roll. Egentligen.

Som det är nu kan jag läsa allas bloggar och jag kan läsa kommentarerna här i min blogg – och jag blir så glad över alla som tar sig tid att skriva några ord – men jag kan inte kommentera, det tar helt enkelt alldeles för lång tid (det var det där med kapaciteten igen) och jag “måste” ju semestra också!!!

Tjusningen är ju just att det är lite primitivt och det är det här på Tilos. Ännu har jag inte sett en enda betalterminal för kort t ex.

Men det finns en uttagsautomat, tack och lov, men den är väldigt ny.

Vi badar och solar och äter och gör utflykter. Bl a har vi klättrat upp för det här berget till borgen på toppen (inte alls märkvärdigt, det går en stig hela vägen upp).

Och staden som ligger på bergssidan är alldeles vit och heter Megalo Chorio och är lite av huvudstaden. Här finns borgmästaren som också är doktorn på ön. Och all medicin är helt gratis!

Och så tittar vi på växter. Här är det en narciss som blommar nu på hösten.

Häromdagen kom det en regnskur över staden, Livadia, vid vår bukt och till och med det var vackert!

Jag älskar ju att traska och gå och då är dom gamla stigarna upp i bergen förträffliga. Här är det en ovanligt fin stig, men så går den också till vad som tidigare var en säter. Säter på grekiska då. Man bodde där över sommaren och odlade och hade får och getter med sig.

Euphorbiorna (törel, fast vad det heter i plural klarar jag inte av, törelar ???….) växer vid kanterna och just nu är dom utan blad.

Här har vi kommit fram till den övergivna sätern, Gera. Husen finns kvar, men är något förfallna. Bergen i horisonten är Turkiet.

Förutom säd odlade man fikon, kvitten, mandel mm och här har jag plockat mandlar. Dom är så otroligt goda, det är en smak som är svår att beskriva, lite marsipan, lite rosor och en massa mandelsmak……

Sen vänder man och traskar hemåt igen. Det här är slutsvängen innan vårt hus precis bakom svängen bort i bild.

Så slår man sig ner på altanen och njuter av utsikten…..

Agneta!