Drama i Snäckskalsdalen!

Igår, när jag satt och grejade lite vid datorn, började Leia skälla så där kopiöst, så mycket så att hon liksom hoppar på stället, och både Omgivningen och jag hörde ett konstigt knak.

Ut på altanen och titta, då hade timmerbilen, man har ju tagit ner jätteskogen, tagit skär och kört ner i vår s k damm!

Fredag eftermiddag, chauffören ville väl hem, höll inte till höger där bonden breddat vägen lite, utan drog på och körde liiiite för snålt, ekipaget tog skär i vägkanten och så hamnade ekipaget där det hamnade, med släpets främre bakdäck mot en jättesten som håller “dammen” på plats, det är egentligen ett hål efter ett gammalt stenbrott, det också, som allt annat häromkring.

Det tog ett tag innan man fick ordning på detta, det hände ju i alla fall någonting, ingen människa blev skadad, och då gillar jag sånt här, det liksom kryddar tillvaron här på berget.

Bonden fick komma med traktor, traktorgrävare, kättingar och jag vet inte allt, fick köra med grävaren genom vår tomt, lite bra för där behövde ändå röjas lite, och kedja fast timmerbilen från det håll där däcken hängde i luften.

Föraren av timmerbilen fick lasta av allt timmer på andra sidan av vår tomt, sen var det bara ett litet drag med grävaren och timmerbilen stod på vägen.

Och så fick föraren lasta på allt timmer igen!

Det var en strålande vårdag och på verandan var det varmt och skönt, flygmaskinerna körde för fullt till världens alla hörn och jag ville så klart gärna ha åkt med på något av dom……det vill jag alltid.

Vad är det för fel när man är så pass gammal (jag menar, jag är ju inte född på 1920-talet i alla fall) som jag, och fortfarande när jag ser ett flygplan utbrister, titta ett flygplan!

 

Jag tog ut mina älskade Thalior så att dom fick sol och frisk luft. Tänk, jag kan titta på dom hur mycket som helst och nästan hur länge som helst. För mig är dom fulländade!

 

Vi fick ju änglatrumpetpinnar av Monica Tjernhus och dessa måste vara välsignade för jösses vad dom växer! Än så länge i köksfönstret, men vilken glädje det är att se denna livskraft.

Vidare, runt huset, och jag såg att Omgivningen burit ut dom andra byttorna med lökar. Jag bär ju inte så mycket just nu, jag ska ju rekreera den där opererade axeln, så för att jag inte ska bli för ivrig, jag blir gärna det, så engageras jag inte så mycket.

Mera narcisser och tulpaner, mest narcisser tror jag, och nedre bilden, det är jordgubbsodlingen, den hamnade av någon anledning i krukor i höstas, jag vet inte riktigt varför. Det var nog Omgivningen som fått någon idé.

Med posten kom lite fröer som jag beställt! Kul, kul, kul! Hur kan påsar med fröer vara så glädjande?!

 

Sen kom paket med typ ett ton garner till dom nya plädarna jag skall virka till sovrummet, dom som ska göra sovrummet lite mera sobert än dom glada karamellfärger vi har där nu.

Men jag kan ju inte virka just nu…….gissa om det kliar i fingrarna! Men jag ska nog pröva lite ändå, när ingen ser, dvs när inte Omgivningen ser, för han är så jobbig, jag ska inte göra det och inte det och nu står han i närheten och undrar om jag inte skall göra lätta övningarna jag fick med hem från sjukhuset……..gaaaahh, måste man göra sånt själv? Kan ingen komma och göra dom med, och åt mig.

I veckan ska jag dessutom gå till en “riktig” sjukgymnast, Fredrik, och jag gruvar mig redan för det. Inte för att det skulle göra ont, utan för att jag tycker det är så tråååkigt…….

Jag säger till mig själv, väx upp, Agneta, väx upp, men inte hjälper det!

En trevlig helg till alla!

Agneta!