Forts semestern.

En ny dag tar sin början….tittut från sovrummet.

Jag hasar mig iväg till stranden. Jag går. Omgivningen kör bil. Och det är här vi sitter rätt mycket just nu.


Ibland studerar jag stenarna i vattenbrynet……

Och ibland tittar jag bara rakt upp och ser tamariskerna som börjar blomma. Och ibland ser jag ett bi, som på den här bilden…..

Ibland tittar jag på hur vattnet liksom ändrar på det man ser igenom det……

Och varje dag går jag tillbaka till det lilla huset, längs med vattnet och sen rakt uppåt, och jag menar verkligen rakt upp, där solen står på och steker som mest….

Sen är det dags att sitta på altanen ett slag. Emellanåt virkar eller syr jag lite, här syns 3 grytlappar jag gjort.

När jag hade gjort färdigt den gula såg jag att den ser ut som loggan till “Nej tack till kärnkraft….” eller vad det hette en gång…

Så kommer mörkret och ljusen tänds i stan, Livadia, som den heter. Visst är det ett vackert namn.

Och ibland leker jag lite med kameran så att det ska se ut som gäss som flyger över stan….

Rosen har albanskan som tittar till huset varje dag ställt dit! En Peace ros.

Fast det är inte riktigt lika slött hela tiden. Varje dag gör vi något också. Här är vi på biltur och man ser hela Livadia bukten.

Upp i bergen och med allt det blå runt omkring och luften doftar timjan och oregano och salvia, det känns som om hela luften är läkande!

Idag har vi gått getstigar upp till ett litet kapell (mellan och under träden, man ser det lite grand på stora bilden) högt uppe i bergen.

Jag tycker det är så fint inne i dom här små kapellen. Bilderna är underbart vackra och lyktorna är så fina!

Tänk om man kunde ha hela sin veranda full med sådana lyktor! Fast nånting säger mig att det skulle inte vara lika fint hemma som det är här!

Agneta!